Med tanke på hur medielogiken fungerar är det inte särskilt förvånande att klimatfrågan delvis trängts undan av pandemijournalistiken. Samtidigt går det naturligtvis att argumentera för att klimatkrisen – så länge världen inte bytt kurs, drastiskt minskat utsläppen och girat undan de värsta katastrofscenarierna – alltid måste vara den viktigaste och största nyheten. I grunden är det hela vår civilisation som hotas och frågan griper in i alla delar av samhället. Därför borde den inte heller behandlas som ett särintresse i mediebranschen. När bolagens kvartalsrapporter uppmärksammas ska vd:n självklart få frågor om klimatarbetet, till exempel.

Men det finns trots allt mycket som talar för att tidningar och etermedier nu börjat ta sitt publicistiska ansvar. Komplexa frågor om hur klimatet, ekosystemen och den biologiska mångfalden hänger ihop får ta allt mer plats på den mediala arenan. Rapporteringen om skogen är ett tydligt och aktuellt exempel.  Vi-skogens nya sammanställning visar också att klimatexperter hörs och syns allt mer. De senaste veckorna har vi exempelvis kunnat se hur SVT steppat upp rejält med flera välproducerade och viktiga nyhetsinslag om hur känsliga klimat- och ekosystem närmar sig oåterkalleliga brytpunkter, så kallade “tipping points”.

Vi-skogens uppgift om 106 550 artiklar med klimatkoppling förra året säger dock inte så mycket utan jämförelsen med hur det sett ut tidigare år. 2014 producerades exempelvis endast 41 875 texter kopplade till världens största ödesfråga – trots att de vetenskapliga beläggen för den annalkande katastrofen fanns framför oss även då.

2013 – året innan Retriever och Vi-skogen drog igång sin årliga mediegranskning – gjorde Dagens ETC en egen undersökning av hur klimatrapporteringen hos de fem största svenska tidningarna samt nyhetsbyrån TT hade förändrats den senaste femårsperioden. Antalet artiklar med ord som ”klimatförändring” och ”global uppvärmning” hade då mer än halverats jämfört med 2007-2009, då frågan fick ett tillfälligt uppsving inför klimattoppmötet i Köpenhamn.

Resultatet av mötesfiaskot blev att luften gick ur hela klimatdebatten. När jag samma år skrev på SVT Debatt och efterlyste fler mediala klimatsatsningar citerades Jan Helin om varför Aftonbladet inte rapporterade mer om vår tids stora ödesfråga. ”Det är svårt att väcka ett dagligt engagemang för klimatet”, sa han då.

Idag är tongångarna annorlunda. Att exempelvis DN nu satsar mer resurser på klimatbevakning än någonsin tidigare motiverar chefredaktör Peter Wolodarski bland annat med att det är ett krav från läsarna. Under året har även Aftonbladet ökat sina ambitioner och startat en klimatliverapportering, även om deras tveksamma flygreklamsjournalistik med rätta ifrågasätts. 

Sammantaget tyder det här på att både journalistikens och allmänhetens intresse för dessa ämnen har mognat betydligt de senaste åren. (Greta Thunberg och alla ungdomar och vuxna som envist protesterat mot klimatsveket bör såklart ha credd för det.)

Förändringen kommer, milt uttryckt, i senaste laget. Men för våra chanser att kunna hantera krisen, ställa krav på utsläppsbovarna och stöpa om vårt klimatdestruktiva samhällssystem är det helt nödvändigt.

Håller nuvarande trend i sig måste kanske Vi-skogen byta ut sin rapporttitel ”Varmare klimat – iskall nyhet” till nästa år.