Pandor hamnar högt på topplistan över världens gulligaste djur, ständigt populära i reklam och barnprogram. I verkligheten är de revirhävdande, ganska retliga och har åtskilliga gånger skadat människor allvarligt.
Världsnaturfonden (WWF) – med den gulliga svartvita björnen som logotyp – är inte heller vad den synes vara. I alla fall inte om man ska tro boken Pandaleaks, av den tyske journalisten Wilfried Huismann, som kom ut i september i år.
I den anklagas miljöorganisationen, en av världens största, för att ge en grön fasad åt bland annat skogsskövling och jordbruk med genmanipulerade grödor och bekämpningsmedel.
”WWF är en villig leverantör av tjänster till energi- och livsmedelsgiganterna, och förser industrin med en grön, progressiv image”, skriver Huismann.
Fonden har avvisat anklagelserna och betecknar boken som oseriös.
Klubb för stora bidragsgivare
Boken börjar med WWF:s grundande 1961, då organisationen fick en gåva på 10 000 brittiska pund av oljebolaget Shell. Det bekräftas också av organisationen själv i en jubileumsbok från 2011. ”De konservativa naturvännerna ur överklassen som grundade WWF hade inga problem med att be oljebolag om finansiering”, skriver Huismann.
2000 började organisationen ”fasa ut” samarbetet med fossilbränsleföretag. Så sent som 1997 nominerade WWF oljebolaget Shell för ett brittiskt miljöpris.
Under organisationens tidiga år planerade man, enligt boken, att skapa ett gigantiskt naturreservat över norra Sydafrika och södra Kenya, och tränade sydafrikanska legosoldater för att skjuta ihjäl tjuvjägare.
En intern utredning erkände projektets existens, men betecknade det som ett privat initiativ av Nederländernas Prins Bernhard, grundare och dåvarande ordförande i organisationen.
Bland ”konservativa naturvänner ur överklassen” hämtades också medlemmarna till WWF:s exklusiva och diskreta ”1001 club” för storbidragsgivare. Flera europeiska kungligheter och näringslivstoppar är medlemmar. En av de mer kontroversiella var diktatorn Mobutu Sese Seko. Enligt Huismann har klubben ett betydande informellt inflytande över organisationens beslut.
Hård kritik för palmoljan
En verksamhet idag som kritiseras hårt i Pandaleaks är ”rundabordsgrupper” tillsammans med företag inom kontroversiella områden som palmolja och soja. Den förra ska ha godkänt projekt på Borneo som lett till utrotning av organgutanger. Sojagruppen, Roundtable on responsible soy (RTRS), anklagas för att ha hjälpt kemi- och bioteknikjättar som Monsanto att sprida sin genmanipulerade, växtgiftsresistenta soja i Argentina.
WWF hänvisar till sina kommentarer i en tidigare tv-dokumentär av Huismann, där organisationen säger sig ”inte ha något samarbete med” och ”aldrig gett någon grön välsignelse till” Monsanto.
– WWF grundade RTRS och det skulle aldrig kunna existera utan dem. Genom att acceptera Monsanto som medlem ger man dem en grön godkäntstämpel, säger Huismann till Dagens ETC.
Han får medhåll av agronomen Adolfo Boy, från den argentinska miljöorganisationen Grupo de reflexión rural.
– WWF i Argentina har arbetat med alla stiftelser sponsrade av bioteknikföretag som Monsanto och lokala storjordägare. De har spridit illusionen att monokulturer av genmanipulerad soja kan vara ”ansvarsfulla”, men de är antiekologiska till sin natur, säger han.
”Volvo har kommit långt”
En talesman för schweiziska WWF medgav i en intervju för Neue Bürcher Zeitung att organisationen tidigare också tagit emot direkta bidrag från Monsanto.
Rundabordsgrupperna finansieras med avgifter från medlemsföretag och på försäljningen av certifierade produkter. Roundtable on Sustainable palm oil har exempelvis årliga intäkter på runt 20 miljoner dollar.
I Sverige är ett 20-tal företag partners, vilket innebär att de finansierar gemensamma projekt som ska syfta till att minska företagets miljöpåverkan. Bland dem finns Volvo, som samarbetar om ökad bränsleeffektivitet.
Om WWF har avslutat samarbetet med oljebolag, är det konsekvent att fortsätta det med den bransch som är den största förbrukaren av olja?
– De flesta företag använder fossila bränslen i någon form. Vi anser att Volvo har kommit långt med att minska sina koldioxidutsläpp och i framtiden kommer också alternativa drivmedel, säger Mariann Eriksson, svenska Världsnaturfondens marknadschef.
Annan bedömning av Sveaskog
En annan partner är statliga Sveaskog, landets största skogsägare. Samtidigt visar en sökning på hemsidorna hos andra svenska miljöorganisationer att de bara tycks omnämna företaget i negativa sammanhang, aldrig som föredöme:
Naturskyddsföreningen skriver exempelvis att ”Sveaskogs skogsbruk i svenska folkets skogar inte är långsiktigt uthålligt”, medan Skydda Skogen skriver om ”åtskilliga bevis för att (de) avverkar skyddsvärda skogar samt avverkar skogar med metoder som ... strider mot skogsvårdslagen”.
– Det vi anser att de gjort positivt är att vara aktiva i att etablera en certifieringsstandard i skogen, svarar Mariann Eriksson.
Hon försvarar organisationens strategi att samarbeta med företag även i kontroversiella branscher.
– Vi kan inte bara stå på barrikaderna och skrika på allt som är fel, vi måste ha en dialog med företagen för att få fram förändringar.
