– Det är en kikare, säger Matilda, 8, och tar toarullarna.
Lasse Lampenius är kulturguide i området. I skogen som vi ska besöka finns 18 gravar från järnåldern. Här har människor levt i symbios med naturen i alla tider. Kunskapen om omgivningens växter och djur var avgörande för människornas överlevnad.
Melker tar täten. Han springer längs med stigen, tar upp den ena pinnen efter den andra tills han har hittat en som är dubbelt så stor som han själv. De färgglada bilarna på hans mössa rör sig snabbt i terrängen. Melker fick tidigt upptäcka skogen då Marjukka gick en vildörtskurs med Melker på ryggen.
– Och där är en myrstack, avbryter Matilda när Lasse börjar berätta om graven framför oss.
Vitsipporna niger åt oss när vi går förbi och Marjukka Lampenius berättar om när hon som liten plockade vitsippor till hennes mamma på morsdag.
– När jag kom hem var det gulsippa hon ville ha, säger Marjukka.
– Ho ho! Här är vi, ropar Lasse en bit in i skogen.
Lasse och Melker har hittat bajs. Nu ska barnen ”gissa bajset” som de gör i naturprogrammet ”Myrorna i brallan”.
– Ska du inte ta kort? frågar Melker varpå jag pliktskyldigt går fram och knäpper ett kort på de ovalformade kluttarna.
Familjen Lampenius är i dag ensamma i skogen. Enligt en studie från Naturvårdsverket är hälften av alla svenskar aldrig eller sällan ute i naturen på vardagar. I storstäder är sannolikheten ännu mindre. Därför kan det vara svårt att se vad som håller på att hända.
En miljon arter hotade
Brunkullan är en liten men färgstark växt med en intensiv vaniljdoft. I början av 1900-talet fick Brunkullan det hederfulla uppdraget att bli Jämtlands landskapsblomma. Med sin kraftfulla rödsvarta färg stod den rak i ryggen och representerade Jämtland. Men dess glansdagar på ängsmarkerna är förbi. Brunkullan är utrotningshotad.
I våras publicerades den femte rödlistan, en sammanställning av arters risk att dö ut i Sverige. Rödlistan visar på en negativ trend för den biologiska mångfalden. 4 746 arter är rödlistade varav 2 249 hotade.
Den biologiska mångfalden minskar snabbare än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. En miljon arter världen över riskerar att dö ut enligt IPBES, den biologiska mångfaldens motsvarighet till klimatpanelen IPCC.
Utarmningen av biologisk mångfald är ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatförändringarna, enligt Anne Larigauderie, generalsekreterare för IPBES. Ändå rapporterar media åtta gånger mer om klimatförändringarna än om biologisk mångfald, enligt en internationell studie från 2016.
Från miljömupp till klimatsmart
När fåglar dog på grund av kvicksilverförgiftning på 60-talet tog miljödebatten fart i Sverige. Miljörörelsen växte sig stark och drev kampanjer för att rädda bland annat havsörnen och igelkotten. Sedan dess har otaliga arter räknats, naturområden skyddats och lagar stiftats.
Sverige har länge identifierat sig som världens mest miljövänliga land. Trots det blir listan över hotade arter bara längre. Under de senaste decennierna har dessutom klimatfrågan kommit att dominera miljödebatten. Varje fredag strejkar Greta Thunberg och tusentals andra elever för klimatet. Inte för brunkullan och den biologiska mångfalden.
Är klimatförändringarna mer akuta än förlusten av biologisk mångfald?
– Man kan inte säga det ena eller det andra. Det är pest eller kolera. Klimatförändringarna påverkar den biologiska mångfalden så de hänger ihop som två siamesiska tvillingar, säger Johanna Alkan Olsson, forskare i miljövetenskap.
Men vad är viktigast?
– Det går inte att säga. Ju mer vi utarmar ekosystemen desto mindre tåliga blir de för förändringar och det är där biologisk mångfald och klimatet hänger ihop. Får vi utarmade ekosystem och det kommer en förändring, till exempel en torr sommar, så är det kört när vi har skogar som bara består av en art.
Johanna Alkan Olsson är frustrerad över att miljödebatten fokuserar på klimatet och att den inte kommit längre.
– Det riktiga problemet är hur vi ska lösa det. Och när vi går in i den diskussionen då handlar det om val. Beroende på vilket energislag vi exempelvis väljer så kommer det att få olika konsekvenser för den biologiska mångfalden.
Biologisk mångfald definieras enligt IPBES som variationsrikedomen inom och mellan arter. Utan biologisk mångfald skulle ekosystem kollapsa. Det är förutsättningen för allt liv. För ren luft och vatten. För mat och jordgubbarna på sommaren. För människans överlevnad.
Ändå är det för många en okänd kusin till klimatförändringarna. Kanske ligger förklaringen i att IPBES bildades 2012, 24 år efter IPCC. Under den tiden har IPCC hunnit publicera en mängd rapporter som har skapat stora nyhetsrubriker världen över och satt klimatet på den politiska agendan.
Allmänhetens kunskap om klimatförändringarna har också ökat. Samtidigt som kunskapen om olika arter har minskat till den grad att forskare i dag pratar om begreppet växtblindhet.
Den gröna fläcken
Växtblindhet är människans oförmåga att se växterna i sin omgivning. Trots att växter är grunden för allt liv på jorden är de för många människor bara en grön kuliss till djurvärlden.
– Carl von Linné sa att utan namn så finns man inte. Vi måste ha ett namn på vår omgivning för att kunna prata om den. Och vet man inte att något är fint, sällsynt eller över huvud taget finns då får det konsekvenser för ens attityd till att bevara biologisk mångfald, säger Bente Eriksen.
När jag ringer Bente Eriksen, föreståndare för Botaniska trädgården i Lund, har hon penseln i handen och ska pollinera en smalbladig lungört. Det finns bara två exemplar kvar i Skåne.
Vad är orsakerna till växtblindheten?
– Om man inte växer upp med växter i sin omgivning, aldrig får lära sig om dem i skolan och kanske att ens föräldrar inte heller har den kunskapen – hur ska man då veta? Det har visat sig att det ofta är barndomsminnen, när mormor gick ut i skogen med mig och berättade om växterna, som gör att barn blir uppmärksamma och intresserade, säger Bente Eriksen.
På stigen framför går myror och två gula stövlar. En varm bris letar sig ned från tallkronorna. Familjen Lampenius stannar vid en liten sjö där ett par sångsvanar seglar på vattenytan.
– Det är roligt att bygga kojor i skogen. Men då behöver man spik. Om det ska bli en riktig koja. Man kan också bygga av det som finns i naturen som trädet och diket där. Matilda pekar på en liten sänka i vegetationen som korsas av ett nedfallet träd. Där kan man bygga en koja, säger hon.
Matilda är mest intresserad av att klättra i träd och bygga kojor. Men Lasse försöker lära barnen om olika arter. Melker och Morris, 2, är speciellt fascinerade av fåglar och Lasses fågelbok.
– Morris är intresserad av ugglor och vi brukar titta på Youtube-filmer om ugglor. Än så länge har vi inte sett någon i verkligheten, säger Lasse.
Lasse och Marjukka vill lära barnen att uppskatta naturen och göra saker tillsammans. De plockar bär och svamp, fiskar, vandrar och lagar mat över öppen eld. Häromdagen serverades grillad forell i tidning.
Solen värmer våra ryggar när vi följer stigen tillbaka.
– Jag andas nog och lever av det här, säger Lasse.