Jag brukar handla på mitt lokala Coop. Det är inte så himla bra, men det ligger på vägen från tunnelbanan. En dag berättar killen i kassan att jag framöver istället ska handla på Ica. Coop har nämligen sålt mig till Ica för en stor summa pengar. Så nu handlar jag på Ica istället.
Skoja. Det här är en löjlig scen som ingen – inte ens en nyfrälst handelsstudent – skulle tycka hör hemma i ett rimligt samhälle. Men inom personlig assistans är det verklighet. Trots att det ska råda ett valfrihetssystem där det är brukaren som väljer anordnare, så annonseras assistanskunder ut på nätet av bolagsförmedlare.
Brukare har blivit handelsvaror. Ivo-tillstånd har blivit handelsvaror. Inget av detta borde gå att köpa och sälja, men marknaden är högst aktiv om än inte alltid särskilt synlig. Och den är också en del av förklaringen bakom den stora kriminella infiltrationen i branschen som polisen och Försäkringskassan larmar om i en ny rapport.
Särskilt nära kopplingar
Rapporten visar att 83 privata assistansbolag har särskilt nära kopplingar till organiserad brottslighet. Den visar att gängkriminella åderlåter det allmänna via assistansersättningen och att det hos samtliga stora anordnare arbetar personer som är aktiva i eller har samröre med grov kriminalitet.
Detta trots att det är en tillståndspliktig verksamhet där företrädarna noggrant kontrolleras innan tillstånd beviljas. Det är här handeln med bolag, brukare och tillstånd kommer in.
Dagens ETC har i flera granskande artiklar kunnat visa hur personer med fina meriter skaffar Ivo-tillstånd för personlig assistans och sedan säljer bolagen så fort tillstånd beviljas. Bolagen har inga kunder, ingen personal, ingen omsättning. Det enda värdet i bolagen är tillståndet, som är det som i praktiken säljs, och prislappen kan landa på uppåt en miljon.
Av samtliga assistansbolag som fick tillstånd förra året såldes en tredjedel kort efter tillståndet beviljats. Den här typen av tomma vårdbolag har bland annat hamnat hos personer som tidigare förlorat tillstånd, personer utan företagserfarenhet och uppenbara målvakter. Den noggranna kontroll som företrädare går igenom vid den ursprungliga ansökan existerar inte när bolagen sedan säljs. Köparen kan vara vem som helst.
Dagens ETC kunde vidare avslöja hur en stor assistansanordnare i Mellansverige startat fem assistansbolag och sålt samtliga på en gång och på så sätt tjänat tre miljoner, samt att en välmeriterad kriminalvårdschef sålt ett tomt assistansbolag som sedan kom att användas i fusk och brottslighet.
Handlar med brukare
Men det handlas alltså inte bara med tillstånden genom försäljningar av tomma bolag, det handlas också med själva brukarna. Den bolagsförmedlare som beskriver sig som störst inom vård och omsorg, har flera gånger annonserat ut assistanskunder på sin hemsida, genom så kallade inkråmsöverlåtelser.
Så kan bolag som förlorat Ivo-tillståndet, eller som står under granskning och vet att det ser illa ut, göra sorti från marknaden. Kunderna säljs helt enkelt och företagaren cashar in.
Ibland är bolaget som köper kunderna i bakgrunden kontrollerat av samma person som det säljande bolaget och överlåtelsen görs endast för att dölja att en olämplig företrädare är fortsatt aktiv i branschen.
LSS var en frihetsreform som gav funktionshindrade rätten att betraktas som individer snarare än som kollin och kostnader. Att gruppen nu istället i delar av branschen snarare betraktas som varor och kassakor är ett haveri.
