Det som pågår i den brittiska regeringen kan bäst beskrivas som en djup kris. Sedan premiärminister Theresa May presenterade sin nya, mjukare, plan för brexit avgår hennes kollegor på löpande band. Förtroendet bland partikamraterna, men kanske framför allt bland väljarna är förbrukat, och det kladdar av sig på hela partiet.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
För varje dag som går, varje ny avgång, blir läget bättre för Labour, och det var många år sedan de hade en sådan här chans till 10 Downing Street. Det syns även i opinionsundersökningarna – Labour har gått från att för några år sedan ligga kraftigt bakom Tories till att ligga jämnt – och så till en liten ledning. Nu måste Corbyn och gänget skörda missnöjet med May innan någon annan gör det – allt som egentligen krävs är en enad front.
Visst skulle ett nyval kräva antingen en rejäl dos arrogans från relativt många Tories i parlamentet, en mer omfattande kollaps i Theresa Mays ledarskap eller att politikerna pressades av en överväldigande folklig vilja – men med tanke på splittringarna i Torypartiet är det långt ifrån omöjligt. Om May vägrar lämna sin post är det fullt möjligt att delarna i partiet som vill ha bort henne röstar för en misstroendeförklaring.
För att en sådan ska kunna äga rum måste 48 konservativa parlamentsledamöter lämna in misstroendebrev, och den processen är redan påbörjad – senast i torsdags meddelade parlamentsledamoten Philip Davies, som vill se en hårdare brexit, att han skickat sitt brev för en omröstning om att avsätta premiärministern.
Vad skulle krävas från vänster då? Labourkampanjen har i princip redan börjat. Om Corbyn kan lägga fram en plan för brexit som hans partivänner i alla fall ser ut att vara eniga om så kan Labour till och med locka röster högerifrån. Men samtidigt är det viktigt att partiet håller fast vid vissa kärnvärden. Sjukvårdssystemet NHS har fått sänkt budget under Jeremy Hunt, tidigare hälsominister men sedan förra veckan utrikesminister, och sjukvårdspersonal larmar sedan länge om att de går på knäna. Att britter inte ska behöva betala för sjukvård är en viktig fråga för många, men inte för Tories. Här, precis som i frågor som har med bekämpning av fattigdom – ett växande problem i landet – att göra har Labour mycket att hämta och en betydligt större trovärdighet än sin konservativa motpart.
Med ett Ukip som är isärslitet av interna gräl, ett Liberaldemokraterna som numera bara pratar om brexit och ett Tories som inte vet vad de vill i en fråga som måste avgöras de närmaste månaderna är det nästintill öppet mål för Labour – om de bara håller tungan rätt i mun och förvaltar sina chanser.
