En miljard euro, ungefär nio miljarder kronor. Så mycket räknar den tyska miljöorganisationen Deutsche Umwelthilfe (DUH) med att Vattenfall tjänade på brunkolen i Tyskland 2013. Samtidigt släpper Vattenfalls brunkolskraftverk ut mer koldioxid än hela Sveriges samlade utsläpp.
Att den siffran kommer från en tysk miljöorganisation och inte officiella siffror från Vattenfall beror på att det statliga företaget inte särredovisar den tyska brunkolsproduktionen.
– Vi redovisar hur stor del de olika energislagen utgör av vår totala produktion i termer av terrawattimmar. Däremot inte i kronor och ören. Det gäller såväl brunkolsverksamheten som för alla andra av våra energislag, säger Robert Pletzin, pressekreterare på Vattenfall och fortsätter.
– Brunkolsverksamheten i Tyskland över tiden har varit en lönsam verksamhet, kanske tvärtemot den gängse bilden.
Han understryker att Vattenfall har gjort det tydligt att det är deras intention att hitta en ny ägare.
Hur mycket planerar ni att investera i brunkolkraften och gruvorna i Tyskland under de närmaste tio åren?
– Det blir ju en hypotetisk fråga eftersom vi har aviserat att vi söker en ny ägare. I vår nuvarande investeringsplan för 2014-2018 går en stor del till underhållsinvesteringar. Men den av naturliga skäl komma att ses över. De investeringar vi gör i ny produktion är huvudsakligen i förnybart.
”Kolkraften bör avvecklas”
Birger Schlaug, före detta språkrör för Miljöpartiet, är inte förvånad över miljardvinsten.
– Brunkol är groteskt lönsamt, inte minst beroende på de låga priserna på utsläppsrätterna.
Han säger att kolkraften bör avvecklas direkt, men tror inte att Socialdemokraterna kommer att gå med på det.
– Den penningekonomiska förlusten vill man inte ta. En rödgrön kompromiss vore att sälja till tyska staten för halva substansvärdet med ett avtal om att de inte får säljas vidare och att de ingår i den tyska omställningen och avvecklas senast 2030.
Schlaug tycker inte heller att lönsamheten är en tillräcklig anledning för att hålla igång eller sälja brunkolsverksamheten.
– Det man möjligen kan missa är inkomsten, men det är inga pengar man har idag heller. Fram emot 2030 lär brunkolen inte finnas med i Tysklands energimix och vill man plocka in motsvarande pengar under den perioden kan ju staten med enkla medel ordna det, till exempel genom en omställningsskatt på kapitalvinster som går direkt till investeringar i vind- och solkraft.
I förra veckan sa Miljöpartiets energipolitiska talesperson Lise Nordin att hon och partiet ”föredrar om det finns en plan för att stänga ner verksamheten” och att de går in i samtalen med Socialdemokraterna med ingångsvärdet att det ska finnas en plan för avveckling på sikt.
Birger Schlaug menar att Miljöpartiets retorik inte är hårdare eftersom det finns en rädsla att regeringen kommer att spricka och att Socialdemokraterna närmar sig högern.
Kan Miljöpartiet verkligen gå med på att en statligt ägd brunkolsverksamhet säljs vidare?
– Kan, kan de förstås. Man kan göra vad man vill, till och med sätta hårt mot hårt, riskera sina statsposter och hoppas på gröna vindar istället för röda inför nästa val.
Dagens ETC har sökt Lise Nordin, Miljöpartiets energipolitiska talesperson.