Tillsammans tågar de efter senatorn genom palatset där Pennsylvanias alla folkvalda ryms, till mediecentret där lokalpressen väntar.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Senator Dinniman intar scenen. Han talar med myndig stämma, utan att släppa det säljande leendet på sina läppar.
– Vi är här för att säga att vi behöver pausa en stund, säga till regeringen att den ska agera förebyggande så att ingen utsätts för fara. Risken för att en gasledning exploderar må vara liten, men det är också risken för en härdsmälta i ett kärnkraftverk, säger han och syftar på Harrisburgolyckan som skedde bara två mil bort 1979.
Senatorn pratar om Mariner East 2, ledningen som petrokemiföretaget Borealis i svenska Stenungsund väntar på ska bli färdig. Det är då det kan börja importera skiffergasetan från frackingbolaget Antero Resources som det har ett tioårigt kontrakt med (se reportage i gårdagens ETC).
Den 56 mil långa gasledningen har redan försenats då myndigheter beordrat temporära stopp efter anmälningar om förorenat grundvatten och avtalsbrott som sätter en stadsdel i fara.
Går rakt igenom bostadsområden
Mariner East 2 går rakt igenom bostadsområden, intill förskolor, skolor och äldreboenden. Den etan, butan och propan som i flytande form ska flöda genom röret, som mäter omkring en halv meter i diameter, återfår sin gasform om den läcker ut i luften. Gasen varken luktar eller syns, och eftersom den är tyngre än luft kan den koncentreras vid marken och antändas bara av att någon startar sin bil eller tänder en lampa.
Organisationen Fracktracker har beräknat explosionsradien till 400 meter. När en etanledning exploderade i en skog i West Virginia 2015 brann träd på en yta stor som tre fotbollsplaner och ett hus 600 meter bort skadades av hettan.
Det är detta scenario som skrämmer mest, men en annan oro rör hälsoriskerna för de barn och vuxna som lever sina liv alldeles intill det industritunga bygget av gasledningen.
Mannen med de två glasburkarna, David Mano, stiger upp i talarstolen.
– Är ni törstiga? frågar han och sträcker burkarna mot publiken.
Hans röst spricker när han konstaterar att han inte vet vad hans familj hunnit få i sig under de två veckor från att gasledningsborren gått igenom deras vattenkälla till att de upptäckte att vattnet var odrickbart.
Sunoco, företaget som äger Mariner East 2, menar att vattnet sinade men aldrig förorenades. Bolaget erbjöd alla 30 drabbade hushåll gratis uppkoppling till det kommunala, klorsmakande vattnet och 60 000 dollar. David Mano skrev inte på, för med förlikningsavtalet köpte sig också Sunoco total ansvarsfrihet, för allt som må ha hänt och allt som må hända.
När presskonferensen är över går senatorn, med folket i följe, upp till guvernörens kontor. De överlämnar protestlistor och bre, liksom lagförslag om ökad miljö- och säkerhetsöversyn för gasledningar, och krav på lokalinflytande och på att bolag ska dela krishanteringsinformation med räddningstjänsten.
Därefter fortsätter den protesterande skaran vidare i byggnaden för att övertyga andra folkvalda om vikten att se över Mariner-projektets framfart.
Men en engagerad person har saknats under dagen: Ellen Gerhart. Hon är kvar hemma i Huntingdon där hon med hjälp av trädockupanter ser till att Sunoco inte kan dra ledningen genom hennes skog.
Klassad som offentlig inftarstruktur
Ellen Gerhart är en pensionerad speciallärare som bor med sin man och dotter, hund och höns, omgivna av elva hektar skog. 2015 kom Sunoco till familjen, liksom till många andra markägare, med erbjudandet att betala 19 000 dollar för att få bygga gasledningen genom fastigheten, och hotet att annars göra det ändå.
Sunoco har fått sin gasledning klassad som offentlig infrastruktur, såsom elnät och sjukhus, och kan därför expropriera privat mark. Klassningen har rönt protester, för den baseras på tillståndet för Mariner East 1, vilket beslutades 1932 för att ledningen skulle transportera bensin från raffinaderier vid Delawarefloden till landsbygden.
