Artikeln har tidigare publicerats av YaleEnvironment360.
En gång i tiden var det Europas största kolkraftverk. Nu, efter att ha bytt ut kolet i pannorna mot trädpellets inskeppade från den amerikanska södern, hävdar brittiska Drax Power station sig vara det största koldioxidsparande projektet i Europa. Omkring 23 miljoner ton koldioxid pumpas ut genom skorstenarna varje år.
Men då nya träd kommer att planteras på kalhyggena menar företaget att Drax-kraftverket är koldioxidneutralt.
Det finns dock ett problem. Ekologiska forskare menar att den definition av koldioxidneutralitet, som accepteras av både EU och Storbritannien, inte håller för närmare granskning. De menar att skogarna i North Carolina, Louisiana och Mississippi – såväl som de i Europa – förstörs för att hålla liv i en europeisk fantasi om förnybar energi. Och i och med att mängder av kraftverk nu ersätter kol med pellets blir frågan om vem som har rätt allt mer akut.
Sedan 2009 har EU:s 28 stater påbörjat ett dramatiskt skifte mot förnybar energi. Medan merparten av de positiva rubrikerna handlar om uppgången för vind- och solenergi, så kommer en stor del av den nya så kallade gröna energin från att förbränna träd i ombyggda kolkraftverk.
Marknaden för trädbränsle blomstrar från Storbritannien till Rumänien. En stor del av virket är lokalt, vilket skapat oro hos europeiska miljöaktivister kring huruvida varje nedhugget träd verkligen ersätts av ett nytt. Drax-kraftverkets 6,5 miljoner ton trädpellets årligen, skeppas dock från andra sidan Atlanten.
I september förra året skrev omkring 200 forskare till EU och krävde att bioenergi, från biomassa från skogen, inte ska räknas som koldioxidneutralt. De krävde striktare regler för att skydda skogarna och deras koldioxid. Men bara en månad senare klubbades reglerna utan närmare granskning igenom, vilket bekräftade trädförbränningens status som förnybar energi.
Under både Parisavtalet och EU:s interna regleringar ska kolförluster från skogar som avverkas för att förse kraftverken, räknas som förändringar i kollagringskapaciteten. Men sådana förändringar rapporteras sällan vid nationella inventeringar. Det finns inget system, vare sig inom EU eller i FN för att rapportera faktiska förändringar i kollagren, så kolet räknas inte i något av leden – vare sig när träden fälls eller när träden förbränns.
Trädförbränning har utvecklats till ett massivt kryphål i kontrollen av koldioxidutsläpp. USA kan bli nästa land att utnyttja detta. Ett federalt förslag som passerade representanthuset förra året gav den amerikanska miljöskyddsmyndigheten i uppdrag att upprätta policydokument som ”speglar biomassans koldioxidneutralitet” och att ”uppmuntra privata investeringar i hela biomassans försörjningskedja”, för att bereda vägen för en boom också i amerikansk pelletsförbränning.
Jag har följt denna utveckling de senaste åren; till att börja med genom att resa med Drax för att se den amerikanska pelletshanteringen, sedan genom att undersöka kritiken från europeiska och amerikanska skogsaktivister. Debatten är inte svart eller vit. Att bränna träd kan vara nära koldioxidneutralt i vissa situationer, som när det är säkert att träden ersätts av likadana träd – vartenda ett. Men i andra situationer kan det till och mer släppa ut mer koldioxid än kol. Problemet är att kontrollinstanserna har små möjligheter att uppfatta skillnaden, som bara kommer visa sig decennier efter att utsläppen blivit kontrollräknade – eller inte räknade – i nationella kolinventeringar.
Det enda som är säkert är att om allt inte går enligt planen, kommer Europas löften för att uppnå Parisavtalet gå upp i rök. Och i USA riskerar landets koldioxidutsläpp kunna fortsätta sin väg uppåt ännu snabbare än vad till och med president Trump avsett.
Europas skogar har i århundraden huggits ned som värmekälla för hushåll, det senaste århundradet i lokala värmeverk. Men det som pågår nu är på en helt annan nivå. Förändringen har påskyndats av teknologi som omvandlar virke till trädpellets, träet upphettats för att ta bort fukt och pressas samman, vilket gör långa transporter praktiska och ekonomiska.
Enligt vissa beräkningar används hälften av de skövlade träden i EU till att generera el eller värme. Och växande bevisning pekar på att skövlingen skadar skogar och försämrar deras förmåga att binda koldioxid.
En region som ligger i riskzonen är bergskedjan Karpaterna, som sträcker sig från Österrike till Rumänien. Där finns kontinentens största överlevande urskogar utanför Ryssland, och i dessa skogar finns upp till hälften av kontinentens brunbjörnar, vargar och lodjur.
