På plats i Paris är Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet och medlem i Scientists’ coalition for an effective plastics treaty, ett forskarnätverk som bidrar med expertkunskap under förhandlingarna.
– Det bästa skulle vara att Parismötet ger ett första utkast till ett avtal, där vi kan se vilka krav som ska ställas på industrin och vilka lösningar man tänker fokusera på, säger hon om sina förväntningar på mötet.
Många stängs ute
Men FN:s miljöprogram UNEP, som arrangerar mötet, har under de senaste veckorna fått hård kritik från ideella organisationer och forskare av flera anledningar. En del av kritiken handlar om UNEP:s beslut, tillkännagett bara två veckor före mötet, att endast släppa in en person per organisation åt gången på mötet, som ska hållas i UNESCO:s högkvarter.
– De har ackrediterat nästan 2800 personer, men byggnaden tar bara 1500 personer, så över tusen får inte komma in. Det är forskare, aktivister, representanter för drabbade samhällen och skräpplockare – grupper som UNEP själva sagt att de vill ha med på mötet, men som nu stängs ute. Det är skandal, säger Bethanie Carney Almroth.
En talesperson för UNEP har enligt The Guardian svarat att ideella organisationer informerats om utrymmesbristen vid anmälan, och att dessa ändå kommer utgöra 40 procent av deltagarna.
Speglar industrins intressen
En annan del av kritiken mot UNEP handlar om vilka lösningar på plastproblemet FN-organet väljer att lyfta fram, som kritikerna menar speglar industrins intressen. Det gäller inte minst en rapport publicerad i förra veckan, där UNEP anklagas för att spela ner behovet av att bromsa den snabba ökningen i den totala volymen plast som tillverkas.
– Att produktionen måste minska är något som bara nämns i förbifarten, och fokus ligger inte på det i rapporten. I stället lyfter de fram återvinning på ett sätt som det inte finns vetenskapligt stöd för. UNEP har gått på industrins linje, säger Bethanie Carney Almroth.
En av flera anledningar till att plaståtervinning fungerar dåligt i dag är hemlighetsmakeriet kring vad olika plastprodukter består av och därmed hur de bäst kan återvinnas. Andreas Prevodnik, sakkunnig i kemikaliefrågor på Naturskyddsföreningen, är i Paris för att driva frågan om ökad transparens kring plastprodukters innehåll.
– För företagen blir det ofta en fråga om intellektuell egendom. Men reglerande myndigheter och återvinningsbolag borde åtminstone få tillgång till den här informationen. Dels för att förbättra återvinningen, men även för att snabbt kunna spåra kemikalier, om ny information gör att en kemikalie som hittills ansetts vara ofarlig blir klassificerad som farlig.
Efterfrågar brandväggar
Flera miljöorganisationer har uttryckt oro över att plast- och oljeindustrin ska få ett alltför stort inflytande över avtalets utformning. För en vecka sedan skrev 174 organisationer och forskare ett öppet brev där de uppmanade UNEP att införa tuffa jävsregler och porta industrins lobbyorganisationer från förhandlingarna i Paris. Brevet drar paralleller till hur Världshälsoorganisationen WHO:s konvention om tobakskontroll uppmanar länder att upprätta brandväggar mellan beslutsfattare och tobaksindustrin.
Bethanie Carney Almroth håller med om att intressekonflikter och industrins inflytande utgör stora risker i förhandlingarna.
– Deras lobbyister är där och pratar med delegaterna, så som vi också vill göra. De tar dem åt sidan och säger att de har lösningarna. ”Ska vi ta lite lunch? Ska vi snacka lite?” Det här korridorssnacket och det man pratar om över en kaffekopp är en väldigt stor del av diplomatin som sker.