Det budskapet basunerades ut av världens medier i början av juli. Bakgrunden är en studie publicerad i tidskriften Science där en grupp forskare hävdar att om världen bara kavlar upp ärmarna och sjösätter ett gigantiskt trädplanteringsprojekt så kommer den växande biomassan i förlängningen att kunna suga upp två tredjedelar av den koldioxid, i runda slängar 200 miljarder ton, som vi människor har släppt ut i atmosfären sedan industrialismens födelse.

Enligt forskarnas kartläggning finns det globalt sett 1,7 miljarder tillgängliga hektar mark, motsvarande en yta stor som Kina och USA, som kan fyllas med 1 200 miljarder koldioxidtörstiga träd.

– Jag har tänkt att återställande av skog skulle kunna platsa på topp tio över viktiga klimatåtgärder, men det är överväldigande mycket mer effektivt än alla andra föreslagna klimat­åtgärder tillsammans, sade forskningsledare och professor Tom Crowther vid tekniska högskolan i Zürich till The Guardian när nyheten kom.

Effektiv kolsänka

Att skog kan användas som en effektiv kolsänka, det vill säga för upptagning av koldioxid från atmosfären, är enligt SLU-professorn Annika Nordin helt okontroversiellt. Däremot reser hon frågetecken kring projektets skala och hur långt det egentligen kan drivas.

– Det är klart att idén är intressant. Det är ju på sätt och vis en enkel väg ut ur klimatproblemet. Men bryter man ned idén och tittar på den mer konkret finns flera utmaningar, säger hon.

Mångfald kontra klimat

En av dem är målkonflikten mellan klimatåtgärder och viljan att bevara biologisk mångfald. Den boreala skogen, det vill säga den som återfinns på våra breddgrader, är inte särskilt artrik. En förtätning av den i syfte att få fler koldioxiduppsugande träd kommer att kosta i form av mindre ljus som når ned till marken och till de arter där som behöver den, i vårt nordliga fall mossor, lavar, insekter och svampar.

– Ett annat problem är skogsbränder, som nu med klimatförändringarna blivit vanligare. Med mer skog ökar behovet av att skydda den från bränder men det är en diskussion som helt saknas. Och utan kontroll saknar man också lösningen på de koldioxidutsläpp som bränderna leder till, säger Annika Nordin.

Det största problemet är dock det glapp mellan vilka landytor som är teoretiskt möjliga att beskoga och vad världens länder i praktiken tror sig kunna göra i frågan, ett problem som forskarna själva tar upp i artikeln i Science.

Brister i vilja

Redan i dag pågår projektet ”Bonn Challenge”, med syfte att återställa 350 miljoner hektar skog fram till år 2030. Men trots att 48 länder ingår i projektet visar studien i Science att många av dessa länder ännu inte åtagit sig att återställa ens hälften av den areal som är möjlig att beskoga.

Själva kostnaden för projektet tror forskarna däremot ha klar för sig.

Dagens mest effektiva projekt lyckas enligt studien restaurera skog för motsvarande strax under tre kronor per träd. Med andra ord torde slutnotan för det föreslagna projektet landa på motsvarande omkring 3 000 miljarder kronor. Enligt Tom Crowther är detta en summa som borde kunna samlas in från filantropiska miljardärer och allmänheten.

Vad gäller geografisk placering av dessa enorma skogsplanteringar ligger enligt studien världens sex största länder bra till. Ryssland, Kanada, Kina, USA, Brasilien och Australien skulle kunna bistå med hälften av den nödvändiga ytan.

Stor potential

Trots sin tvekan kring huruvida projektet är en mirakellösning för klimatet poängterar Annika Nordin att det är en positiv idé med stor potential.

– Det är en komplicerad fråga men en väldigt häftig artikel eftersom den fokuserar på skogen. Jag tycker kanske inte att de problematiserar tillräckligt på djupet, men samtidigt ska man kanske inte göra det så svårt för sig och i stället bara köra. Och sen får varje land för sig flagga för vad som krävs för att lyckas just där, säger hon.

Vilket för oss till Sverige och vad vi kan bidra med.

– Från 1920-tal och framåt har vi fördubblat mängden skog. Visst finns det en potential att förtäta, kanske med 50 procent, men då kommer problemet med att det går ut över den biologiska mångfalden. I praktiken kommer inte Sverige att kunna bidra med jättemycket.