Hur ska vi lyckas bli kära i den urspårade individualismens tid? När vi skyddar oss med ”kan själv” för att inte erkänna vår ensamhet, och bygger murar av krav på våra partners i rädsla att inte bli svikna?
Det är inte en picknick att hitta kärleken under de här förutsättningarna. Särskilt inte framför ett hovrande kamerateam.
I årets säsong av SVT:s reality ”Gift vid första ögonkastet” är mycket sig likt.
Ett par (Arvid och Ida) blir provocerande nykära direkt och tävlar i att säga sliskiga klyschor i slow motion till varandra. Det är avundsvärt, men också som att titta på två brunstiga sengångare.
Ett annat par har olika hygienkrav. Hemmasnickraren August har inte bara ett utedass kallat ”Bajspalatset” som toalett, utan behöver också påminnelse från frun Caroline om att duscha efter joggingturen på bröllopsresan. Man kan konstatera att de har olika nivåer av vad hon kanske skulle kalla för ”mognad” och han ”fritt sinne” eller ”lekfullhet”.
Mat- och vin-paret Stina och Fredrik skapar över huvud taget inget drama. Skönt för dem, men också ett snarkpiller.
Först hos det fjärde paret, Lina och Alexander börjar det bli riktigt intressant. Kanske för att det till en början verkade så kört. Efter bröllopet skrattade hon åt minsta fel i hans personlighet och klamrade sig fast vid olikheter. Dessutom visade det sig att de hade olika framtidsplaner: Han längtar barn, hon velar. Katastrof?
Men i säsongens fjärde avsnitt hände något. Lina blev sjuk och sängliggande. Jobbigt, men också perfekta förutsättningar för att bli kär. Först i ett påtvingat skört läge kunde Lina se Alexanders allra finaste sidor: Hans trygghet, lojalitet och sällskap.
”Han är så fin. Jag blir alldeles rörd när jag tänker på det.” väste hon lyckligt in i kameran från sjuksängen.
Samma framgångsrecept känns igen från mitt eget liv. När jag träffade min man blev jag sjuk efter första dejten, vilket gjorde att vi inte kunde ses på två veckor. Istället fick vi tråna över telefon.
Och i boken ”Guldmunken” berättar Carl Cederström om hur han bröt sin frivilliga celibat först efter att hans flirt fått covid och behövde isolera sig i nästan en månad. Först då blev längtan olidlig.
Alltså: Att bli sjuk är att se sina individualistiska murar brista.
Kanske är en rejäl förkylning precis vad vi självtillräckliga girlbossar och guldmunkar behöver för att bli förälskade.