Internets märkligaste plats är inte något obskyrt Reddit-forum om satanism eller någon 4chan-post om att John F Kennedy Jr lever och snart kommer att tungkyssa Donald Trump samtidigt som Hillary Clinton rullas i tjära och fjädrar.
Nej, det är Facebook-gruppen för SVT:s litteraturmagasin ”Babel”.
Inget annat ställe, varken online eller i den fysiska världen, lyckas på samma sätt vara både en sekt och sektens absoluta motsats: en bostadsrättsförening.
Att vi har att göra med en gruppdynamik som påminner om den hos ett slutet religiöst sällskap är det första man lägger märke till. Här finns nämligen en odiskutabel ledare; en människa som av sina följare ses som något mer än människa, vars ord är lag och vars namn kan åberopas för att vinna både stora och små dispyter.
Hon heter Jessika Gedin. För den stora allmänheten är hon känd för sina helsvarta outfits och sin imponerande förmåga att se mycket intresserad ut vem hon än pratar med – för sina lärljungar är hon kort och gott Jessika. Mer passande, sett till den hänförelse hon väcker, hade varit om de kallat henne Jessus Gristus, men riktigt där är vi inte än.
För det som gör Babel-gruppen till en så ovanlig plats är brf-delen av dynamiken. Den stora majoriteten av trådarna är förvisso bokrekommendationer och hyllningar till den stora ledaren, men där det verkligen hettar till är de i vilka synpunkter om programmet vädras. Där går det hett till. Sura utrop om i princip allt som har med Babel att göra möts med förnumstiga kommentarer om att Jessika vill ha det så av en anledning.
Det var knappast så att Linda Kasabian och Leslie Van Houten satt och bråkade om maten på Spahn Ranch inför Charles Manson
Just nu handlar den stora debatten om att programmet gjorts kortare. Förvisso har musikinslagen – hatade av alla utom de mest hängivna Jessika-stans – tagits bort, men programmet har blivit en halvtimme kortare. Ett fruktansvärt brott mot det intellektuella samtalet, tycker vissa. A part of the greater plan, menar andra och påpekar att antalet avsnitt har blivit fler.
Att medlemmar i grupper med en stark ledarfigur bråkar med varandra om vilken som är den rätta läran är i och för sig inget ovanligt. Inga jämförelser i övrigt, men Göring och Himmler skydde varandra som pesten.
Skillnaden här är att Gedin själv är med i gruppen och titt som tätt går in och skriver egna kommentarer. Varje negativt utlåtande kan alltså läsas av ledaren i egen hög person. Återigen, inga jämförelser i övrigt, men det var knappast så att Linda Kasabian och Leslie Van Houten satt och bråkade om maten på Spahn Ranch inför Charles Manson.
I dagarna fyller Babel 20 år, vilket har föranlett en vapenvila. I de senaste trådarna råder feststämning, och medlemmarna pratar om hur mycket Babel betytt för dem, samt, förstås, kärlek till Jessika Gedin.
Det är väldigt wholesome, och en fin påminnelse om något jag ännu inte hunnit nämna i den här texten: att Babel är ett av SVT:s allra bästa program och ett av få som faktiskt engagerar människor på djupet.
Samtidigt är jag trygg i vetskapen om att påkarna bara är tillfälligt undangömda. Snart kommer det åter bråkas om vinjettmusiken och den låga intellektuella nivån hos författarpanelen. Det borde vara nog för att önska att Babel kommer finnas kvar i åtminstone 20 år till.