I Rumänien har Greenpeace och den fristående miljögruppen Environmental Investigation Agency, EIA, rapporterat om utbredd illegal avverkning där en stor del av virket exporteras för att förbrännas i kraftverk i Österrike och Tyskland. EIA har anklagat sågverksföretaget Schweighofer, som ägs av en av Österrikes mest förmögna familjer, för att ha använt illegalt skövlad skog från Rumänien. Susanne Breitkopf, utredare på EIA, menar att det finns ”en tydlig länk mellan illegal skövling i Rumänien och EU:s pelletsmarknad”. Företaget Schweighofer säger sig dock ”göra alla ansträngningar” för att hålla illegalt skövlad skog borta från sin produktionskedja.
Vid ett besök i regionen såg jag starka bevis för att skogarna är hotade i östra Slovakien, där det i stor utsträckning förekommer fällning av bokskogar i nationalparken Poloniny. Vägarna i parken skulle alla bli breddade, med hjälp av EU:s infrastrukturfond för att förbättra tillgängligheten för tunga timmerbilar.
Min guide var Peter Sabo från Wolf, en organisation som arbetar för att skydda landets skogar. Enligt hans uppskattningar utifrån slovakiska regeringens egna uppgifter avverkas tio miljoner kubikmeter skog varje år, i utbyte mot att sex miljoner kubikmeter återplanteras. Differensen utgörs nästan i sin helhet av de 3,5 miljoner kubikmeter skog som förbränns för att bli energi och värme i Slovakien. Trots det finns inte koldioxidutsläppen från trädförbränningen med i utsläppsberäkningarna varken i Slovakien eller EU.
Tillsammans med Peter Sabo spårade jag timmer från nationalparken Poloniny till en kraftstation i den lilla medeltida staden Bardejov. Precis som på Drax försäkrar kraftverkets ägare att det endast förbränner lågkvalitativt trä som annars skulle bli avfall. Men under dagen jag besökte kraftverket syntes mängder av timmerstockar, med en meter eller mer i diameter, som flisades och placerades i en stor hög bara meter från kraftverkets pannor. I ett e-mail förklarade senare företagets chef Stanislav Legat att ”vi bara använder flis. Timret du såg på området är inte vårt”.
Andelen skog i förhållande till landytan ökar i Europa och skogarna fungerar som en växande kolsänka. Men 2016 kom en EU-rapport som varnade för att kolsänkan i de europeiska skogarna kommer reduceras med mer än 30 procent mellan 2005 och 2030 på grund av skövling för pelletsbränning och andra förändringar i landanvändningen. Enligt rapporten var ”biomassa och förändrad landanvändning viktiga drivkrafter” i den förväntade nedgången, med pelletsförbränningen som en stor del av orsaken. Ändå räknas fortfarande inte trädförbränningens utsläpp till atmosfären med i EU:s koldioxidberäkningar.
Även skogar utanför EU har använts för att driva europeiska kraftverk. Under flera år importerade svenska statligt ägda bolaget Vattenfall träflis från gamla gummiträd från den gigantiska Firestone-plantagen i Liberia. Projektet var delvis finansierat av den amerikanska federala myndigheten Overseas Priave Investment Corporation, med löftet om att elektrifiera det lilla västafrikanska landet. Men det hände aldrig och när projektet kollapsade 2012, började träflisen skeppas till Sverige.
Drax köper i liten skala från Kanada, men har planer på att köpa skog från Brasilien. USA har dock blivit Europas största leverantör och Drax-kraftverket, ombyggt från att förbränna kol till att förbränna trä, har blivit testballong för att se om trädpellets kan bli en klimatvänlig energikälla. Så hur står sig modellen?
Efter konverteringen av pannorna kommer två tredjedelar av elen från det 4 000 megawatt starka jättekraftverket på Englands östkust, från trädpellets. Pelletsen kommer mestadels från tre amerikanska sågverk ägda av Drax – i Amite, Mississippi samt Morehous och LaSalle i Louisiana – samt inköp från andra amerikanska leverantörer, bland annat Enviva som under processens gång blivit världens största trädpelletsproducent.
Drax påstår att det enda koldioxidavtryck som förbränningen ger, kommer från fällning, bearbetning och transport av träet. Företaget beräknar att konverteringen av kolkraftverket till trädförbränning sparar tolv miljoner ton koldioxid varje år, vilket gör Drax till ”det största koldioxidsparande projektet i Europa”, som vd:n Andy Koss framhåller.
Både EU och Storbritannien accepterar det synsättet. Den brittiska regeringen gav 2016 bolaget motsvarande 720 miljoner dollar i subventioner för att fortsatt konvertering till trädförbränning för att på så sätt minska landets koldioxidutsläpp i linje med Parisavtalet från 2015.
Kritiker menar dock att det finns en rad problem med påståendet. För det första kan ingen vara säker på att de nya träd som måste planteras för att absorbera utsläppen någonsin kommer att planteras, särskilt som Drax inte äger skogarna från vilka timret kommer. En studie från brittiska regeringen 2014, drog slutsatsen att i ett worst case-scenario, i vilket den avverkade skogen förvandlas till jordbruksmark, blir det totala koldioxidutsläppet dubbelt så stort som från kolkraft.
