Samhället Burgsvik på Gotland har bara 500 invånare totalt. Ändå kom nästan 50 personer till Gretas Gamlingars första manifestation utanför Ica-handlaren den sista fredagen i juni.
Informationen hade spridits mun till mun. Somliga hade läst om det i Facebookgruppen ”Hamra 4ever” eller ”Serviceort Burgsvik”.
De kom. De satte sig. Och de började göra något konkret av sin oro för klimatet.
Och allt började med att 76-åriga Gittan Frejhagen satt på Gotlandsfärjan med en vän.
– Ett par timmar satt vi och pratade om klimatet. Alltså VAD GÖR MAN? Vi är i exakt samma sits som Gretas följare, vi är långt bort från de som borde agera och vidta åtgärder: näringslivet, politiker, till exempel. På något sätt kändes det helt rätt: Vi gör som dem! Vi engagerar oss! Vi visar vårt engagemang och hoppas att det påverkar de som kan agera. Så att de känner sig knuffade framåt. Så att de genomför åtgärder som är kraftfulla. Ungefär så resonerade vi, berättar Gittan Frejhagen.
”Borde vara nummer ett för politiker”
Modellen att ses på fredagar klockan 12.00 hämtades från Greta Thunberg och hennes globalt spridda skolstrejk Fridays for future. Men i stället för att ses utanför kommunhuset valde Gretas Gamlingar en mer lättillgänglig plats.
– En närbutik har nästan alla gamlingar, och de flesta orkar också gå dit. Det fick bli vår samlingspunkt. Vi fick låna gråbackar att stapla ovanpå varandra och sitta på. Sådana har alla affärer. Där sitter man utmärkt, säger Gittan Frejhagen.
Vad gör dig mest arg, när det kommer till klimatpolitiken?
– Att det inte är nummer ett på dagordningen. Det är faktiskt obegripligt tycker jag. Men jag kan förstå varför det blivit så. Om inte befolkningen är tillräckligt krävande så är det tusen andra politikområden som hela tiden diskuteras. Men klimatet borde var nummer ett för politikerna. De vet vad som händer.
Den globala upphettningen kommer av allt att döma få enorma konsekvenser. Vad är du orolig ska hända?
– När jag ser små barn, 3–4-åringar, blir jag helt galen. 2050 låter långt bort idag, men då är de där barnen 30 år. Det är ingenting i deras liv! Jag tycker att det är hemskt att man inte gör mer.
Hur blir framtiden 2050 om vi inte inför kraftfulla klimatförbättringar?
– Oviss. Jag tänker: Är det kaotiskt? Vad kan de göra? Kan de ägna sig åt något de vill? Kan de jobba? Eller handlar det bara om överlevnad? Jag tycker att vi ska ta de här smällarna som krävs nu, så att vi kan göra det på ett ordnat sätt. Det är mitt absoluta mål med det här. Att vi får fram åtgärdspaket.
Många säger att ”förändringen måste komma från politiskt håll”. Kan privatpersoner som du verkligen göra skillnad?
– Det är klart att det måste komma från politikerna. Men det måste också vara var och en. Det är inte antingen eller. Dels måste man fundera vad man kan göra bättre, där kan man hela tiden förändra. Men sedan måste man också ställa krav och påverka politiken. Och inspirera andra runtomkring.
Du har opererat höften och går med käpp. Andra i Gretas Gamlingar kommer med sina rullatorer. Samtidigt finns det folk utan fysiska hinder som ändå inte gör någonting annat än att ”hoppas”. Vad tänker du om det?
– Vuxenvärlden, de som är i funktion och deltar i samtal på arbetsplatser och allt möjligt – det är de som ska ta till sig att även vi gamlingar känner såhär. Det är inte bara barnen! Vissa säger ”jamen det är ju bara barn som pratar såhär om klimatet”. Men om även vi gamlingar går ut så tror jag att det kan påverka. Det är folks mammor och mormödrar som är oroade för klimatet.
Vad får du för reaktioner på att du startat det här?
– Alla är så positiva, så jag har aldrig varit med om något liknande någonsin. Folk applåderar, lajkar och säger ”Det här är toppen, det här är rätt”.
I Gretas Gamlingars manifest skriver du att din generation har gjort många fel. Vilka?
– Många fel. Jag kan säga att skuldkänslorna finns, och det tror jag att det gör hos många äldre. Vad har vi gjort? Varför gjorde vi inte annorlunda när vi har vetat väldigt mycket egentligen? Vi har ett jätteansvar i detta och borde ha gjort mycket mer redan för 20–30 år sedan. För vi har ju jobbat på företag, varit med och utformat grejer utan någon som helst hänsyn till klimatet.
Men nu gör du något konkret.
– Ja. Om det här kan påverka och knuffa på politikerna då känns det som en bra sak. Skulden ska inte hindra oss från att försöka göra det vi kan. Och att göra detta är enormt roligt, för det är sådant gensvar. Folk blir så oerhört glada för att få en möjlighet att göra något.
Det finns en del fördomar mot gamla människor. Så kommer du och visar att det ändå går att göra något. Hur känns det?
– Jag känner väldigt starkt för att göra något, och jag tror att många äldre gör det. Vi har barn och barnbarn och andras ungar som vi är oroliga för. Kommer barnbarnen behöva slåss om vattnet? Det är fruktansvärda saker som kan hända. Och ju längre tiden går desto svårare är det att nå 1,5-gradersmålet.
Vad är målet med Gretas Gamlingar?
– Vi vill försöka få fram 10 000 gamlingar som är med och manifesterar på världsaktionsdagen 27 september. Det är ett viktigt datum att samla ihop sig till. Tänk 10 000 som hytter med käppen!
Gittan Frejhagen om ...
….förakt mot forskning:
– Det finns bra klimatforskning. Lyssna på forskarna, och samspela med dem! Det finns ett förfärligt förakt mot vetenskap som många utnyttjar för att säga att det inte finns klimatproblem.
...sin bakgrund:
– I skolan var jag ordblind, som man sa. Av en slump blev jag en av jättefå som faktiskt fick ett intyg via en forskare som intresserade sig för problemet. Det var helt avgörande. Annars ansågs man dum eller lat eller till och med elak för att man ”inte ville lära sig”. Jag tog studenten med så mycket matematik och så lite bokstäver som möjligt. 1965 började jag på IBM som programmerare av deras egen programvara. 1976 blev jag ordförande för LO:s datautskott. Och så satt jag i Datainspektionens styrelse i 12 år.
…tidigare aktivism
– Jag har varit lite aktivist hela mitt liv och demonstrerat och så. Ett år gjorde jag en cykeldemonstration i Gamla Enskede på 1 maj. Vi var bara 20 som plingade med våra ringklockor, men det lät som om vi var 200.
...hur länge hon kommer att orka sitta på fredagarna:
– Det vet jag inte, det beror på hälsan och så. Men först siktar vi på 27 september, sedan är förhoppningen att det här blir stabilt över hela Sverige och att det fortsätter. Fortsättningen är det viktiga! Säg att vi är 5–6 stycken i Burgsvik till exempel, då kan vi turas om att vara värdar på fredagarna. Det är viktigt att det är väldigt enkelt.
