Det går att dra paralleller till Almedalsveckan, där Olof Palmes politiska sommartal har omvandlats till en vecka av politiska seminarier arrangerade av kommersiella intressen. FN:s klimatkonferens har genomgått en liknande förvandling, i större skala, med länder som en del av det kommersiella. 

Det är omkring 100 000 personer på Cop28 i Dubai och det tar en timme att komma igenom säkerhetskontrollen varje morgon. Det hela kan ses som ett gigantiskt spektakel som genererar 100 000 flygresor och ännu fler ton koldioxidutsläpp samtidigt som här myllrar av representanter för fossilindustrin.

Men konferensen är också något annat, såsom ett tillfälle för afrikanska klimataktivister att möta och samtala med chefer för globala energiföretag när de vandrar mellan seminarier.

Det är också ett tillfälle för länder att locka investerare till utbyggnaden av förnybar energi. Ett exempel är Vietnam, som nu rapporterar en större ekonomisk tillväxt än Kina. Premiärministern beskriver hur landet medvetet ökat sol- och vindelen, har höga klimatambitioner och nu vill bygga mer och snabbare. Mellanösterns fonder, med vinster från olja och fossilgas, investerar nu för framtiden och investeringsavtal med Vietnam utväxlas på scenen.

Andra länders ledare hjälper till att marknadsföra sina industriers produkter. De hoppas på mer exportintäkter och fler arbetstillfällen genom att betala för nationella paviljonger, där regeringens representanter aktivt stöder landets företag med exportambitioner. 

Svenska företag är väl synliga på Cop28. Redan vid ingången möts besökarna av en bild på svenska Helena Samsiö som hyllas för sitt drönarföretag vars data ska ersätta helikoptrar och flygresor.

Ytterligare representanter för industrin i Sverige berättar hur elnät kan byggas ut med kraftelektronik som kan hantera elsystem dominerade av sol- och vindel. Här marknadsförs såklart också stålindustrin, som kan göras fossilfri med förnybar energi som är billigare än den fossila.
Flera svenska företag lovprisas för att visa hur transportsektorn kan bli fossilfri. Det handlar om Einrides elektriska transportsystem, Liquid winds fartygs-metanol producerad av el och koldioxid samt elflyg utvecklat av Heart aerospace i Göteborg.
I vindbranschen pratas om Modvions trätorn som ytterligare ökar vindkraftens klimatnytta. Dessa företag har gott rykte och produkter som säljer och kan ge både investeringar och arbetstillfällen i Sverige.

Sveriges industriella möjlighet att leda utvecklingen beror på att vindel på land har byggts för 20-40 öre/kWh. Med så låga kostnader går det att ersätta fossila bränslen i transportsektorn och industrin. Andra länder måste börja med att ersätta fossil elproduktion, medan Sverige har möjlighet att direkt börja ställa om industrin och transportsektorn. Ny el är ju billigare än råolja som nu kostar 50-60 öre/kWh.

På Cop28 är Sveriges regering väl representerad av både statsministern Ulf Kristersson (M) och vice statsminister Ebba Busch (KD). Deras stora insats, som presenterades av båda två på scenen, var att tillsammans med alla västvärldens kärnvapenmakter lansera ett initiativ att tredubbla världens kärnkraftskapacitet till år 2050. Ebba Busch är särskilt stolt över att Sverige dragit med sig de andra länderna. 

Om initiativet lyckas skulle kärnkraften också om 30 år kunna bidra med knappt 10 procent av världens el, slår man fast. 

Denna kärnkraftsambition samlade totalt 22 länder. 

De allra flesta länder på konferensen, 119 stycken, enades istället om att sluta bygga koldioxidutsläppande kolkraft, dubbla takten i energieffektiviseringen och att tredubbla världens förnybara elproduktionskapacitet redan till år 2030. De spår att sol- och vindenergi kommer att stå för 70-80 procent av världens el till 2050.

Majoritetens logik är att el från ny kärnkraft i Europa de senaste åren har kostat över en krona/kWh. I Frankrike ska nu dagens reaktorer få ett subventionerat pris på 80 öre/kWh för att slippa stänga. Även i Sverige behöver reaktorerna subventioner för att inte konkurreras ut av ny vindkraft på land, förutsatt att dessa tillåts. 

Kärnkraftsutspelet diskuteras mer kritiskt här i Dubai än i Sveriges medier: Alla, även seniora experter i kärnkraftsindustrin som gillar initiativet, säger sig veta att förhoppningarna inte kommer att infrias. En svensk företagsledare sammanfattade det så här: ”Både du och jag vet att det inte är ekonomiskt möjligt. Med kärnkraftens höga kostnad kan inte industrin tjäna pengar på att ersätta fossila bränslen med el. Då blir det ingen ekonomiskt lönsam industriell utveckling i Sverige, utan elintensiv industri flyttar till andra länder och efterfrågan på el i Sverige minskar.”

Svenska företag – och resten av världen – fortsätter spara resurser genom att ersätta fossila bränslen med billig sol- och vindel i elsystem med modern teknik. 

Det ger världen hopp.