På de små återvinningsstationer som finns i bostadsområden lägger vi ju plast i en särskild behållare för plast. Jag vet att där egentligen endast ska ligga plastförpackningar, eftersom företagen betalar för detta. Men när det inte ens finns återvinning av plast på återvinningscentralerna – då lägger jag hellre här.
Faktum kvarstår att stora mängder plast hamnar i containrar för brännbart på återvinningscentralerna. Hur mycket plast är det då i hela landet som man inte ens försöker återvinna? Varför talas det inte mer om detta?
Kjell Corneliusson, Göteborg
Svar: Hej Kjell! Tack för din fråga. Jag håller med om att ambitionerna kring plaståtervinning måste höjas. Det är frustrerande att så mycket eldas upp. Men det finns några problem som står i vägen. Jag ska försöka lista dem.
1. Det här med sortering är mycket mer noga än man tror. Olika plaster innehåller olika tillsatser och måste återvinnas var för sig. Saker som färg, ålder, mjukhet, flamskydd med mera påverkar om och hur plasterna återvinns. Det går alltså inte att “koka en soppa” på blandade föremål och få en fungerande slutprodukt, vilket leder till punkt 2:
Ju renare fraktion du försöker samla in från allmänheten, desto svårare! ”Allmänheten” är en enorm grupp människor, lika svårdefinierad som begreppet ”fotgängare”, och består av folk i olika åldrar, erfarenheter, kunskapsnivåer och intressegrad. Att få samtliga att följa en smal instruktion är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt. En hårdplastcontainer på en återvinningscentral (ÅVC) som med sin skylt ber om endast hinkar, dunkar och tvättkorgar (vilka innehåller plastsorter som är lättast att materialåtervinna), blir därför snabbt fylld med allmänhetens fria tolkningar av plast, dvs presenningar, LP-skivor, peruker, nylontyg, glasfiber, pvc-rör, gummistövlar, metall och så vidare, vilket kräver en noggrann eftersortering, och därför leder oss till den 3:e punkten:
Lönsamheten. Detta är inte en vinstaffär, då marknaden för återvinningsbar plast än så länge är liten. Det är helt enkelt mycket dyrare att sortera och återvinna produkterna än att elda upp dem. Alltså måste det till finansiering av något slag. Jag hoppas det ligger i framtiden.
En sak reagerade jag lite på i din frågeställning. Det var att du skriver att du ibland lägger annan plast än förpackningar i förpackningsinsamlingen, för att du liksom VILL att den ska återvinnas. Jag förstår att det kan kännas rätt men tänk på att förpackningsinsamlingen bara åtagit sig att återvinna förpackningar. Det är olika aktörer som betalar för olika typer av återvinning. Om du lägger föremål i fel sorts insamling, kan det innebära merjobb för personerna som står och sorterar. Så i din ambition att göra nytta, kan det i realiteten bli tvärtom. Källsortering är lite som allmänna vaccinationsprogrammet! Om 95 procent gör rätt, kan vi börja se lite verklig återvinning.
///
Ulrika Linder,
Konstnär och sopsorteringsexpert. Jobbar på en återvinningsstation i Örebro och har gett ut en seriebok om livet på återvinningscentralen.