Han har gärna duckat möjligheter att få kritik och frågor att behöva besvara
Det är en av de saker som kännetecknat Tobias Billström mest: han har velat ha så mycket kontroll som möjligt över kommunikationen. Han har gärna duckat möjligheter att få kritik och frågor att behöva besvara, och när det ändå skett har blivit berömd för sina intetsägande svar.
Glömde han sitt pass eller inte, den där gången förra hösten när han skulle delta i det historiska EU-toppmötet i Kiev men tvingades vända vid den polsk-ukrainska gränsen? Det uppstod ett ”logistiskt hinder”, var allt han ville säga.
Källor: Intern dispyt
I hans besked framgick därför inte varför han beslutat att lämna regeringen bara halvvägs in i mandatperioden. Varför detta överraskande avhopp från en av Sveriges viktigaste ministeruppdrag, och en roll Billström själv tycks ha trivts med?
Källor vid Utrikesdepartementet har föreslagit samma saker för mig som för andra journalister. Tillsättandet av en ny kabinettsekreterare har gått långsamt och den person Billström ville se vid posten fick kalla handen av Ulf Kristersson (M). En intern dispyt har uppstått.
Källorna föreslår också att det kan handla om en strategisk förändring av utrikespolitiken eftersom Moderaterna befarar att den nu förda politiken kan skada dem i valet 2026. Läs: framför allt Israel och Gazakriget. Men varför går Billström så långt att han ska lämna politiken helt och hållet? Det går inte ihop, och bara med tiden kommer vi få lära oss mer.
Bara för att behaga Turkiet
Billström lär bli ihågkommen som en handlingskraftig men kontroversiell regeringsfigur som haft en enastående förmåga att anpassa sig till hur de politiska vindarna blåser.
Det viktigaste som hänt svensk utrikespolitik under hans ministertid har varit Sveriges inträde i Nato. Billström spelade en nyckelroll för att få in oss i militäralliansen samtidigt som Turkiet och Ungern krävde eftergifter. Det innebar att han plötsligt kallade det icke-demokratiska Turkiet för en demokrati. När svenska aktivister hängde en Erdogandocka upp och ner framför Stockholms stadshus instämde Billström i Erdoganregimens kritik och talade om en ”låtsasavrättning av en demokratiskt vald utländsk ledare”.
Han bröt Sveriges diplomatiska band till det Natoallierade kurdiska självstyret i nordöstra Syrien, bara för att behaga Turkiet. Han lovade Turkiet en ny svensk lag mot ”terrorflaggor”. När Dagens ETC kom över en inspelning av löftet och konfronterade honom, nekade Billström först till att ha sagt det ha sa.
Bevis? De kom aldrig
Ännu en anmärkningsvärd sak var hans uppgifter till Dagens Nyheter i april 2023, om att Polismyndigheten efter ett ”omfattande utredningsarbete” kunnat fastslå att det finns starka kopplingar mellan kurdiska PKK och den gängkriminella miljö som destabiliserar Sverige. Problemet är mycket större än man tidigare vetat, menade Billström.
Snart ett och ett halvt år senare har det fortfarande inte presenterats några som helst bevis för detta, som ger helt nya förklaringar till det svenska gängkriget. Kanske var allt bara en lögn menad att behaga despoten i Ankara.
Sådana frågor och fler lämnas obesvarade av Billström när han nu gör sorti, vilket betyder att minnen av hans fulspel stannar kvar.
Gör inte om hans misstag
Det spekuleras redan vilt om vem som blir nästa att ta över. Förhoppningsvis är det en politiker som vet bättre än att backa för auktoritära staters utpressningspolitik. Och som förstår det viktiga i att medverka i det demokratiska spelet och låter samhället ta del av utrikesministerns kommunikation i sociala medier, i synnerhet om det är den enda plattformen hen använder.
Vi lever trots allt i en orolig tid, där vi vill veta vad de som sitter vid makten tycker och tänker.
