Vänsterpartiet lägger ett förslag om stora klimatinvesteringar här och nu. Det är ett riktigt intressant paket, inte bara för sitt innehåll utan för att partiet nu offentligt gör upp med den absurda nyliberala teorin om att investeringar ska räknas som något man ska betala på en gång.
Bara genom höjd skatt ska staten ha råd att satsa. Men det är ju absurt, om företag tänkte så skulle inga företag kunna växa överhuvudtaget, inga hus byggas, inga nya produkter utvecklas. I själva verket innebär ett statligt gnetande – att man sparar eller ”betalar statsskulden” – att man bromsar ekonomin i samhället, bromsar investeringar och gör det mer lönsamt att syssla med spekulation än med verkliga ekonomiska investeringar som förändrar för alla.
Det viktiga att diskutera är vad vi ska satsa på, inte om. Och där föreslår V nu ett investeringsprogram på tio år på 700 miljarder som alla går till att rädda järnvägen, ställa om energiproduktionen, storsatsa på energismartare bostäder och nya hyreshus utan stora utsläpp.
Ett klimatprogram som vi borde haft för många år sedan.
Men det viktiga är att det kommer igång.
Det som gör V:s förslag annorlunda är att det äntligen gör upp med det finanspolitiska ramverket som i 30 år bromsat alla offentliga satsningar. Ett av världens rikaste länder har inte haft råd att investera enligt det ramverket, istället har man varje år piskat fram överskott som i praktiken är orsaken till att landet har massarbetslöshet.
Det här finanspolitiska ramverket, oftast motiverat med just påståendet om att man måste ”betala statsskulden”, är ett politiskt ramverk gjort för att stoppa reformism och därigenom bromsa den offentliga sektorns roll i samhället.
Det är ett nyliberalt borgerligt projekt som S och tyvärr även V, anpassat sig till i alla budgetstrider. V vågar lämna det och föreslår istället tioåriga satsningar baserade på den nästan löjligt låga ränta som svenska staten har idag om man bara lånar.
Lägg till att offentlig sektor har överskott finansiellt på 1 400 miljarder så blir alla argument mot att inte satsa en obegriplig borgerlig fetisch.
Men visst kommer M med flera att försöka bromsa detta. Stora offentliga utgifter innebär mindre privatisering och ökad offentlig makt.
Det gillar inte Ulf Kristersson.
Men klimatet behöver just det, eftersom den privata förmögenheten inte används av de stora ägarna.
Staten måste gå före och göra det alla borde gjort för länge sedan.