Tidigare fanns det sex dominerande koncerner som i princip hade kontroll över hela den svenska dagspressen:

• Bonnier News och Bonnier News Local

• Schibsted och Polaris

• NTM, Norrköpings Tidningars Media

• NWT, Nya Wermlands-Tidningen

• Mittmedia

• Stampen

• Gota Media

Nu finns det i princip bara tre helt oberoende mediehus kvar. Stampen köptes av Schibsted/Polaris tillsammans med NWT. Bonnier köpte Mittmedia och ingick korsvisa äganden med Gota Media och NWT Media.

Resultatet är att Bonnier blivit i särklass störst följt av Schibsted och NTM. Bonnier News och Bonnier News Local kontrollerar 63 tidningar plus delvis 14 tidningar genom korsägandet med NWT.

Andratidningar försvinner

Den tidigare frågan om maktkoncentration inom media är bortblåst – eller som vd:n för Bonnier News tidigare sa: Det är bara Aftonbladet som bryr sig nu när den gamle kulturministern Marita Ulvskog (S) är borta. Han kunde också lagt till Dagens ETC, nu den enda rikstidning som inte ägs av de stora koncernerna.

Presstödet – som nu kallas mediestödet – har också totalt ändrat karaktär. Tidigare handlade det om att motverka maktkoncentration, idag gäller det snarare att det om möjligt ska finnas en lokaltidning på alla orter. 

Förut fanns det en andratidning på många ställen. Den dominerande tidningen var nästan alltid borgerlig, medan andratidningen var socialdemokratiska. Det som hänt är att andratidningarna undan för undan lagts ned eller köpts upp av förstatidningarna och deras bakomliggande koncerner. De har många gånger fått behålla en socialdemokratisk ledaravdelning.

Men även detta förändras nu. Senast i raden är nedläggningen av tidningen Folkbladet i Norrköping där utgivningen avslutas vid årsskiftet. Folkbladet köptes 2000 av borgerliga NTM men fick behålla sin socialdemokratiska ledarsida och en politisk redaktör. I övrigt styrs tidningen av NTM.

Släppt politisk jämvikt

Genom att tidningarna ägs av en koncern blir också alltmer av innehållet centralt producerat, vilket gör dem mindre lokalt inriktade. Eftersom koncernerna består av nästan enbart borgerliga tidningar betyder det att ledaravdelningarna är borgerliga. Ofta är det centralt producerade ledare som får ett stort genomslag genom att de upprepas i väldigt många tidningar.

Mediestödet går nu till koncernerna, det finns inte längre några tankar på att upprätthålla någon form av politisk jämvikt. Istället har mediestödet ytterligare snävats in när det gäller vikten av politiskt alternativa tidningar. Dagens ETC är den enda rikstidning med vänsterprofil som med det nya mediestödet får ett, kraftigt neddraget, belopp – i praktiken en halvering på bara några år.

300 miljoner till Bonnier

Om man tittar på fördelningen 2023, sista året med det gamla presstödet, så gick över 70 procent till koncernerna. Mest fick Bonnier. Drygt 300 miljoner kronor, vilket garanterar Bonnier News vinst. Detta var väl ändå inte tanken med det nya mediestödet?