Drax och dess allierade menar att det är osannolikt. Dale Greene, dekan på skogsbruksinstitutionen på universitetet i Georgia, menar att pelletsindustrin snarare än att minska skogen, ger incitament till markägare att behålla skog och plantera mer träd.
– Effekten av att Drax kom hit har varit att Södern har behållit sin skog, berättade han under mitt besök 2015.
En annan farhåga har att göra med tidsglappet. Även där nya träd ersätter gamla, tar det mellan 20 och 100 år innan de växt tillräckligt för att ta upp all koldioxid som släppts ut genom att bränna de gamla träden. Under denna tid kommer det finnas ett överskott av koldioxid i luften. Detta är ett tydligt hot mot att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader de närmsta decennierna, menade Duncan Brack, från den Londonbaserade tankesmedjan Chatham House, i en rapport under 2017.
Detta bestrider dock Drax och menar att vid välfungerande skogsbruk finns en konstant cykel av avverkning och plantering. Mängden koldioxid är därför konstant, menar företaget.
Ett argument som är svårt att kontrollera. Men Duncan Brack insisterar på att avverkade träd som används för att bygga hus eller möbler håller koldioxiden borta från atmosfären mycket längre än träd som förbränns i ett kraftverk.
En tredje farhåga handlar om vilka delar av träden som förbränns i kraftverken. Fylls pannorna med speciellt avverkat timmer eller träavfall? De flesta kraftverksägare uppger att deras huvudsakliga bränsle är bortgallrat trä från sågverksindustrin, som kvistar och grenar. Men i praktiken inkluderas ofta hela träd.
Drax, exempelvis, beskriver sitt bränsle som ”lågkvalitativt trä, som kvistar, trädtoppar och grenar”. Men när företaget visade mig runt på sina amerikanska sågverk såg jag högar av timmer redo att omvandlas till pellets. Mestadels stockar på över sex meter.
Drax är inte unika. 2015 publicerades en analys från det amerikanska skogs- och pappersindustriförbundet, som slog fast att merparten av USA:s trädpellets, både för inrikes förbränning och för export till Storbritannien, kom från hela träd.
Frågan är av stor betydelse, för rester från avverkade träd, såsom grenar och kvistar, bränns i regel som avfall eller lämnas att förmultna i skogen. På så sätt släpper de snabbt sin koldioxid. Alla är överens om att förbränning av dessa delar inte adderar till koldioxidhalten i atmosfären, medan hela träd som får fortsätta växa skulle absorbera mer koldioxid från luften.
Skogar är förstås mer än koldioxidlagring. De är också fungerande ekosystem som kan skadas av avverkning till pellets. När det gäller ekosystem är den barrskog som förser Drax egna sågverk mindre känslig. Däremot är skogarna i North Carolina och Virginia, där Drax största leverantör Enviva, avverkar, betydligt känsligare, då de innehåller hårda träslag såsom ek och ambraträd.
Skogsskyddsgruppen Dogwood alliance, i North Carolina, har spårat Envivas timmerbilar till kalhyggen i hela staten. I november förra året, när regeringen växlade upp för att expandera pelletsförbränningen, skrev två ekologer, Norman Christensen och William Schlesinger, från Duke-universitetet, ett brev som även undertecknades av 100 andra forskare. Brevet uppmanade North Carolinas guvernör Roy Cooper att uppmärksamma hoten mot statens träd från den växande pelletsindustrin.
Envivas verksamhet i staten, som också levererar pellets till kraftverk i Nederländerna och Danmark, ”sväljer redan, konservativt räknat över 20 000 hektar skog om året – ofta från ekologiskt viktig inhemsk lövskog”, skrev forskarna i en debattartikel i The Charlotte Observer. Enviva svarade att dess verksamhet skyddade skogen, eftersom om de inte brukade skogen skulle den omvandlas till jordbruksmark.
Pelletsförbränning har ökat i hela världen. Enligt FN:s uppgifter nådde pelletsproduktionen 28 miljoner ton under 2015. Det är en ökning med mer än 40 procent på tre år. Den största källan är USA. Marknaden för pellets utanför Europa och Nordamerika är för tillfället liten, men analytiker förutspår tillväxt för marknaderna i Japan och Sydkorea i dessa länders strävan efter att minska sina utsläpp och samtidigt sitt beroende av kärnkraft, samt i Kina.
– Dessa länder kommer sannolikt att förlita sig på importerade pellets, tror William Strauss, analytiker på Futuremetrics.
Pelletshandeln kan vara en ny global och växande bransch som exploaterar kryphål i klimatreglerna och som kan skapa en oförutsedd ökning av koldioxidutsläpp som underminerar Parisavtalet.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
