Kommentar: Därför ska vi lyssna på antivaxxarna

”Jag ska på konsert i januari! Jag MÅSTE få min första dos nu!” Det trivsamma sorlet i den tre timmar långa kön till det lilla vaccinationsbåset på Medborgarplatsen i Stockholm bryts av en ung kvinnas gälla röst. Det är bara några dagar efter att kravet på vaccinpass för evenemang med över 100 deltagare har införts. Kvinnan ser gråtfärdig ut och efter en stund försvinner hon bort genom minusgraderna för att testa lyckan vid Sergels torg.

Precis den här effekten ville man ha. I veckan aviserades att vaccinpassen kan komma att införas i fler sammanhang. 

Men det finns ett gäng som ändå kommer avstå. Den av majoriteten mest hatade gruppen i Sverige just nu: ”antivaxxarna”. I denna heterogena samling skeptiska själar påstås alla tro på konspirationsteorier om inplanterade chip och 5G. De blir bemötta med hån och aggression som söndrar släkter, arbetsplatser och grannskap. Ilskan över de vaccinoroliga är så stor att land efter land nu börjar diskutera inte bara vaccinpass utan vaccinkrav. 

Det är den sämsta idén och den grövsta kränkning hittills i pandemin.

På vårdutbildningarna har vi inga djupgående juridiska kurser, men en sak upprepas ofta: Patientlagens tydlighet kring självbestämmande. Man har alltid rätt att tacka nej till en behandling, om man inte gör det av en ”allvarlig psykisk störning”, i vilket fall man kan bli föremål för tvångsåtgärder under Lagen om psykiatrisk tvångsvård. Det är hårt reglerat hur, var och för vad vi då får begå dessa övergrepp, för patientens eget bästa. Vi kan behandla en akut psykos eller djup depression, men aldrig en cancersjukdom mot någons vilja.

Vi tjatar inte bara om rättigheten att tacka nej för att vi är professionella, utan för att det är det som fungerar. Hälso- och sjukvård är en förtroendebransch, vårdare-patient är en relation vi bygger. Vi har lärt oss att alltid fråga efter rädsla och oro, för om man inte får svar på sina frågor, blir lyssnad på och bemött är sannolikheten mycket lägre att man lyder råden eller hämtar ut receptet. Genom detta förhållningssätt och det höga förtroendet som jag och mina kollegor har äran att förvalta har vi fått den extremt höga täckningen på 97 procent (!) i barnvaccinationsprogrammet. Det är vetenskapligt helt enkelt överlägset.

Ja, det finns övertygade galningar som trakasserar vårdcentraler, sprider desinformation och konspirationsteorier och orsakar en massa elände. Men den största andelen av de ovaccinerade är sannolikt personer som kvinnan på Medborgarplatsen. Som tänker ungefär såhär: Det är ett nytt vaccin som bara funnits i ett år, med en helt ny teknik och mot en helt ny sjukdom. Vaccinen har i omgångar stoppats för unga efter allvarliga och förvisso extremt ovanliga biverkningar. Risken att bli svårt sjuk eller dö av covid som ung och frisk är låg. Förra vaccinationskampanjen i Sverige bidrog till en ökad risk för narkolepsi hos barn och unga som sågs först efter en längre tid.

Att stater nu överväger att tvångsvaccinera måste ses mot bakgrund av detta. Det är också därför WHO är kritiska och menar att det ska vara ”en sista utväg”. FN:s chef för mänskliga rättigheter är ännu tydligare: tvångsvaccinering är inte ”under några omständigheter” okej.  Men ändå är listan lång på länder som planerar att införa krav på vaccin i olika former.  Kränkningen av den egna kroppen och det framtida förtroendet för myndigheter och sjukvård är centralt. 

I Sverige har vi haft vaccinationskrav när smittkoppor härjade. Då skulle varje barn ”skyddskoppsympas”, om en läkare inte kunde intyga att barnet haft smittkoppor eller av andra skäl ej kunde ympas av fara för sin hälsa. Tvånget upphörde 1980 när WHO förklarade viruset utrotat, den första och enda sjukdomen hittills och en enorm seger för vaccinationen. Men smittkoppor hade en dödlighet på tjugo procent, i vissa utbrott betydligt högre, och neurologiska följdtillstånd var vanliga. Det är få experter som tror att vi någonsin skulle kunna utrota SARS-CoV-2, som har en beräknad dödlighet på 0,1 till 4,3 procent, beroende på ålder och riskfaktorer, enligt Folkhälsomyndighetens studie på smittade stockholmare från förra året.

Fler kommer att vaccinera sig om det blir stopp för stora konsertupplevelser utan vaccin. Att sätta en nål i armen mot någons vilja är inget vi i svensk vård tänker göra. Däremellan finns ett spektrum av tvång och frihetsinskränkningar som nu prövas. Det känns rimligt att man som ovaccinerad inte får gå på stora evenemang just nu, eller börja ett nytt jobb i äldreomsorgen. Men ska man få gå på caféer och affärer, åka kollektivtrafik, handla mat? Ska man få stora böter varje dag, eller som vissa studier har undersökt: i stället få pengar om man vaccinerar sig? Vad innehåller ett fritt liv i en värld med virussjukdomar, där varje interaktion med en annan människa potentiellt är en risk? Hur mycket får man bestämma över sin egen kropp i ett fritt land?

De gamla lagarna i Sverige angående ”skyddsympning” ligger kvar, med en formulering som gäller under krig eller krigsfara. En ny utredning som ska se över Smittskyddslagen från 2005 har sjösatts, där utredaren ombeds göra noggranna överväganden vad gäller grundläggande fri- och rättigheter. Tvång ska i minsta möjliga utsträckning användas.

Vi i vården kommer alltid att ta emot dig, oavsett om du är ovaccinerad och sjuk i covid, om du rökt till dig lungskador eller brutit båda benen i någon extremsport. Vi är överlyckliga över vaccinen. Vi ser varje dag att de är effektiva, säkra och den mirakulöst minskade belastningen på sjukvården som vaccinen inneburit är helt avgörande för att vi ska klara vårt uppdrag: Att hjälpa dig när du är sjuk. 

Om du fortfarande är tveksam, orolig eller har frågor om vaccin är vi många i sjukvården som du kan prata med. Vänd dig till din vårdcentral, till 1177 eller till närmaste vårdpersonal du stöter på. Vi tror på dialog, inte tvång.