Numera transporterar Mariner East 1, och snart även de parallella ledningarna 2 och 2X, naturgasvätskor i motsatt riktning för export till utlandet, för privata gasbolags vinning men utan nytta för medborgarna längs vägen.
Ellen Gerhart sa nej till Sunoco och överklagade exproprieringen. Fallet har inte gått genom hela rättsapparaten ännu, men på våren 2016 kom Sunoco med både maskiner och polis och började hugga en bred öppning genom familjen Gerharts skog.
Bland de kvarlämnade, fallna träden står fortfarande tre ståtliga tallar. 15 meter upp i dem sitter kojor, deras presenningar prasslar i vinden och solcellsplattor gungar på linor spända mellan grenarna. Trädockupanter finns på plats dygnet runt för att förhindra Sunocos nästa drag.
– Vi kände oss ensamma innan vi kom i kontakt med andra nätverk. Jag hade hoppats på mer lokalt stöd, men många här är bara glada för jobbens skull och tror att gasledningen är till för oss i området, säger Ellen Gerhart.
Fem personer greps under kalhuggningen. Efter en utdragen juridisk process lades deras fall plötsligt ner fyra dagar innan de skulle upp i rätten. De anklagade hade sett fram emot att få sin sak prövad.
De har nu själva stämt polisen för att Ellen Gerhart sattes i isoleringscell i tre dagar och inte fick ringa sin advokat, och för att två andra fick borgenskrav på 200 000 och 100 000 dollar. Borgensummorna sänktes till 100 dollar efter en tid, en mer rimlig summa för anklagelser om ordningsstörningar.
När Ellen Gerhart går längs kalhygget för att visa var allt hände stannar hon plötsligt upp och lyssnar när ett plan hörs på avstånd. Hon har haft både en främmande drönare och en helikopter hovrande över området.
Camp White Pine, som de kallar lägret, är litet men fullt medvetet om vilka mäktiga intressen det har emot sig. Sunoco är en del av Energy Transfer Partners, bolaget som gjort sig ökänt genom hanteringen av sitt oljeledningsbygge i North Dakota.
– Vi kanske inte har laglig rätt att göra detta, men vi har en moralisk rätt. Det är synd att det slutar med att vi måste bryta mot lagen för att visa hur fel det här är, säger Ellen Gerhart.
”Mottar enorma summor”
Tillbaka i lagstiftarnas palats bekräftar senator Dinniman paradoxen att den privata egendomsrätten är helig för republikaner, men att deras politiska majoritet i Pennsylvania inte har försvarat den när medborgares mark systematiskt har exproprieras för bygget av Mariner East 2.
– Vi kan ödmjukt säga att republikanerna mottar enorma summor i kampanjbidrag från de här storföretagen. Republikanerna har låtit pengarna från gasen köra över vad som är konservativ filosofi, säger han, och påpekar kritiskt att det i Pennsylvania inte finns någon gräns för hur mycket man får skänka i politiska bidrag.
Frackingindustrin ger även pengar till representanter för Demokraterna, och Dinniman tror inte själv att lagförslagen om gasledningar, som han presenterade med stöd från en republikansk senator, kommer att röstas igenom.
Senator Dinniman berättar att Pennsylvania är en av de delstater med svagast regelsystem för skydd av miljö och människors hälsa, att det är ett arv från kolindustrins mäktiga tid. Eftersom Mariner East 2 är klassat som en inomdelstatligt projekt klarar det sig dessutom undan viss federal översyn.
– Jag välkomnar jobben, exporten och naturresurserna vi är välsignade med, men jag tycker att vi ska bygga ledningarna på ett säkert sätt och att vi inte behöver lägga dem vid skolor och sjukhus, säger senator Dinniman.
Inför nästa delstatsval tror han att frågan om Mariner East 2 och exproprieringarna kan bli en viktig fråga, för medborgarna är trötta på partierna och deras nära kopplingar till industrin, och en ny våg av organisering har börjat växa i USA.
Till folket och politikerkollegorna i Sverige är hans budskap tydligt:
– Insistera, och insistera igen, att gasen som Sverige köper produceras och levereras med respekt för miljön och för medborgarnas hälsa och välfärd.
