Inrikesminister Priti Patel slängde in 18 extra sidor i lagförslaget efter att det godkänts av underhuset och efter den andra läsningen i överhuset. Det ser ut som ett medvetet knep för att undvika effektiv parlamentarisk granskning. Men i merparten av media råder en bedövande tystnad.

Bland de nya ändringarna finns åtgärder som skulle förbjuda demonstranter att sätta fast sig vid en annan person, vid ett föremål eller vid marken. De skulle inte bara göra fastlåsning – ett centralt verktyg vid demonstrationer världen över – olagligt, de är också så löst formulerade att de skulle gälla vem som helst som håller sig fast vid vad som helst, med risk för upp till 51 veckors fängelse.

Avskräckande syfte

Det skulle också bli brottsligt att på något sätt förhindra större transportutbyggnader att utföras, återigen med ett maxstraff på 51 veckor. Det framstår som ett försök att sätta stopp för betydelsefulla protester mot vägbyggen och utbyggnad av flygplatser. Andra ändringar skulle i hög grad utöka polisens befogenhet att stoppa och visitera. Polisen skulle få rätt att stoppa och visitera personer eller fordon om de misstänker att dessa kan medföra något som skulle kunna användas vid de nyligen förbjudna demonstrationerna, och där ingår förmodligen plakat, flygblad och banderoller.

Andra nya befogenheter skulle ge polisen rätt att stoppa och visitera människor utan misstanke, om de tror att protester kommer att inträffa ”i det området”. Vem som helst som motsätter sig att visiteras kan få fängelse i – ja, du gissade rätt – upp till 51 veckor.

Befintliga befogenheter att stoppa och visitera används oproportionerligt mot icke-vita. Sannolikheten att de stoppas är sex gånger större än för vita. De nya befogenheterna skulle göra det än mer avskräckande för icke-vita att demonstrera.

Då kan media fortsätta att kritisera proteströrelser för att vara överväldigande vita och orepresentativa.

Drakoniska åtgärder

Det kanske mest skandalösa är att ändringarna innehåller nya befogenheter att förbjuda namngivna personer att demonstrera. Skälen är extraordinära i en nation som säger sig vara demokratisk. Vi kan förbjudas att demonstrera om vi tidigare begått ”demonstrationsrelaterade brott”.

Tack vare de drakoniska åtgärderna i resten av lagförslaget – varav många formulerades före dessa ändringar – kommer det nu att vara svårt att närvara vid en demonstration utan att begå brott.

Borde vara i uppror

Vi kan också förbjudas om vi har närvarat vid eller ”bidragit till” en demonstration som ”sannolikt skulle resultera i allvarliga störningar”. Allvarliga störningar skulle, enligt lagförslaget, kunna betyda nästan vad som helst, däribland att vara högljudd. Om du lägger upp något på sociala medier som uppmuntrar folk att ansluta, kan du hamna på listan. Vem som helst som är föremål för någon av de här reglerna, som en villkorligt frigiven fånge, kan krävas att inställa sig hos myndigheter vid ”särskilda tider på särskilda dagar”. Du kan också förbjudas att umgås med vissa personer eller att ”använda internet för att underlätta eller uppmuntra” ett ”demonstrationsrelaterat brott”.

Det här är diktatoriska befogenheter. Landet borde vara i uppror över dem, men vi hör knappt ett knyst. Kill the bill-demonstranterna [på svenska: döda lagförslaget] har tappert försökt att uppmärksamma oss på detta tyranniska utspel, och har nedsvärtats för det. Annars skulle vi knappt veta att det hände.

Demonstrationer är ett oumbärligt verktyg för att korrigera regeringars misstag. Hade det inte varit för den taktik som Patel nu försöker förbjuda, så skulle det meningslösa och destruktiva vägbyggnadsprogram som regeringen inledde i början av 90-talet ha fortgått; John Majors regering medgav till sist att det var ett misstag och lade ned det.

Nu begår regeringar det största misstaget i mänsklighetens historia – att driva oss mot systemisk miljökollaps – och Boris Johnsons administration försöker försäkra att det inte finns något vi kan göra för att stoppa det.

Regeringen vet att de nya befogenheterna är illegitima, annars skulle den inte ha försökt att undvika parlamentarisk granskning. Dessa brutala ändringar går hand i hand med Johnsons andra angrepp på demokratin, såsom det föreslagna kravet på väljar-id, vilket skulle hindra två miljoner potentiella väljare, varav de flesta är fattiga och marginaliserade; den planerade nedskärningen av valkommissionen; angreppet på medborgarnas rätt att inkomma med rättsliga bestridanden av regeringens politik; och de föreslagna ”medborgarbestämmelser” (civil orders) som kan få journalister att behandlas som spioner och förbjudas att träffa vissa personer och besöka vissa platser.

Friheten kan förloras

Så var är alla?

Varför står inte det här på första­sidorna? Varför är vi inte ute på gatorna i miljontals och demonstrerar medan vi fortfarande kan?

Antingen så använder vi våra friheter eller så förlorar vi dem. Och vi är väldigt nära att förlora dem.

Artikeln är tidigare publicerad i The Guardian.

Översättning: Jenny Cleveson