Det här är en mycket viktig händelse, hittills är det bara Reformisterna inom Socialdemokraterna som lagt liknande förslag. Och det här är ett brott mot den politik MP drivit ihop med S sedan 2002 i olika budgetförhandlingar.

Fram till nu har Miljöpartiet nämligen uteslutit sådana beslut, man har accepterat det "finanspolitiska ramverk" som styrt svensk åtstramningspolitik.

Tanken att staten inte ska låna utan att alla utgifter, även investeringar, ska finansieras med skatteinkomster här och nu.

Poängen med en sådan budgetpolitik är att den offentliga sektorn blir svag och får mycket svårt att agera. Vi får en konstant åtstramning, med vansinniga nedskärningar för de som har minst, det vill säga mindre trygghet och utjämnande bidrag, men också minskade satsningar på exempelvis underhåll för järnväg.

En av världen rikaste stater har inte "haft råd" att investera bort massarbetslösheten eller kraftigt öka klimatsatsningarna.

Det svenska "finanspolitiska ramverket" är en nyliberal konstruktion som fungerat som en tvångströja på politiken. För borgerliga partier är det en seger, tanken på en ökad offentligsektor som investerar och påverkar utvecklingen aktivt, är helt enkelt inte borgerlig ideologi. Men för S, V och MP har det betytt att man inte kunnat använda det enorma finansiella överskott – cirka 1 400 miljarder kronor – som vi gemensamt skapat via kommuner, staten och de offentliga pensionsfonderna. Detta då staten inte får låna till investeringar, inte ens om man lånar av sig själv.

Det enda sättet att kunna betala den nödvändiga omställningen har istället varit att höja skatten. Och det är en omöjlig ekvation. Det går inte höja skatterna så att de klarar att betala klimatkrisen, det är lika omöjligt som det hade varit att med ökade skatter betala företag och enskilda under pandemikrisen. 

Det som Miljöpartiet nu gör är att man utmanar de övriga partierna på allvar. Vill vi lösa klimathotet måste vi storinvestera (och genom dessa investeringar också få igång finansmarknader och storföretagen att ta de nödvändiga stegen till verklig hållbarhet).

Det här gör också att MP är det enda partiet idag som kan möta väljarna med en ekonomisk plan som inte bara blir tomma ord.

Det blir därför nödvändigt för V att också våga samma sak, annars riskerar man att välja "betala statsskulden" före att rädda klimatet.

Den stora striden kommer dock att ske inom S. Skryt om att Magdalena Andersson varit EU:s snålaste minister blir inte en valvinnare om man på allvar vill ta itu med de hot som ett förstört klimat skapar.

Det räcker inte med att ratta på miljöskatter eller slåss om "hårdare utsläppsmål" som bara blir tomma abstrakta siffror.

Miljöpartiet visar med det här beslutet att det finns en annan väg.

Att det skulle ta 19 år kan man förstås kritisera.

Men hellre nu än aldrig.