Studien ska baseras på det unika insektsmaterial som samlats in i projekten ”Insect Biome Atlas” (IBA) och Lifeplan. Vad är det?

–  Vi samlar in insekter med en särskild fälla, malaisefällan. Den liknar ett tält och kan samla tusentals insekter på en vecka. I IBA-projektet inventerade vi den svenska insektsfaunan och insektsfaunan i Madagaskars skogar med malaisefällor under ett helt år. Lofeplan-projektet samlade på motsvarande sätt in prover under sex år från hela världen. Totalt omfattar samlingen 35 000 prover från hela världen med fler än 30 miljoner insekter av drygt en miljon arter, de flesta inte tidigare beskrivna.

Den här forskningen går inte ut på att dissekera en insekt i taget utan att låta datorer analysera stora datamängder. Hur skulle du beskriva den här – helt nya – metodiken?

– Det stämmer. Sedan några år kan vi med DNA-analyser snabbt få fram hur många arter som finns i proven, och vilka grupper arterna tillhör. Genom att bestämma den genetiska koden för hela arvsmassan hos representanter för de här insektsgrupperna och kombinera den datan med information om den fysiska skepnaden, framtagen med hjälp av datorseende, kan vi bygga ett slags referenssystem, som banar väg för en detaljerad kartläggning av vilka de här arterna är. Man kan säga att vi bygger en solid stomme i insekternas släktträd, som kan kasta nytt ljus över tidigare okända delar i det.