– EU har beslutat att man ska ratificera avtalet gemensamt. Ett formellt godkännande lämnas in till FN:s generalsekreterare, och därefter finns EU och samtliga medlemsstater med bland de länder som har ratificerat avtalet. Men för att EU ska kunna lämna in godkännandet behöver samtliga medlemsstater i sin tur ha godkänt. Så där behöver Sverige inte vänta på EU, säger han.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Isabella Lövin sa förra veckan att godkännandet troligen kommer under hösten. Regeringen ska lägga fram en proposition som riksdagen sedan tar ställning till. Därefter är Sveriges nationella godkännande klart – men det kommer alltså inte lämnas in till FN förrän samtliga EU-länder också godkänt avtalet.

Varför dröjer EU:s ratificering?

– EU är lite mer komplicerat än till exempel USA, där beslutet inte måste gå genom senaten utan kan tas av presidenten. I EU måste samtliga medlemsstater vara med. Men några länder är redan klara, som Frankrike och Ungern. Polen däremot vill gärna använda godkännandet som ett sätt att pressa EU. De vill att deras energisektor ska få så stor fri tilldelning av utsläppsrätter som möjligt, och har sagt att ”vi ska jobba för ett snart godkännande, men EU måste tillgodose polska intressen”. EU är också i en process där man ska enas om hur EU:s mål om att minska utsläppen med 40 procent till 2030 ska fördelas.

Men avtalet kan börja gälla även innan EU är klara med sin ratificering?

– Ja, och det är till och med troligt eftersom det krävs att 55 länder har ratificerat, och att de tillsammans står för minst 55 procent av utsläppen. I dag har 27 länder som står för nära 40 procent av utsläppen godkänt avtalet, och flera är på väg. Så det är troligt att avtalet träder i kraft redan 2016, och till dess är EU inte klar. Det skulle nästan bli lite pinsamt för EU och Sverige om de inte hinner vara med, samtidigt som USA och Kina har varit tidiga med sina godkännanden. Det går emot den europeiska självbilden.