Karin Salander i Bodafors är tjejen som inte har tummen mitt i handen. När hon och hennes man flyttade in i sitt nya hus för nio år sedan åkte både skruvdragaren och byggnadsvårdaren i henne fram.
– Jag hade kunnat riva ut allt och återställa i originalskick från när huset byggdes men jag valde att renovera det som behövde renoveras med mycket återbruk, säger Karin Salander som idag är mycket nöjd med sitt kök.
Att kliva in i Karins kök är nästan som att gå in i en lite mystisk värld. Här finns många skrymslen och vrån, gömmor, lådor och vackra burkar. Det är genomtänkt även om det inte var så i början när de köpte huset.
– När vi flyttade in hade köket renoverats i två omgångar. Stilen var från både 1957 och 1990 medan huset var byggt 1927, berättar Karin som bestämde sig för att behålla köket och göra minimal inverkan på det.
– Det var både ett medvetet budget- och miljöval. Den förra ägaren var dessutom möbelsnickare så grunden i köket var väldigt bra, men det fanns mycket plast som plastgolv, bänkskiva av plastlaminat och MDF-luckor med plastfilm, säger Karin som inte ville ha plast i sitt kök.
De valde att riva ut all plast men behålla stommarna. Plastmattan åkte ut och det gjorde även MDF-luckorna. Karin är utbildad möbelsnickare på Capellagården och träslöjdslärare till vardags. Så hon bestämde sig för att tillverka luckorna själv.
– Jag räknar all renovering i antal lov eftersom det är då jag är ledig från jobbet och har tid. Köket tog ungefär fyra lov och då har min äldsta dotter också hjälpt mig med renoveringen, berättar Karin.
Till Karins stora lycka hittade hon nästan allt hon behövde på gården.
– Jag bor ju i Småland och här sparar vi på allt vilket var en fördel nu, säger Karin med ett skratt.
Hon hittade allt i original så det mesta i köket är återbruk. De vackra snabelhandtagen sitter nu på luckorna istället för att gömmas i en låda ute i verkstaden. Apotekshyllan med 64 lådor (!) står nu i köket och Karin har målat den och byggt en hylla för porslin upptill. Även ett skafferi har byggts. Hon behöll också gångjärnen från 1990-talsluckorna och borrade dit dem på nya luckorna.
– Jag vill ha ett kök att leva i, säger Karin som odlar mycket på gården. För mig är det viktigt att köket får leva upp och går att använda för hela familjen. Råvarorna ska finnas nära till hands. Jag gillar att ha gamla burkar i plåt och att reda-hyllorna är fyllda med allt som vi odlar i trädgården. Nu är mitt kök precis som jag vill ha det!
Så här renoverade Karin sitt kök
Karin behöll stommarna men bytte ut skåpluckorna som var av MDF med ekimitation på plastfilm och från 1990-talet. Hon bytte ut all plast i köket. Hon var noggrann med sin planering. Hon ritade därför upp skalenliga skisser innan hon började. En tydlig planering gjorde att renoveringen inte drog ut på tiden i onödan. Allt blev klart i tid.
Karin byggde luckorna av färdig limfog 19 mm tjocka i svensk furu och reglade insidan av luckorna för att minska risken att för att de skulle slå sig och bli skeva. Istället för att slänga gångjärnen i soporna tog hon tillvara på dem, nu sittter de på nya luckorna och funkar smidigt.
Bänkskivan, som också är av limfog i furu, är först svartbetsad och därefter linoljad. Snabelhandtagen fann Karin i en låda ute i verkstaden. Det var bara att borra hål och sätta dit dem på skåpen.
Det "nya" kaklet är ett restparti som Karin fann i verkstaden. Det hade tidigare använts i ett av badrummen på 1950-talet.
Lådhurtsen med många gröna små lådor hittade Karin också i verkstaden. I alla lådor förvarades skruvar och muttrar. Den fick flytta in i köket, men den var för låg så Karin ”höjde den” genom att bygga hyllor ovanför. Lådorna fick behålla sin originalfärg men stommen målades.
Det gäller att märka lådorna med innehåll när det finns 64 stycken.
Skafferiet byggde Karin i våras. Det är inrett med enbart återbrukat material, gamla skåpsluckor och överblivna hyllplan från bokhyllor. Med olika hyllremsor blir det mysigt, och Pippi Långstrump-känsla. Roligt, tycker inte minst barnen.
Praktiska reda-hyllor till höger om skafferiet förvarar frukostmaten, nära bordet och enkelt att ställa fram snabbt när hungern faller på.
– Jag gillar verkligen gamla detaljer som har använts mycket och har spår av tidens tand, som den gamla köksklockan eller brickstället, säger Karin.
Plastmattan var helt enkelt för plastig så den åkte ut, och in åkte istället ett linoleumgolv. Hon har målat hela köket med giftfri linoljefärg, fint att också stryka på järnbeslag tycker Karin. Väggarna klädde hon med en tapet som smälter in med både kökets färgval och husets tidsanda.
Visst blev det fint? Och framför allt, friskt!
Text NINA GERGI
Foto KARIN OCH RIKARD SALANDER
