SD:s partiledare Jimmie Åkesson gav sig i veckan till känna på X (tidigare hette Twitter) för första gången på över ett år utöver ett mindre antal så kallade retweets. Och när han gjorde det var det med ett synnerligen ilsket svar på att Centerpartiets ledare Muharrem Demirok hade kommenterat Åkessons tal på SD:s landsdagar i Västerås. I talet gick Åkesson i sedvanlig ordning till angrepp mot islam och muslimer och föreslog bland annat ett stopp för alla moskébyggen i landet och att det kan bli nödvändigt att riva redan befintliga moskéer. Demirok sade i en intervju i Aftonbladet att Åkessons tal kan sätta ytterligare käppar i hjulet på den svenska Nato-ansökningsprocessen och att ”i det här läget utgör Jimmie Åkesson ett säkerhetshot mot Sverige. Hans agerande utsätter Sverige och svenska intressen för en enorm fara.”
Åkessons svar löd som följer:
”Den, fram till tidigare i år turkiska medborgaren @MuharremDemirok, som tycker att den turkiska regimen ska avgöra vilka inrikespolitiska frågor som ska få diskuteras i Sverige, ska knappast slänga sig med med sådana beskyllningar.”
Åkesson kunde helt enkelt inte kan dölja sin vrede över att bli kallad ett säkerhetshot av Demirok, som är en i raden av partiledare som har kritiserat Åkessons tal i Västerås. Till skillnad från de andra partiledarna har Muharrem Demirok dock en koppling till Turkiet. Han är född i Sverige med en turkisk far och en svensk mor och enligt den turkiska medborgarskapslagen blev han från födseln turkisk medborgare utöver att han också är svensk medborgare. Det turkiska medborgarskapet, som Demirok själv inte kunde påverka att han en gång fick, sade han upp för en tid sedan.
Det har ända sedan mellankrigstiden funnits en lång tradition inom den svenska så kallade nationella rörelsen, ur vilken SD springer, att påpeka och lyfta fram att en viss meningsmotståndare i själva verket inte är helsvensk. Tidigare handlade det ofta om att ”avslöja” att någon hade judisk bakgrund och på detta sätt att misskreditera någon. Att kommunicera att personen ifråga därmed inte går att lita på och inte är helt lojal mot nationen har även förekommit i samband med interna maktstrider.
Ett exempel är att en av SD:s grundare var tillsammans med en latinamerikansk kvinna och hade barn med henne. Det kunde lyftas fram internt av de partimedlemmar som ville skada och kritisera denne. När Åkesson valdes till partiordförande 2005 handlade det första uteslutningsärendet som han var tvungen att hantera, om att en före detta ordförande för ungdomsförbundet hade ”avslöjat” att en då högt uppsatt partimedlem hade ett utomeuropeiskt adoptivbarn.
Även om Jimmie Åkesson också skrev till Demirok på X att ”Jag är inte särskilt intresserad av din bakgrund. Du är säkert en hygglig svensk.” som ett sätt att gardera sig mot anklagelsen att vara rasist så upprepade han samtidigt att ”Men den som alldeles nyss var turkisk medborgare bör möjligen inte kalla någon annan för ’säkerhetsrisk’ och samtidigt själv springa Erdogans ärenden.”. Åkesson insinuerade med andra ord än en gång att Demirok inte är fullt lojal mot Sverige. Därmed skrev han in sig i en lång tradition i SD-sammanhang som handlar om att betona någons icke-svenska påbrå och i förlängningen få personen att framstå som en potentiell landsförrädare.
