Det skulle innebära att man kan frysa ekonomiska tillgångar för alla som ingår i nätverket. Hur man skulle avgöra vilka som är medlemmar hade Pehrson ingen aning om, utan bollade den knepiga frågan vidare till Säpo. 

Gunnar Strömmer svarade att det nog inte behövdes eftersom man redan kan använda verktyg från terroristbekämpningen mot gängkrigarna. 

Justitieminister Strömmer har gjort det till sin uppgift att förändra synen på terrorism. Han och statsministern har länge pratat om ”systemhotande kriminella” och så sent som i veckan beskrivit gängen som ”inhemsk terrorism”. För ett år sen skapade han en ny ”Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism” där gängkriminella och till och med rapmusik pekades ut som en ny form av terror mot samhället.

Det går att förstå hur han tänker. 

Ett terrorangrepp är ett angrepp på oss alla. Lagens bokstav är tydlig på den punkten. Allt våld som skapar fruktan i befolkningen måste bekämpas på systemnivå.

En sån syn kräver dock obönhörlig konsekvens. 

Om vissa våldsdåd, till exempel den värsta massakern i modern svensk historia inte betraktas som terrorism enligt de nya definitionerna – vilka är då massakern ett angrepp på? Är inte de människor som dog på Risbergska skolan en del av ”systemet”?

Hur regeringen använder ordet ”terror” spelar en oerhört konkret roll för hur polisen arbetar. 

Efter Rahmat Akilovs brutala terrordåd på Drottninggatan 2017, då fem människor miste livet, förändrades Säpos arbete för alltid. Resurserna ökade och på myndigheten svor man att det aldrig fick hända igen. Jakten på de terrorister som radikaliserats själva framför datorn gick in i en intensiv fas.

Det ledde till stressade övertramp och brist få fokus. Man grep den helt oskyldige Moder Mothana Majid och inledde en allt mer absurd jakt på ”påverkanskampanjer” vilket ledde till att skolor stängdes trots att ingen någonsin radikaliserats där. 

Men polisen och politiken försökte komma med ett svar på attacken.

Efter dådet i Örebro står Gunnar Strömmer svarslös. Han och Kristersson undviker konsekvent alla ord som signalerar att arbetet mot våldsdåd nu måste förändras. Trots att frågorna hopar sig.

Vilken roll spelar de 8800 halvautomatiska vapen som fått licens sen Naturvårdsverket ändrade sina regler 2023? Vapensmugglingen? Tullens resurser? Internetmiljöer? Och ja, påverkanskampanjer? Sociala skyddsnät? Psykiatrin? Finns någon okänd faktor?

Efter Påskupploppen 2022 tog Polismyndigheten fram ett åtgärdsprogram på 54 punkter som skulle förhindra att något liknande skedde igen. Det handlade främst om att köpa ny utrustning och vidareutbildning. En oberoende granskningskommission tillsattes. 

Tre poliser hade skadats. 

Rikspolischefen och förre Säpochefen Anders Thornberg menade att protesterna mot Rasmus Paludan var ett angrepp på både rättsstaten och demokratin.

När Gunnar Strömmer nu får frågor om vilket sorts våld vi upplevde i Örebro är hans svar: ”något annat” än gängvåld.

Han säger inget om demokratin. Trots att dådet skedde i en skola. 

Kvällen efter massakern scrollar jag igenom min Tiktok-feed. Jag tappar räkningen på hur många användare med invandrarbakgrund som pratar in i kameran och säger samma sak. Skolan som attackerades var en SFI-skola. Redan när den var ett gymnasium gick det många invandrare där. Sverige är inte säkert för oss länge. Varför vill ingen skydda oss?

Oavsett vilka skyttens motiv var, om han ens hade några, så ville han döda så många som möjligt. Och han har lyckats skrämma Sverige på ett sätt Kurdiske räven hittills inte lyckats med.

En åtgärd har Säpo redan vidtagit. Enligt Sveriges Radio samarbetar man med Europol och digitala plattformar för att ta bort sociala medier-innehåll som kan elda på ”hotfulla stämningar”. 

På 2024 års Folk och Försvar krävde Ulf Kristersson att invandrare i Sverige måste vara beredda ”att med vapen i hand och livet som insats försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva”. Medborgarskap är inte en resehandling, menade han.

Jag tror hans upprop hörsammades bland svenska invandrare. Många är beredda att offra livet för sina barns frihet.

Men hur länge kan han förvänta sig en sån offervilja om han själv inte är beredd att med alla till buds stående medel hantera deras oro? 

När det plötsligt pågår ett krig i deras klassrum?