Det börjar bli patetiskt. Riksbanken gav bankerna ett låneutrymme på 500 miljarder kronor för att stödja företag i coronakrisen. Regeringen lade till 100 miljarder som skulle gå till mindre företag. Staten garanterar lånen till 70 procent.
När kritiker ifrågasatte lämpligheten att gå via de privata bankerna, vars intresse för att ta risk i en kris är dokumenterat noll, blev svaret att det är annorlunda nu. Stefan Ingves, riksbankschefen, svarade (vilket kan bli en klassiker):
”Det är inte så att man kan förutsätta att banker inte ska ta några risker överhuvudtaget när det är bekymmersamt.”
Jaså!
Nu har krisen rullat på i snart två månader till och Riksbanken, regeringen och Finansinspektionen borde nog tänka om.
De stora bankerna har visserligen tagit emot 145,5 miljarder men de har inte gått till företagen.
Bankernas lån till dem har nämligen bara ökat med 20 miljarder till producerande företag och tjänsteföretag, alltså till de företag som nu står stilla på grund av viruset. Men det är väl mycket? Nej, inte med tanke på att man normalt ändå 2 000 miljarder i företagslån.
Handelsbankens lån till företag har minskat med en miljard. Nordeas har minskat ännu mer, medan Swedbank ökat med åtta miljarder och SEB med 32 miljarder. Men de största lånen bankerna ger går till försäkringsbolag och finansbolag och de är ju inte vare sig sysselsättningsmotorer eller i kris.
Lånepengar är inte det enda bankerna fått. De behöver inte längre ha lika mycket kapital som säkerhet (där frigör de 45 miljarder) och Riksbanken har gått in och köpt obligationer vilket gör den marknaden till något bankerna tjänar mer på.
Coronakrisen har definitivt lett till att staten måste rädda företag. Men metoden man har valt är lika fel idag som den var 2008. Stöd ska gå till de som drabbas, inte till mellanhänder som bara passar på att tjäna lite till.
Magdalena Andersson (S) bör tänka om.
Bankerna lurar politiken igen.
Bankerna är inte att lita på.
Inte före en kris, inte efter en kris – definitivt inte mitt under en kris.
Fotnot: Siffrorna i artikeln är från Dagens Industri 31/4