Göteborgs HDK Valand, den finaste av utbildningar i litterär gestaltning, kickar igång hösten med en nylanserad skrivkurs: Autistiskt skrivande och läsande – för dig som identifierar dig på autism­spektrat. Kursen är en del av forskningsprojektet ”Autistiskt skrivande: att återta ett annat modersmål” som har fått drygt sju miljoner i stöd från Vetenskapsrådet. 

Elisabeth Hjorth som är lektor på Valand och ansvarig för projektet säger till Kulturnytt i P1 att den autistiska erfarenheten tidigare varit totalt frånvarande i den litterära offentligheten och att hon hoppas skrivkursen kan bidra till att detta förändras. 

Jag är skeptisk. Inte av principiella skäl, att studenter med diagnoser får anpassat stöd och bättre förutsättningar är bra och viktigt. Bristen på resurser när det gäller elever med speciella behov är ett problem som präglar hela utbildningsväsendet och jag unnar varenda bokstavskombination en liknande satsning. 

Liknar skönlitterära karaktärer 

Men att en kurs i just kreativt skrivande har lanserats för just autister känns lite som att lansera en kurs i företagsekonomi öronmärkt för moderater. 

Det finns självklart något osmakligt i att generalisera autister till en homogen grupp då diagnosen uttrycker sig olika för alla, men om vi bortser från detta i några sekunder finns det ändå vissa drag som många med autism delar. Det handlar bland annat om svårigheter att tolka det sociala samspelet och att reagera starkt på sinnesintryck. 

Vet ni vilka fler som ofta har svårt att tolka det sociala samspelet och reagerar starkt på sinnes­intryck? Karaktärer i skönlitteraturen! 

Skriver om ensamma typer

Jag skrev nyligen om Ottessa Moshfeghs hyllade författarskap, fyllt av ensamma typer som upplever människorna i sina omgivningar som besynnerliga.Lena Anderssons klassiker ”Egenmäktigt förfarande” hade förlorat sin storhet om huvudkaraktären Ester Nilsson inte hela tiden stått vid sidan av normaliteten. I Johan Esperssons otroliga novellsamling ”Djuriska” återkommer de lillgamla pojkarna som skevar socialt gång på gång. Både i Karolina Ramqvists ”Bröd och mjölk” och i Tone Schunnessons ”Dagarna, dagarna, dagarna” bär protagonisterna på en ensamhet de upplever att ingen förstår sig på. Samma trend går att se historiskt, tänk bara på Söderberg, Camus eller Plath. 

Det här är ingen slump. Berättelser om personer med autistiska karaktärsdrag är inte bara intressanta utan även tacksamma rent berättartekniskt. 

Genom den uppmärksamma, känsliga blicken kan även läsaren få syn på något. Ensamhet är dramaturgiskt fördelaktigt eftersom det, rent krasst, blir färre karaktärer att hålla koll på och sociala snedsteg är perfekta premisser för en intrig. 

En satsning att ifrågasätta

I ljuset av detta är Valands nya satsningar värda att ifrågasätta. Vad är det för autistiskt modersmål som ska återtas? Och på vilket vis är autismen frånvarande i den litterära offentligheten i dag? 

I bästa fall fyller ”Autistiskt skrivande och läsande” ett tomrum jag inte visste fanns. Mer sannolikt är att sju miljoner lagts på att uppfinna ett litterärt hjul som redan rullar galant.