Det är budskapet i en färsk rapport som har beställts av FN som bakgrund till kapitlet ”Omställning: Ekonomin”, som publiceras nästa år som del av FN:s rapport om Globala hållbarhetsmål.
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Ett bra liv för alla
Den rapporten kan bli avgörande för den mänskliga civilisationens överlevnad. Om vi lyckas få världens ledare att använda statens fulla kraft kan vi rädda klimatet, och dessutom uppnå full sysselsättning och ge alla människor förutsättningar för ett bra liv.
Det konstaterar en av rapportförfattarna, Paavo Järvensivu, ekonomi- och kulturforskare vid det tvärvetenskapliga forskningsinstitutet Bios i Finland.
– Det nuvarande ekonomiska systemet kan ta steg i rätt riktning, och det kan bli relativt sett mer ekologiskt effektivt, som exempelvis mer effektiva bilar. Men sedan kommer det alltid mer bilar, eller fler körda mil, eller mer av det ena eller det andra, säger Järvensivu.
– Vi behöver riktigt stora investeringar samtidigt som vi sätter tak på konsumtion och produktion. Men när det kommer till begränsningsdelen har det i princip inte hänt någonting alls. Istället är regeringars primära mål att produktionen och konsumtionen ska öka – mätt i pengar – och så hoppas de att producenterna och konsumenterna ska göra allt detta utan att utsläppen ökar.
Förlist flaggskepp
En central metod i dagens dominerande ekonomiska system är att sätta ett pris på koldioxid. På så sätt ska företag sporras att i fri konkurrens utveckla mindre utsläppande teknologier och metoder. Flaggskeppet för denna metod är EU:s handel med utsläppsrätter – men skeppet har förlist. EU har under mycket möda och stort besvär skruvat på systemets rattar och snickrat på undantag, men snart 14 år efter marknadens födelse är det oklart om den gjort någon nytta över huvud taget.
– Jag tror att alla håller med om att priset har varit för lågt, säger Paavo Järvensivu.
– Då blir frågan varför priset inte har höjts, och svaret är återigen att man är fast i det dominanta ekonomiska paradigmet där man är rädd att ett höjt pris på koldioxid skulle göra att vissa jobb förloras eller att skattebetalande industrier flyttar till andra länder.
Ekonomisk nollställning
Vi måste alltså hitta en ny ekonomisk modell, ett nytt perspektiv att se på världens resurser och utmaningar. Någon perfekt modell för våra nuvarande utmaningar finns inte, enligt Järvensivu, men han och hans kollegor vänder sig till post-keynesianismen för att skissa på hur en global omställning kan genomföras på ett par decennier. Det innebär att lämna målet om tillväxt bakom sig och istället titta på de sociala och materiella mål som behöver uppnås, och vilka resurser i form av till exempel infrastruktur och mänsklig kompetens som finns i samhället.
– Den typen av ekonomiskt tänkande ger oss också redskap för att förstå hur vi kan upprätthålla full sysselsättning under den här omställningsperioden, säger Järvensivu.
Jobbgaranti på riktigt
Omställningen kommer alltså med en jobbgaranti. Inte en sådan som finns i Sverige idag, där Arbetsförmedlingen kan ge stöd till ungdomar att utbilda sig med målsättningen att det ska leda till arbete, utan en riktig garanti, ”där alla människor som är kapabla och villiga att arbeta skulle kunna få ett permanent, statligt finansierat och lokalt administrerat jobb”, skriver Järvensivu och hans kollegor i rapporten. Jobben skulle anpassas till folks kompetenser och kompletteras med kortare utbildningar, och de skulle handla om att ”till exempel installera decentraliserade energilösningar och förbereda för översvämningar.”
Så hur skulle denna nya ekonomiska värld se ut?
”Unika, oberoende ekonomier och samhällen deltar i reglerad internationell handel i särskilda syften, såsom tryggad livsmedelsförsörjning, istället för att bara uppfylla principen om frihandel”, skriver rapportförfattarna.
”I rika länder skulle medborgare ha mindre köpkraft än idag men den skulle fördelas mer jämlikt. Medborgare i alla länder skulle ha tillgång till meningsfulla jobb och de skulle kunna lita på att en önskvärd framtid skapas på den kollektiva nivån.”
Sverige måste leda
Paavo Järvensivu menar att länder som Finland och Sverige nu har en nyckelroll att spela för att bryta världen ur dagens ekonomiska dogmer.
– Om vi i de nordiska länderna inte kan lista ut hur vi ska ställa om och dramatiskt minska våra utsläpp, och göra det till en modell för resten av världen, vem kommer då att göra det?
Texten som FN beställt som bakgrund till nästa års Globala hållbarhetsmål-rapport tar upp fyra exempel på områden där vi behöver ställa om
Mat
Länder behöver bli mer självförsörjande, vilket gör länder som Sverige mindre sårbara och gynnar lokalbor i fattiga länder. Mjölk- och köttprodukter behöver ges upp till förmån för växtbaserade dieter.
Bostäder
Byggandet, som idag domineras av klimatskadlig cement- och stålindustri, behöver ställas om till att utgå från trä. Det skapar kolsänkor, i och med att trädens koldioxid inte frigörs som vid förbränning. Skogsbruket ska alltså vridas mot byggindustrin, inte mot biobränslen.
Transporter
Stadsplaneringen måste avlägsna bilar och gynna gående och cyklister. Resterande transporter ska till stor grad elektrifieras. Mängden transporter behöver minska.
Energi
Samhällen måste överge fossila bränslen och minska den totala energianvändningen. Förnybar energi kräver fler arbetstillfällen och hjälper alltså till att uppnå full sysselsättning.
