Här skriver Nooshi Dadgostar in sig i historieboken. Hon fullföljer det som påbörjades med striden mot marknadshyror, och lyckas där föregångaren Jonas Sjöstedt gick bet. Genom att återetablera Vänsterpartiet som samarbetspartner till Socialdemokraterna lyckas hon visa vad en vänsterpolitik innebär för vanliga människor och samtidigt vrida den politiska debatten till att handla om någonting annat än högerns favoritämnen – invandrares påstått dåliga egenskaper. 

Den ökenvandring som januariavtalet inneburit för utrymmet att S och V ens pratar med varandra om progressiv politik är äntligen över. Dadgostar lyckades bryta sig igenom det nyliberala glastaket i somras genom striden kring marknadshyror, och möjligheten har nu befästs genom gårdagens skrivelse kring framtida samarbetsformer mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. 

Här har båda parterna potentiellt mycket att vinna. Ett vänsterparti som inte ska föra en tynande tillvaro behöver bli av med stämpeln av att agera dörrmatta som alltid viker ner sig och backar. 

Socialdemokraterna å sina sida är i stort behov av att återupprätta trovärdigheten inför de flyende delarna av väljarkåren. Enda vägen dit går via de klassiska rättvisefrågorna samt genom att visa hur politiken faktiskt förmår någonting utöver att administrera nyliberal reformpolitik som försämrar livsvillkoren för de klassiska väljargrupperna. 

Varken för S eller V har det varit särskilt klädsamt att i praktiken agera stödpartier åt Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L). Situationen har skapat uppgivenhet och väljarflykt bland delar av sympatisörerna. Inför S-kongressen larmade ombud om hur kärnväljare i traditionella arbetaryrken gett upp hoppet om socialdemokratin och rört sig mot högerpopulismen. I brist på bröd kan man åtminstone söka falska rosor. 

Med en ny maktbalans får båda parter nu möjlighet att visa väljarna vad en progressiv politik skulle kunna innebära. Möjligheten till en nystart inför den kommande valrörelsen står öppen när rättvisefrågorna kan föras till den politiska samtalsagendan. 

Men hur Centerpartiet ska kunna förklara för sina väljare att de ställer sig bakom en SD-budget istället för att rösta igenom det förslag där de fick igenom vad de själva ville, utgör dock en pedagogisk utmaning. En utmaning som dessutom försvåras av det faktum att många av Sveriges kommuner och regioner redan fattat beslut kring budget utifrån det förslag C själva medverkat till. Det kommer att bli oerhört spännande att följa, särskilt när hjärtefrågan om strandskyddet nu riskerar att falla.