Selma Brodrej: Augustpriset fortsätter att inte överraska

Sedan 2020 när Lydia Sandgren prisades för ”Samlade verk” har det varit girlbossig stämning i Augustjuryn. Det handlar inte om att de nominerade författarna främst består av kvinnor, den delen är hyfsat logisk med tanke på att författaryrket blivit allt mer av en kvinnosyssla. Vad som är mer anmärkningsvärt är hur duktig den litteratur som prisas av juryn är. 

”Samlade verk” är en roman skriven by the book, med precis rätt typ av episka anspråk för att kännas kittlande. Lika så fjolårets vinnare Elin Cullhed som med ”Eufori” tog sig an Sylvia Plaths livsöde på ett vis som ligger precis rätt i tiden. I år vann ”Detaljerna”, en stram skildring av en febrig kvinna som tänker tillbaka på de möten som format henne. 

Det är inget fel på några av böckerna, tvärtom. Alla tre är välskrivna, spännande och estetiskt klanderfria. De är enkla att spegla sig i, bekräftande för den som vill identifiera sig med karaktärerna. Perfekta ”bokklubbsböcker”. 

Men den otillrättalagda litteraturen som testar gränser till både form och innehåll, som låter karaktärer pressa sig mot burar de sitter inlåsta i tills de får orgasm, som överraskar i sin grovhet och skildrar saker vi aldrig kunnat föreställa oss, den hittar vi inte längre hos August-vinnarna.