Selma Brodrej: Bidens vurpa får mig att tänka på Knausgård

Till en början ser det så bra ut. Solglas­ögonen, shortsen och den snabba ­cykeln får USA:s presi­dent att se yngre ut än någonsin tidigare. Har han ens fyllt 60? Kan man fråga sig när han ­smidigt seglar över över cykelbanan tillsammans med sin fru i ­Delaware. Men så kommer det. Fallet. Kroppen som liksom bara välter åt ena sidan. Dessutom när han redan bromsat in framför några fans och cykeln står helt stilla. Det är smärtsamt att se klippet, nästan värt en triggervarning för oss som är känsliga för ”cringe-tv”. 

Om cykelturen var ett pr-trick, ­vilket man nästan får anta, med tanke på att Joe Bidens höga ålder är något många oroar sig över och ständigt spekulerar kring, blev den inte särskilt lyckad. Trots att Biden bestämt hävdar att orsaken till fallet var att han fastnade med foten i spännet på pedalen är det få saker som får någon att se lika gammal och skröplig ut som att ramla stillestående. 

Den uppmärksammade ­vurpan får mig att tänka på Karl Ove Knausgårds senaste roman ”Vargarna från evighetens skog”. Romanen, som är en del av ett större bokprojekt där Knausgård utforskar det spirituella, kretsar kring mänsklighetens oundvikliga åldrande. Eller kanske är det en felaktig beskrivning, då flera av bokens karaktärer argumenterar mot åldrandets oundviklighet och snarare ser det som något vi kan övervinna. Knausgård hänvisar till den ryske 1800-talsfilosofen Nikolai Fjodorov som drev en aktiv kamp mot den mänskliga döden. Fjodorov ägnade ett helt liv åt avancerade teorier om odödlighet och kan betecknas som föregångaren till den ryska filosofiska inriktningen kosmism som lever kvar och berör liknande teman än idag. Det är lätt att avfärda idéerna, de är bisarra och påtagligt resistenta från all typ av vetenskap. Samtidigt är det något i dem som känns fruktansvärt aktuellt. 

Den snart 80-åriga presidenten, som förvisso ramlar av sin cykel, säger något om människans intensiva strävan efter det eviga. Alla dessa fillers och hårimplantat, det rynkfria ansiktet som inom några decennier spås vara en norm, kan inte tolkas som annat än tecken. Tecken på en längtan efter tidens upplösning där åldrandet och döden är triviala aspekter som inte längre bekommer oss. 

Vi är uppenbarligen inte där än, men enligt Fjodorov skulle processen ta tusentals år. Kanske är det alltså bara en tidsfråga innan uråldriga presidenter cyklar på våra gator utan att ens svaja på styret.