Tabloiden Bild grundades 1952 och har en stor räckvidd i den tysktalande världen, med nästan sju miljoner dagliga läsare. Tidningen är dock polariserande och följer inte alltid gängse journalistiska principer, utan snarare mottot: större, snabbare, först.
Och det har bara blivit värre. Hittills under 2023 har tidningen fått 21 av de sammanlagt 59 anmärkningar den fått från det tyska pressrådet (den tyska motsvarigheten till Medieombudsmannen), bland annat för bristande personskydd och sensationell rapportering. Men det är inte bara tidningens texter som kritiserats, utan även tidningens högt uppsatta medarbetare, framför allt Julian Reichelt, (chefredaktör mellan 2017 och 2021), som själv hamnade på omslaget till New York Times på grund av sitt maktmissbruk.
Den tyskspråkiga podcasten ”Boys Club” gav ytterligare insikter i maktkonstruktionen inom ägarföretaget Axel Springer SE. Kvinnliga journalister i början av sina karriärer rapporterade att deras avancemang och framgångar berodde på deras sexuella relation med Reichelt.
Bilds manifest publicerades på fem språk: tyska, engelska, arabiska, turkiska och engelska. I 50 punkter förmedlade tidningen sin idé om tyska värderingar (grilla, smällare på nyårsafton, öl som kulturellt fenomen) och blandade grundläggande rättigheter med tyska stereotyper och rasistiska uttalanden.
Bild skriver att Tyskland upplever en ny våg av hat sedan Hamas-attacken i Israel. Men hur nytt är egentligen hatet i Tyskland? Och kan hatet bekämpas med mer hat?
Med manifestet skapar Bild-zeitung en illusion av ett Tyskland med enhetliga åsikter,
Manifestet, som riktar sig till alla ”som bor i Tyskland”, inleds med den tyska grundlagens första artikel, ”Människovärdet är okränkbart”, för att några punkter längre ner skriva: ”Vi maskerar oss inte, vi ser varandra i ansiktet” och sedan ”Vi respekterar varje religion”. Inser redaktörerna inte att de motsäger sig själva?
För det första deklarerar artikel fyra i grundlagen, trosfrihet. För det andra, varför skulle inte alla och envar kunna klä sig på det sätt som passar deras egen övertygelse?
Det som också är oroande: Med manifestet skapar Bild-zeitung en illusion av ett Tyskland med enhetliga åsikter, medan verkligheten är en helt annan: det är ett polariserat land som har ett växande problem med rasism. Under 2023 ökade antalet attacker mot flyktingförläggningar. 74 av de 80 attackerna kunde tillskrivas politiskt högerorienterade misstänkta.
Samtidigt gick högerpopulistiska AfD framåt i höstens delstatsval i Hessen och Bayern, och blev till och med näst starkaste kraft i Hessen med 18,4 procent av rösterna. Istället för att främja tolerans underblåser tidningen det hat som den säger sig vilja motverka.
Det är schizofrent.
Mellan raderna skyller Bild antisemitismen i Tyskland på invandrare
Två av punkterna påminner direkt om ett tal av AfD-politikern, Alice Weidel i Bundestag i maj 2018. Hon sa: ”Huvuddukstjejer och bidragsförsörjda knivmän och andra som är bra för ingenting kommer inte att säkra vårt välstånd, vår ekonomiska tillväxt och, framför allt, vår välfärdsstat.”
Fem år senare skriver Bild: ”vi maskerar och täcker oss inte” och att ”knivar hör hemma i köket, inte i fickan”. Med manifestet visar sig Bild-zeitung vara ett språkrör för högerpopulister.
Och mellan raderna skyller Bild antisemitismen i Tyskland på invandrare.
Just nu pågår en debatt om att förbjuda demonstrationer för Palestina, eftersom många av manifestationer för solidaritet med de civila offren i Gaza innehållit antisemitiska uttalanden. Tyskland har inte bara problem med slagord, utan med mordbränder på synagogor, hakkors på Berlins East side gallery och antisemitiska klistermärken på ett minnesmärke i Niedersachsen. Mer än 200 antisemitiska fall har registrerats i Tyskland sedan den 7 oktober 2023. Orsaken till problemet, finner tidningen Bild i de människor som har invandrat och förmodligen inte representerar tyska värderingar.
Vad Tysklands största dagstidning fabricerar här är ambivalent. Vissa punkter förmedlar verkligen öppenhet och tolerans och förespråkar jämlikhet. Andra fördjupar klyftorna mellan ett icke-existerande ”vi” och de andra. Och det kommer bara att leda till att samhället glider isär ännu mer.
Avgränsningar, förenklingar, standardiseringar och en förskjuten nationell stolthet kommer inte att lösa Tysklands problem. Bild-redaktionen formulerar sina åsikter medvetet suggestivt och provokativt på ett sätt man skulle förvänta sig i högerkretsar eller från öldrickande tyskar på små pubar i byar, åtföljt av kommentaren ”Man får säga så!” – men inte från landets största dagstidning.
Bild, du är en del av problemet!
Klaudia Lagozinski är journalist på tyska tidningen TAZ och Dagens ETC.
