En del av Brigitte Macrons uttalade uppdrag är att utforma mottagningarna i palatset.

Men inbjudan var vag. Det var inte ens säkert att president Macron skulle tala. Kanske var det den olympiska kommitténs ordförande, kanske hon som fortfarande är idrottsminister, Amélie Oudéa-Castera?

Eller hur är det nu? Har Frankrike ens en regering? Det råder förvirring bland journalisterna, särskilt de som inte hängt med i sommarens politiska kaos, men även hos oss andra: Först val till EU-parlamentet i juni, där extremhögerpartiet Nationell samling blev absoluta storsegrare. Sedan samma kväll: Emmanuel Macron skräll-annonser att han upplöser parlamentet och utlyser nyval. 

Sedan parlamentsvalets två omgångar där de rödgröna blev störst men utan majoritet. Emmanuel Macrons trogna blev bara andra största block i parlamentet – efter de rödgröna.

Och nu: Emmanuel Macron har accepterat premiärminister Gabriel Attals avgång – men denne ska fortsatt ta hand om det nödvändiga fram till att en ersättare tillsätts.

Det tänker inte Emmanuel Macron ordna med förrän efter OS – i slutet av augusti. 

Spelen inleds och vapenvilan startar, säger han hoppfullt.

Det har monterats upp ett podium. Palatsets vitklädda servitörer erbjuder kaffe. En orkester spelar i festsalens mitt.

Plötsligt kommer de alla tre: Emmanuel Macron, OS-kommiténs ordförande Thomas Bach och idrottsministern som uppenbarligen är kvar på sin post. Emmanuel Macron tar till orda på engelska. Han drar sig till minnes hur en av de första uppdragen han utförde som nyvald president 2017 var att resa till Lausanne för att försvara Frankrikes och Paris kandidatur som värd för de olympiska spelen 2024.

– Då var det ännu bara en dröm, säger han. 

En annan macronsk dröm från 2017 var de stordåd han skulle uträtta för republiken. Hur han skulle närma sig och stärka EU, minska beroendet av stormakter som USA samt, inte minst – göra extremhögern obefintlig. 

Det var tiden före gula västarna, pandemin och kriget i Europa. Tiden när den franska extremhögern visserligen växte – men fortfarande inte var i närheten av reell makt.

Presidentens tal går ut på att välkomna oss internationella journalister till de olympiska spelen men framförallt till Frankrike.

Det är inte första gången jag är här som journalist men den här gången är speciell. Vi är inte här för att bevaka någon annans besök – det är en mottagning specifikt för oss. Väldigt många är hitresta enkom för att bevaka sommar-OS. Sedan Emmanuel Macron kom till makten har den här typen av evenemang varit sparsmakade. Det fanns till exempel en förening för journalister som bevakar presidenten med kontor i en flygel av Élyséepalatset – de kastades ut hans första månad vid makten men fick sedan installera sig på nåder och med större distans.

– Det är olika med varje president, graden av transparens. Med Macron blev det tydligt från dag ett att det skulle bli mindre, mycket mindre av den varan, säger Elizabeth Pineau från nyhetsbyrån Reuters.

Timmen är sen för den franska presidenten. 2027 slutar hans mandat och någon annan ska flytta in i palatset. Han har inte ens tre år på sig att lyckas med det han föresatt sig. I slutet av sitt ganska intetsägande tal lägger han allt krut på OS som ett fredsprojekt.

– Spelen inleds och vapenvilan startar, säger han hoppfullt.

– Det är svårt att få mycket information ur honom numera. Nästan omöjligt. Försök med Brigitte däremot, hon har mer makt än du kan ana och är mer tillgänglig, tipsar Pineau som är här regelbundet.

Vi känner alla till den pikanta – på gränsen till olagliga kärlekshistorien mellan Emmanuel Macron och Brigitte Trogneux som hon hette då de lärde känna varandra. Han var femton då de först möttes – hon var hans 24 år äldre lärare i teater. Dessutom gift och hade tre barn. Madame Trogneux undervisade i fransk klassisk litteratur på hans skola och han gick dessutom ett tag i samma klass som hennes dotter Laurence. När exakt deras relation blev en kärleksrelation är höljt i dunkel, han ska enligt egen utsago ha uppvaktat henne i flera år och de gifte sig först när Emmanuel Macron fyllt 28.

När Emmanuel Macron utlyste nyval efter EU-parlamentsvalet gjorde han det till sin egen regerings stora förvåning.

– Han blir mer och mer isolerad på tronen, ja det är verkligen en slags tron. Det finns bara en person som han verkligen lyssnar på, som verkligen har inflytande över honom, säger Pineau.

Brigitte kallas ”presidentens coach” bland journalister och finns alltid vid hans sida. 2014, på den tiden då han var finansminister under François Hollande släpptes en hemligt inspelad video där hon regisserade honom inför ett tal: ”höj rösten, använd pauserna” sade hon.

Det förklarar stilen när han talar. De känns teatrala, repeterade – alltid väl förberedda. På tok för långa. Ändå säger han motsatsen.

– Jag ska inte bli långdragen, lovar han till exempel idag.

