Jag hade då videos från Telegram och andra sociala kanaler flimrande för ögonen. Våld bortom våld, handlingar som bara kan – och måste – definieras som terrorism. Inte självförsvar. Terrorism. 

Med övergrepp så groteska att de ofta inte ens kan visas, inte utan journalistisk bearbetning. Av flera skäl. Dels för att många av dessa klipp kommer direkt från Hamas, som gärna vill ha spridning, som producerar dem live som propaganda. Dels för att de visar extremt utsatta människor – barn, äldre, civila, soldater – som där och då upplever sin värsta stund.

Jag kallade terror för terror. 

Jag kallade Hamas för en islamistisk, fascistoid sekt som drivs av helt andra motiv än att agera för det palestinska folkets bästa.

Jag skrev min text i chock över attacken mot civila israeler, men också i djup solidaritet med det inkapslade och utsvultna Gaza som nu kommer att drabbas av blodig markinvasion, den enda respons som regeringen Netanyahu är kapabel till, med tanke på vad Hamas har gjort och med tanke på den här konfliktens sjuka logik om upptrappning – och med tanke på hur Israel historiskt värderar palestinska liv.

Jag markerade samtidigt mot en del av svensk vänster som jag upplever har mycket svårt att förhålla sig kritisk till omänskligt, oförsvarbart våld om det inte är Israel som är förövare. 

Ja, ockupationen är horribel. 

Ja, palestinierna har under decennier drabbats av rasism som är att likna vid apartheid. 

Ja, hopplöshet och frustration radikaliserar den förtryckta.

Nej, det som skedde i lördags är inte legitimt motstånd, inte någonstans.

Det var min poäng. 

Sedan dess har jag debatterat vidare, med bland andra profilerade skribenten Shora Esmailian. Hon tycker att jag ”ekar ockupationsmaktens propaganda” och lånar ut min ”röst till förtryckaren”, hon tycker att jag ”tonar ner Israels skuld”, att jag sätter mig på höga hästar genom att kräva att Hamas ”levererar ett motstånd som är fläckfritt och acceptabelt för det liberala väst”, att jag ska sluta kalla mig vänster, att jag är en ”Israel-vän och sionist”.

Sionist?

Det här kan inte vara den nivå som svensk vänster lägger sig på.

Jag förbehåller mig även framöver rätten att vara vänster och samtidigt ha grova problem med sadistiskt våld mot civila. Oavsett deras nationalitet. Absolut ingen måste hylla eller ursäkta Hamas för att kunna uttrycka trovärdig och genuin solidaritet med palestinska folket. Eller, Esmailian kanske måste. Men inte jag. Aldrig.