Det är en metod som ligger mycket nära den vi ser hos så kallade alternativmedier. Och sedan har vi naturligtvis Riks, satsningen som drevs av partiet men som nu sålts till en SD-veteran (även han engagerad i trollfabriken) som lovar att den ska bli oberoende. Ja, tjena.

Jimmie Åkesson predikar sedan år tillbaka nolltolerans. Men samtidigt växer ett helt landskap av mediekanaler fram runt det parlamentariska projektet. Det här ger SD en opinionsbildande kraft, inte minst i sociala medier, och mot grupper som inte direkt har prenumeration på en morgontidning. Han kan alltid förneka kopplingen. Men det håller inte.

Järnrörsmannen Erik Almqvist måste fortsatt kategoriseras som ett slags konsult till partiet. Och vad gäller Kent Ekeroth och Samnytt är det inte ens några frågetecken. Han sitter på två stolar, som propagandist och folkvald politiker. 

En av de mest giftiga nya aktörerna är Christian Peterson, den så kallade förtalsombudsmannen, han som trakasserar studenter på Karlstad universitet och tigger swish för att rapportera från Lampedusa. 

Idag kan våra reportrar avslöja att han bjuds in till möte i lokaler som tillhör en man som tills alldeles nyligen var SD-politiker. 

Besvärande. 

Men förvånande? 

Inte ett dugg. 

Lika lite som när Eigil Söderin tidigare i år kunde rapportera att SD:s toppnamn i Solna inte bara kränger cannabiskräm med Katerina Janouch, utan även tränar militär närstrid med en fascistisk kampgrupp. 

Exempel läggs till exempel. 

SD är vidöppet mot högerextremismen.

Det bör Jimmie Åkesson naturligtvis alltid få frågor om. 

Detsamma gäller hans samarbetspartier.