Avslöjandet gjordes av Dagens ETC som gick till källorna i Turkiet. Uttalandet förnekades först av UD på hemmaplan. Det verkar som om vi har en utrikesminister som säger en sak till den islamistiske despoten i Ankara – och en annan till väljarna i Sverige. Samma utrikesminister påstod nyligen att Turkiet är en demokrati, detta samtidigt som förtrycket hårdnar i landet. Turkiets rättsstat är satt ur spel och turkiska fängelser är fyllda av oppositionspolitiker, författare och journalister.
Samarbeta med säkerhetspolis
Det pinsamma krypandet för Turkiet slutar inte där. Uttalanden från regeringen är en del, återupptagen vapenexport är en annan. Turkiet använder sin militär mot den egna befolkningen, ockuperar i praktiken delar av Syrien och bombar ofta i Irak. Turkisk militär har varit djupt inblandad i konflikterna i Libyen samt i kriget mellan Azerbaijan och Armenien.
Andra delar av samarbetet mellan Sverige och Turkiet innebär att kurdiska asylsökande skickas tillbaka till landet, ofta utan att få reda på varför. I Turkiet används godtyckliga fängslanden, misshandel och tortyr mot politiska fångar.
Samarbetet mellan Säpo och den turkiska säkerhetspolisen MIT fördjupas. Vilka uppgifter ger Säpo till MIT om flyktingar i Sverige? Hur mycket litar Säpo på uppgifter från MIT när de bedömer asylfall i Sverige och förhindrar kurder från att få uppehållstillstånd? Det vet vi inte, men det fördjupade samarbetet oroar.
MIT används till politisk förföljelse av Erdoğans politiska motståndare. MIT är djupt indraget i ett samarbete med islamistiska extremister i norra Syrien, en del av dem rena terrorgrupper. MIT avslöjades 2014 med att forsla vapen till den Islamska staten, IS. MIT anklagas för flera politiska mord och har genomfört regelrätta kidnappningar i andra länder av politiska motståndare till Turkiets regering.
Strategin har misslyckats
Trots alla svenska eftergifter mot Turkiet så har strategin misslyckats. Turkiet fortsätter blockera ett svenskt medlemskap i Nato och höjer istället både tonläget och kraven mot Sverige. Utpressningen har lyckats och Turkiet vill ha mer. Erdogan använder konflikten med Sverige som ett led i sin kampanj för omval, och de blåbruna låter sig aningslöst utnyttjas. Samtidigt har Sveriges kritik mot inskränkningar i den turkiska demokratin tystnat. Vinsten är dubbel för Erdoğan.
Kritiken växer emot Sveriges krypande för Turkiet. Tvärt emot vad Natoanhängarna påstått så kan vi se hur Natoprocessen inte bara förändrar svensk utrikespolitik och vapenexport utan även kan påverka asylprövningar och yttrandefrihet. Enligt opinionsmätningar har majoriteten av de svenska väljarna accepterat att vi är på väg in i Nato, men mycket få vill att dagens fjäskande för Turkiet ska fortsätta.
Om regeringen valde att bita ifrån mot Turkiet och markera mot orimliga krav så skulle det ha stort folkligt stöd. Det vore naturligt att pausa processen och inte göra nya eftergifter som gynnar Erdogan inför det turkiska valet.
S-regeringen började
Man skulle kunna förvänta sig att oppositionen kritiserade regeringen hårdare. Billströms uttalanden i Turkiet om ny svensk lagstiftning skulle ha orsakat en skur av KU-anmälningar och sannolikt även avgångskrav om det hade handlat om ett annat land än Turkiet. Men protester hörs bara från Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Faktum är att Socialdemokraterna och den blåbruna regeringen är helt överens om att krypa för Turkiet. Politiken påbörjades under den Socialdemokratiska regeringen som satt vid makten när avtalet med Turkiet slöts, nu arbetar den blåbruna regeringen vidare med att försöka uppfylla kraven. Den socialdemokratiske chefsförhandlaren Oscar Stenström har fortsatt sitt arbete under regeringen Kristersson.
Ann Linde (S) jämförde stöd till PKK med stöd till IS, en jämförelse som är helt orimlig i sak men också djupt kränkande för många kurder. Många av de tusentals kurder som gav sina liv i kampen mot IS, och som då hyllades av hela världen, sympatiserade med PKK. Magdalena Andersson (S) sa om utlämningar till Turkiet att om man ”inte ägnar sig åt terrorism så behöver man inte vara orolig”. Det är ett häpnadsväckande uttalande. I Turkiet döms tusentals fredligt arbetande vänsterpolitiker till fängelse och förbud att verka politiskt med lösa terroranklagelser som motiv. När Sverige sluter upp bakom Turkiets missbruk av terroristbegreppet legitimeras fängslandet av oppositionella politiker, journalister och författare.
Kritiserar aldrig Turkiet
Ogrundade anklagelser om terrorkopplingar eller förtal mot Erdogan används inte bara för att tysta kurder och påstådda anhängare av Gülenrörelsen. Nu senast är det Istanbuls populäre borgmästare Ekrem Imamoglu som dömdes i en domstol, på så vis förhindras han att utmana Erdogan i det kommande presidentvalet. Imamoglu bedömdes allmänt vara den kandidat som skulle ha störst chanser att besegra Erdoğan. Imamoglu tillhör partiet CHP som ofta beskrivs som socialdemokraternas systerparti. Men från de svenska socialdemokraterna hördes bara tystnad efter den orimliga domen. Många förväntar sig att det prokurdiska vänsterpartiet HDP ska förbjudas helt inför valet. HDP samarbetar med såväl de svenska Socialdemokraterna som med Vänsterpartiet. Jag befarar att de svenska socialdemokraternas pinsamma tystnad kommer att fortsätta även då.
Socialdemokraterna är helt enkelt överens om att svensk utrikespolitik ska låta som ett eko av det som sägs i Ankara. Därför sitter Billström säkert, därför kommer inte regeringen att lyssna på de allt mer högljudda kraven på att sluta krypa för Erdoğan. I Sälen träffade Ulf Kristersson och Magdalena Andersson Natochefen Jens Stoltenberg. Natos generalsekreterare kritiserar aldrig Turkiet.
Underskattat turkisk makt
Natoanhängarna har underskattat Turkiets makt över Nato och den politiska anpassning som ett svenskt Natomedlemskap kräver. Strategin med att krypa inför de turkiska kraven har nått vägs ände. I Sverige avgör domstolar vem som utvisas och svenska medborgare kan inte skickas till Turkiet. I Sälen tvingades Ulf Kristersson konstatera att Sverige därmed inte kan gå till Turkiet till mötes i vissa fall.
Konflikten med Turkiet kan fortsätta så länge Erdoğan anser sig ha något att vinna på den, den turkiska presidenten är hårt pressad på hemmaplan och vill gärna avleda uppmärksamheten. Det kommande valet i Turkiet riskerar att bli en fars när politisk opposition förbjuds att verka så att Erdoğan kan väljas om.
Den svenska tystnaden inför det som sker är en del av Natomedlemskapets pris.
