– Att se vad vi slänger och vilket inflytande det har på djurlivet i havet blev ett starkt uppvaknande för mig, berättar hon med tårar i ögonen.
I anslutning till detta bjöds hon in på en expedition för att studera det som kallas för ”The great Pacific garbage patch”, en yta tre gånger så stor som Frankrikes yta full med avfall ute i Stilla Havet. Återigen blev hon påmind om hur våra vanor har globala konsekvenser för miljön.
– Alla djur som var fångade i avfall och de plastartiklarna som flöt omkring motiverade mig att ändra mitt tankesätt och istället bli en del av lösningen.
Att ifrågasätta och utbilda
När hon kom hem var hon motiverad men också frågande. Frågan ”Varför” hängde länge kvar. Varför vet inte mitt folk detta och vad ligger till grund för detta enorma problem?
– Jag insåg snabbt att engångsartiklar av plast var en del av min kultur i Bahamas och något som det inte pratas tillräckligt om.
Det var då hon grundade frivilligorganisationen Bahamas Plastic Movement. Där organiseras olika utbildningsprogram för att engagera, stärka och utbilda ungdomar från alla öar i Bahamas. Varje sommar organiserar de också avgiftsfria ungdomsläger. Där dissekerar barnen fisk för att titta på innehållet i tarmarna, rensar plast på stränderna, mäter mikroplast på havsytan och lär sig hur vår livsstil direkt påverkar miljön i havet. Men för att skapa ”framtidens ledare”, som hon utrycker det, utbildar de också de äldre ungdomarna till att bli politiskt medvetna.
– Det är oftast för svårt att ändra tankesätt hos en 50-åring eller till och med en 20-åring, suckar hon lite uppgivet.
Det är också därför hon valt att fokusera på att utbilda barn och ungdomar.
– Barnen är verkligen mina partners i det här arbetet, säger hon och skiner upp.
Hon fortsätter:
– Ett barn tvekar inte och är inte ursäktande så när de upptäcker ett problem i världen vågar de säga ifrån.
Lagändring genom aktivism
På ungdomslägret som organiseras varje sommar samlar och undervisar de barnen mellan 5 och 16 år i samma rum och senare delas de upp i mindre grupper.
– De äldre studenterna har en helhetssyn och vill arbeta för politiska förändringar medan de yngre är små energiknippen som plockar allt skräp de ser och pratar ständigt om det med sina föräldrar.
Kristal kände att hon och hennes organisation behövde göra mer och satte ihop ett lagförslag till Bahamas regering. Tillsammans med de äldre studenterna satte de kurs mot miljöministerns kontor.
– Vi kom in sjungande ”We are the change, we are the solution, we can fix this plastic pollution.”
Därefter följde en livlig diskussion med miljöministern som lovade ta frågan högre upp. Tre månader senare kom lagen som förbjuder användandet av engångsartiklar av plast (plastpåsar, plastbestick, sugrör, frigolitförpackningar för mat och plastmuggar). Från och med januari 2020 kan du få böta tusentals dollar om du använder någon av dessa artiklar på Bahamas.
Utbildad problemlösare
Sverige är en av länderna som jobbar hårt för att nå FN:s globala mål nummer 14 genom att bland annat stödja forskning om djurlivet i Stilla havet. En stor del av denna forskning genomförs på World Maritime University i Malmö där Kristal just nu befinner sig. Hon har fått ett stipendium för att studera marint avfall och plastföroreningar och ska under tre år jämföra strategier för hantering av marint avfall runt om i Karibien.
På så sätt hoppas hon också kunna jobba lite bredare med Bahamas plastic movement och täcka fler ämnen.
– Plastföroreningar handlar precis lika mycket om avfallshantering som om miljö och ekonomi och därför vill jag se hur jag kan knyta samman dem i min organisation.
En förbundenhet med naturen
Kristal vill att hennes organisation förblir en gräsrotsrörelse men tycker att länken till utbildning och undersökning är oerhört viktig. Därför har hon fortsatt utbilda sig själv år efter år. I 12 år har hon ”bott i en ryggsäck” och lett sin organisation från hela världen. Eftersom hon kommer från en familj med låginkomsttagare har det varit en ständig jakt på stipendier och bidrag för att kunna finansiera sina studier. Med sin utbildning vill hon helst av allt fokusera på lösningar – inte problem. Så mycket att när hon pratar om plastföroreningar gör hon det med ett stort leende.
– Jag känner nämligen en så stor glädje och inspiration när det gäller att hitta en lösning på detta problem.
Att hon fick The Goldman environmental prize har enligt henne själv inte bara med hennes jobb med plastföroreningar att göra. Hon känner att det var för att barn och ungdomar fått synas och höras.
– Genom deras smittsamma glädje och passion för havet och dess djurliv har de blivit hörda.
Tillsammans med det stora antalet frivilliga som år efter år arbetat för att utbilda barn och ungdomar har hon många drömmar och förhoppningar, men en är starkast:
– Att vi alla känner oss så pass förbundna med naturen att allt har värde och inget är avfall. Och att allt på så sätt tas från vagga till vagga istället för från vagga till grav.
