Fråga: Jag märker att min miljöengagerade dotter är väldigt rädd för att klimat- och miljöfrågorna helt ska hamna i skuggan av Rysslands anfallskrig. Rädslan förstärks av att politikerna nu tycks tävla om vem som kan sänka priset mest på fossila bränslen. Varför tycks vi människor inte hålla flera tankar i huvudet samtidigt? Är det för att Rysslandshotet känns större och mer akut än klimatkrisen? Det här skulle ju kunna bli en chans att på allvar fasa ut klimatskadliga bränslen, och på så sätt visa att vi även tar klimatkrisen på allvar. Men nu förbereder Europa tydligen för ökad import av fossilgas från USA för att möta bortfallet av den ryska energin.
Hur ska vi föräldrar agera och vad ska säga vi till våra barn så att de känner att vi bryr oss om både situationen i Ukraina och deras framtid?
/Anonym
Svar: Hej,
Jag tror många miljöengagerade kan relatera till din dotters oro. Det är som att världskris efter världskris ställer klimatkrisen på väntplats. Och på samma sätt som pandemin var en chans till grön omställning så är Rysslandhotet en chans till att minska fossilberoendet. En chans som inte välden tycks ta. I frustration skriker vi ut frågorna du ställer. Varför kan inte människor hålla flera kriser i huvudet samtidigt? Generellt är våra hjärnor inte bra på att lyfta blicken och se helheten. Vi kan inte ta hand om hur mycket information som helst och då agerar vi ofta på det som är synligt och aktuellt framför våra ögon och det som ger omedelbara effekter. Samtidigt har vi en förmåga att tänka långsiktigt, agera solidariskt, ta ansvar och hantera flera kriser samtidigt – med rätt stöd från omgivningen. Skulle till exempel tidningarna skriva lika mycket om klimatkrisen som om Ukraina, det föras presskonferenser om klimatet varje dag på samma sätt som det gjordes under pandemin, fossilanvändning vara tungt beskattat – då kanske omställningen skulle vara mer prioriterad i våra hjärnor.
Det din dotter upplever är något som i litteraturen kallas klimatångest. Det är ett förvirrande begrepp. Dels eftersom det innefattar flera känslor, inte bara ångest, som vi människor känner när vi ställs inför klimatkrisen. Dels eftersom det inte bara behöver beröra klimatet utan egentligen alla de globala orättvisor och ohållbara system som leder till klimat- och miljöförstörelse. Att oroa sig och bry sig om ett krig som visar upp samma ohållbara maktbalanser som göder klimatkrisen, går hand i hand med att oroa sig för klimatet. Medicinen för all typ av solidarisk och existentiell oro är densamma och kan delas upp i tre delar: Känslohantering, återhämtning och agerande. Du kan hjälpa din dotter genom att lyssna på hennes känslor och tankar, berätta att du förstår henne och låta känslorna finnas där. Samtidigt behöver du hjälpa henne att fylla på med positiva känslor och vila för att orka bära de obehagliga känslorna och hålla uppe engagemanget. Det är nämligen centralt att agera för en mer hållbar värld för att kunna hantera alla klimatkänslor. Agerandet behöver vara kollektivt och rikta sig mot att öka hållbara strukturer. Kanske kan ni söka er tillsammans till en miljö- eller fredsorganisation. Där kan ni träffa andra med liknande känslor och tillsammans arbeta för en värld där klimatkrisen prioriteras, trots andra till synes motstridande intressen.
