Inte utformade för att skydda samhället – utan ett svar svar på bolagens lobbying.

Det finns en enkel förklaring. Den formulerades tydligt av en tidigare analytiker vid USA:s departement för inrikes säkerhet. ”Vi har inte en massa företag som kliver fram och säger:’Jag vill att ni gör något åt de här högerextremisterna.” Polisens oproportionerligt många ingripanden vid klimatprotester, de nya lagbrotten och de extrema straffen samt kampanjerna för utomrättslig förföljelse av regeringar runt om i världen är inte, vilket politikerna ständigt försäkrar oss, utformade för att skydda samhället. De är ett svar på bolagens lobbying.

Fotboja i flera år

Härom veckan publicerade FN:s särskilde rapportör om miljöförsvarare, Michel Forst, en rapport av det slag man kan förvänta sig skrivas om Sisi-regimen i Egypten eller Vladimir Putins Ryssland. Men den handlade om Storbritannien. Den konstaterade att drakoniska lagar mot demonstrationer, stränga straff och domstolsbeslut som förbjuder demonstranter att förklara sina motiv för juryer kränker ”grundläggande rättigheter” här. Han påpekade att det fram tills nyligen var väldigt ovanligt att ”medborgare sätts i fängelse för fredliga demonstrationer i Storbritannien”. Nu kan man få sex månader bara för att gå med i ett demonstrationståg.

Han belyste också den skandalösa behandlingen av människor som inte dömts för något brott. Fredliga miljöaktivister hålls mot borgen i upp till två år, påtvingas elektronisk fotboja, GPS-spårning och utegångsförbud, och berövas sina sociala liv och politiska rättigheter. Det här är ett av många exempel på när rättsprocessen används som bestraffning. Till och med innan man åtalats, och än mindre dömts skyldig, är livet förstört.

Med ett fåtal undantag tillhör medierna det bolagspolitiska komplex som kräver dessa lagar.

Den här omskakande rapporten ignorerades av nästan samtliga medier. Det borde inte förvåna oss. Med ett fåtal undantag tillhör medierna det bolagspolitiska komplex som kräver dessa lagar. Världen över har miljardärspressen svartmålat fredliga aktivister och lobbat för allt mer förtryckande åtgärder mot dem som utmanar destruktiva branscher.

Vill isolera och skrämma

Hur absurda mediernas överdrifter än är så skyndar regeringar att uppfylla deras krav. I Tyskland har myndigheterna inlett en utredning om organiserad brottslighet inom klimatrörelsen Letzte Generation. Italien använder antimaffialagar mot ett nätverk av miljöförsvarare, Ultima Generazione. I Frankrike och USA stämplas och behandlas fredliga gröna demonstranter som terrorister. De här regeringarna måste veta att det inte handlar om organiserad brottslighet, maffian eller terrorister, men genom att använda de här benämningarna hoppas de isolera och utestänga fredliga demonstranter och samtidigt rättfärdiga en vanvettigt oproportionerlig rättslig respons.

I många fall föreslås eller formuleras lagar av bolagsfinansierade lobbygrupper förklädda till tankesmedjor, såsom Policy Exchange i Storbritannien och American Legislative Exchange Council i USA. Sådana grupper skapar rättsliga mallar för hur man krossar proteströrelser, och yrkar sedan på att de ska antas över hela världen. Taktiken har varit skrämmande effektiv.

I Storbritannien har regeringen inskränkt på parlamentariska granskningar för att tvinga in extrema åtgärder i lagböckerna. Domare har fängslat miljöförsvarare för att de försökt berätta för juryn varför de gjort det de gjort. 2023 fick två fredliga aktivister som hängt en banderoll från en bro, Marcus Decker och Morgan Trowland, fängelsestraff på 2,5 respektive tre år. De längsta av sitt slag i modern tid. Decker, en tysk medborgare som bor med sin partner i Storbritannien, riskerar nu utvisning när han släpps. Det finns inget i detta som är befogat eller proportionerligt.

Ruiners av strafföreläggande

Än värre är att både offentliga myndigheter och bolag skickar ut strafföreläggande till personer som demonstrerat, och till och med personer som de tror kanske kommer att demonstrera. Som FN:s rapportör påpekade bestraffas många fredliga demonstranter ”två gånger för samma handling”. De ställs inför både brottmålsrättegångar och civila strafförelägganden. Bara det att namnges i ett strafföreläggande kan potentiellt innebära enorma ekonomiska påföljder, då den som namnges – svaranden – vanligtvis måste betala den målsägandes rättsliga kostnader. Om den svarande bestrider strafföreläggandet kan kostnaderna skena iväg till hundratusentals pund. Jag har kontaktats av flera personer som aldrig begått något brott, som sagt till mig att de ruinerats av att få strafföreläggande. Dessa kostnader är, i allt väsentligt, böter som offentliga eller privata organ kan kräva in från vem som helst som är av annan åsikt. De är de rikas straff mot de fattiga. Bolag blir praktiskt taget åtalande myndigheter.

Än värre igen är att polisen också kan skicka ut strafföreläggande till fredliga aktivister även om de inte gjort något som bryter mot lagen. Förra året skickade polisen i Surrey ett strafföreläggande för ”samhällsfientligt beteende” till Colin Shearn, en pensionerad företagsledare, med motiveringen att han ställt ”ändlösa frågor om flygtrafik” till flygplatsen i Farnborough. Hans frågor, brev och begäranden om information var artiga och väl övervägda, men det spelar tydligen ingen roll. Tre veckor efter att deras mest effektiva kritiker tystats av ett strafföreläggande meddelade flygplatsen i Farnborough, av en ren tillfällighet, att de planerade att fördubbla antalet flighter på helgerna.

Plutokraternas fackförbund

Varför händer allt det här? För att Storbritannien, USA och många andra länder blivit slutna verksamheter som styrs av plutokraternas fackförbund. Denna kapning av politiken förklarar också varför, trots de påstådda förvrängningar av rättvisan som förstört livet för så många postmästare, ingen överordnad vid den brittiska posten eller dess underleverantörer hållits ansvarig. 

Det förklarar varför man i USA kan sättas i fängelse för innehav av några få gram narkotika, men ingen chef vid något läkemedelsföretag hamnat i fängelse för att ha sålt opioider som dödat 800 000 människor. 

Det förklarar varför inget företag i Storbritannien ännu åtalats för skattesmitning enligt lagen Criminal Finances Act från 2017, och varför Rishi Sunaks regering upprepade gånger saboterat parlamentets försök att ta hårdare tag mot omfattande ekonomisk brottslighet. 

De mäktiga skyddas medan de maktlösa utsätts för allt mer uppfinningsrika lagar.

Ojämlikhet kräver förtryck. Ju mer koncentrerad makten och rikedomen blir, ju mer måste de som utmanar de rika och mäktiga trakasseras och kuvas. Med andra ord avspeglas den ekonomiska ojämlikheten i olikheten inför lagen. Man kan bortse från allt annat som kännetecknar en demokrati – det som säger mest om hur sunt ett politiskt system är, är vilka som åtalas.

Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian

Översättning: Jenny Cleveson