Hur bygger de då upp en argumentation kring kärnkraft som en positiv miljöfaktor och en strategi för att riva upp energiöverenskommelsen? Jo, genom att försöka förändra denna till att satsningar på förnybar energi ska ersättas med satsningar på så kallad fossilfri energi till vilken de räknar just kärnkraft. Men det är helt fel.
Om det är klimatet man vill rädda, måste man se på varje energislag ur ett livscykelperspektiv. Inte bara titta på utsläpp från själva kraftverket utan också räkna in koldioxidutsläppen vid exempelvis uranbrytning, anrikning, reaktorbygge och inte minst den efterföljande hanteringen av det radioaktiva avfallet – alla energikrävande.
Det framgår då att kärnkraften är klart sämre för klimatet än förnybar energi.
2010 förbjöd Konsumentverket energibolaget Eon att i annonser använda påståendet ”koldioxidfri kärnkraft”. Motivering: kärnkraftverken är inte koldioxidfria. Man använder visserligen inte fossila bränslen vid själva elframställningen, men sett ur ett livscykelperspektiv förorsakar man betydande koldioxidutsläpp.
Urangruvorna och urananrikningen orsakar exempelvis mycket stora koldioxidutsläpp i bland annat USA, Kanada, Namibia, Australien och Kazakstan. De och andra kringverksamheter är varken fossilfria eller koldioxidfria.
Inte heller förnybar energi är koldixidfri. Men varken vind, sol, våg eller vatten kommer i närheten av kärnkraftens koldioxidutsläpp.
När nu moderater med ”fossilfritt” försöker sätta fokus bara på utsläppen från själva kärnkraftverkets drift, inte dess livscykel, är redan själva ansatsen i detta genant.
När man dessutom försöker ta med sig begreppet in i den fastlagda energiöverenskommelsen och där ersätta ”100 procent förnybar energi” med ”100 procent fossilfritt” är det inte bara tankemässigt ohederligt – det är dessutom djupt odemokratiskt eftersom man försöker underminera möjligheter till en långsiktighet. Energipolitiken lämpar sig absolut inte för kvartalspolitik.
Därför: låt dig inte luras! I grunden är ”fossilfri” och ”koldioxidfri” samma sak – det ena refererar visserligen till intagssidan, det andra till utsläppen, men de är oupplösligt förenade av naturvetenskapens lagar.
Därför är det bättre att använda begreppet koldioxidsnålt. En lämplig definition av koldioxidsnål elproduktion är utsläpp mindre än 30 gram koldioxid/kWh.
I en rapport från 2017 till de gröna i EU-parlamentet, ”Climate change and nuclear power”, stödd av många miljöorganisationer, redovisas koldioxidutsläpp från kärnkraftscykeln. Av den framgår hur kärnkraften ur ett livscykelperspektiv står för 117 gram koldioxid/kWh. Förnybar energi och energieffektiviseringar belastar atmosfären med i regel 5-20 gram koldioxid/kWh.
Vindkraftens produktionskostnader är dessutom mindre än hälften jämfört med ny kärnkraft. Därför är det minst tio gånger dyrare att reducera koldioxid ur atmosfären med ny kärnkraft jämfört med förnybara alternativ.
Andra studier ger belägg i samma riktning. Välrenommerade Stanforduniversitetet i USA har i en omfattande, oberoende vetenskaplig studie, kommit fram till liknande nivåer för kärnkraft, cirka 125 gram koldioxid/kWh. Denna studie publicerades redan 2009 av Stanforduniversitetet i Kalifornien (Energy and Environmental Science 2009:2, sidorna 148-173).
Ovannämnda resultat står i bjärt kontrast till en studie gjord av Vattenfall som hävdar att kärnkraften bara ger 5 gram koldioxid/kWh. Delar av livscykeln har där negligerats och man har utgått från livslängder som ännu ingen reaktor i världen har uppnått. Studien skulle knappast godkännas för publicering i en peer-reviewad vetenskaplig tidskrift, och Stanfordstudien, som utvärderade drygt 100 livscykelanalyser av kärnkraft, ratade Vattenfallsstudien eftersom denna inte var transparent.
Vattenfall motsätter sig att Stanford tar med risken för ett kärnvapenkrig. Det är att göra en höna av en fjäder. Det handlar om två-tre av totalt cirka 125 gram koldioxid/kWh. Om nu risken för ett kärnvapenkrig är 0, varför tvekar då svenska politiker att skriva under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen?
Till detta kan läggas att den långa byggtiden för ny kärnkraft jämfört med förnybar energi leder till betydande utsläpp då alternativet under byggtiden oftast är fossilkraft. Om Finland hade satsat på förnybar el istället för på Olkiluotos tredje reaktor skulle enligt en studie hela 38 miljoner ton koldioxid sparats in.
Visst kan jag förstå att kraftbolagen hänger fast vid koldioxidargumentation som ett sista halmstrå när nu kärnkraften desavouerats utifrån alla övriga perspektiv. Ändå finns det inget skäl att låta dem stå oemotsagda ens på den punkten.
De säger själva att det finns faktiskt många olika sätt både att utföra beräkningar och att ge referenser. Visst kan utfallen bli olika från anläggning till anläggning, även om man är helt konsekvent i sina beräkningar. Det är dock vilseledande att basera argumenten på reaktorer som byggdes för över 35 år sedan då Tjernobyl och Fukushima inte hänt och helt andra säkerhetsnormer förelåg samt då risken för terrorbrott var okänd. Dessutom, det finns ingen metod som säger att resultatet är korrekt om ingångsvärdena är fel. Och dessa är i Vattenfalls studie inte trovärdiga. De är ofta okontrollerade partsinlagor från leverantörer och håller inte för vetenskaplig granskning.
Ekonomiskt är vissa politikers kärnkraftsiver obegriplig. Jämför gärna med hur nu också Eon sluter upp kring att kärnkraften är utsiktslös framöver och inte kan bli lönsam ens på sikt.
Miljö- och hälsomässigt utgör kärnkraften en på tok för stor belastning redan vid ordinär drift. Den osäkra förvaringen av avfallet framöver och den kontinuerliga risken för terror och haverier under drift gör ont värre.
Lägg därtill den etiska dimensionen. Utifrån den vore det oansvarigt att ersätta en låsning till storskalighet av den typ som oljan utgjorde med en annan storskalighet, kärnkraften.
Har vi verkligen inte lärt något?
Svårigheterna att bli av med det storskaliga oljeberoendet är egentligen inte tekniska utan bottnar i att hela tankesätt, samhällsplanering, arbetsliv och infrastrukturer byggts upp kring just de fossila bränslena. Inte ska vi då städa upp oljeperiodens baksida genom att låsa oss till ett ännu mer storskaligt tänkande. Etiskt vägledande bör i stället vara att bejaka en så stor handlingsfrihet som möjligt för kommande generationer vid en omställning av energisystemet – och att bevaka att så blir fallet. •
!function(e,t,s,i){var n="InfogramEmbeds",o=e.getElementsByTagName("script"),d=/^http:/.test(e.location)?"http:":"https:";if(/^\/{2}/.test(i)&&(i=d+i),window&&window.initialized)window.process&&window.process();else if(!e.getElementById(s)){var r=e.createElement("script");r.async=1,r.id=s,r.src=i,o.parentNode.insertBefore(r,o)}}(document,0,"infogram-async","https://e.infogram.com/js/dist/embed-loader-min.js");