Efteråt kommer hon till mottagningen. 70-åriga Brigitte strosar ledigt runt på Élyséepalatsets trädgård, tar sig tid att prata med alla och verkar inte stressad trots att alla flockas runt henne. Det är som att hon vill bli vår kompis. Min kollega Aliya från Kazakstan söker med blicken över gräsplanen efter jakthundarna som Kazakstans president Kozam Zjomart-Tokajev gav till makarna Macron som gåva förra året: Jules och Jeanne. När Brigitte Macron får nys på att Aliya är från Kazakstan beordrar hon sina assistenter:

– Hämta hundarna! 

Det visar sig att tiken Jeanne är gravid.

– Du får en av valparna när de är stora nog, lovar hon Aliya och vänder sig sedan till oss andra.  

– Men säg till era presidenter och kungar att det räcker med djur nu, jag klarar inte av att ta hand om fler, säger hon och vill veta var vi andra kommer ifrån.

Jag kommer från Sverige, säger jag.

Åh! Brigitte Macron hade det så trevligt på den kungliga mottagningen under det officiella besöket i Sverige i höstas, säger hon. Hon tar på min arm, vilar sin kind mot min axel och vädjar sedan: 

– Men snälla, ge mig ingen rå fisk, det klarar jag inte. Ni skandinaver och asiater envisas med rå fisk.

Det låter på henne som att det är meningen att vi ska ses igen snart. Att hon kanske kommer hem till mig nästa gång. Samtalen är en strid ström av perfekt men ganska intetsägande diplomati. Någon kommenterar hur ”smal och snygg” hon är och hon ber sina assistenter att försäkra att hon äter ordentligt. Sedan ger hon oss ändå sitt bästa bantningstips:

– Jag äter aldrig stående. Jag sitter alltid ned och äter ordentligt.

Ingen utom presidenten själv vet vad han kommer att göra, förutom Madame Macron förstås

Aliya undrar lätt chockad om det är etiskt att acceptera en hundvalp som gåva från första damen? Jag undrar om jag borde ha stött henne ifrån mig när hon började gosa med mig? Hon är ett fullblodsproffs och försöker få alla att kliva ur sina roller.

Kanske rapportera hem i positiva ordalag?

Är det du som tog initiativ till den här mottagningen?

– Ja, det är alltid jag. Det är mitt uppdrag, säger hon.

Men så lägger hon till:

– Presidenten, våra assistenter och jag naturligtvis.

Brigitte Macron brukar hålla sig diskret vid sidan om men 2023 började hon plötsligt ge intervjuer till höger och vänster. Då bekräftades det de flesta redan visste: att hennes politiska inriktning är konservativ. Hon försvarade den i Frankrike väldigt kontroversiella pensionsreformen som hennes man drev igenom med grundlagen som ger premiärministern rätt att runda parlamentet.

Hon talade sig varm om skoluniform som en lösning på all debatt om klädval i fransk skola och en av hennes numera bästa vänner, Rachida Dati från högerpartiet Republikanerna, blev utnämnd till kulturminister i den nu avgående regeringen. Dati brukade vara en högljudd kritiker till Macron men Brigitte fick henne på andra tankar. Rachida Dati är därtill en av Paris borgmästares, socialisten Anne Hidalgos största fiender och utmanare till posten.

De rödgröna partierna som blev största block i den franska Nationalförsamlingen, har nu efter många om och men utsett sin premiärministerkandidat: Lucie Castets –budgetansvarig för Paris stad och nära Anne Hidalgo. 

Det är en tradition att utse någon från parlamentets största grupp till premiärminister men Emmanuel Macron är fri att fatta vilka beslut han vill. Inne i Élyséepalatset säger de jag talar med att ”ingen utom presidenten själv vet vad han kommer att göra, förutom Madame Macron förstås”.

Hon menar att han vill samla all makt i Elyséepalatset

För närvarande tänker han inte fatta något över huvud taget.

– Jag kommer inte att tillsätta en ny regering förrän efter de Olympiska spelen, sade han i en intervju med France télévision och menade att Frankrike behövde ”politisk vapenvila” 

– Totalitärt och ett demokratiskt förnekande, kommenterade Lucie Castets dagen efter.

Hon menar att han vill samla all makt i Elyséepalatset.

Och i palatset är det fest. Emmanuel Macron är mindre pratglad än sin fru, tar min hand, spänner blicken i mig och säger att han är glad att jag är här. Men det finns inget utrymme att ställa frågor. Säkerhetsvakterna knuffar bort alla som försöker.

– Se till att njuta av de Olympiska spelen nu, nästan vädjar Emmanuel Macron.

Det är poltisk kris i Frankrike. Brigitte Macron har bestämt att det gäller att förföra omvärlden i det här läget. Hon har varit med och valt artisterna till invigningsceremonin . De har i många fall blivit inbjudna av henne till palatset. 

Emmanuel Macron har inte råd att misslyckas med OS. Om något går fel är det hans eftermäle som står på spel. Och det egna eftermälet är hans främsta besatthet, enligt de som känner honom. 2014 sade han i en intervju att hans politiska engagemang väcktes av viljan att motarbeta högerextremismen. Nu är det inte längre otroligt att det blir Marine Le Pen och hennes katter som flyttar in här 2027. 

Han ville göra Frankrike till en internationell storspelare igen – mäktigast i Europa och oberoende av USA. Att vara värd för de Olympiska spelen är en del i den kampen.

– Välj Frankrike! nästan vädjar han till journalisterna. 

Med Brigitte Macron som den enda rådgivare han verkligen lyssnar på blir det en fortsatt konservativ framtid som väntar.