Frågan: Klimataktivister som inte hörsammar polisens uppmaning att lämna en plats kan göra sig skyldiga till ohörsamhet. Men nu är det många demonstranter som åtalas för brottet sabotage, som har högre straffskala. När beslöt jurister/åklagare att pröva sabotage? För lagen är väl inte ändrad, endast tolkningen?
/Åsa Remper, Lerum
Svar: Sabotage och ohörsamhet mot ordningsmakten är två helt olika brott. Något kan vara brott enligt den ena paragrafen men inte enligt den andra. Eller så kan båda paragraferna överträdas genom en och samma handling. Sabotage tar mer sikte på skada på saker eller anläggningar som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning eller allvarlig störning som påverkar den allmänna samfärdseln (till exempel tågtrafik) eller den allmänna kommunikationen (exempelvis telenätet). Ohörsamhet mot ordningsmakten handlar mer om situationer där allmän ordning störs av en folksamling och deltagarna vägrar lyda myndighetsorder att upphöra med störningen. Det är alltså inte fråga om att ett brott går in i ett annat.
Att blockera en motorväg, till exempel, kan mycket väl vara sabotage eftersom handlingen kan orsaka allvarlig störning av den allmänna samfärdseln. Men det är inte ohörsamhet mot ordningsmakten om man blockerar motorvägen ensam, det vill säga inte som en del av en folksamling, och man inte heller har blivit tillsagd att göra något annat.
Å andra sidan behöver enbart förhållandet att ignorera myndighetens order att upphöra med störning av allmän ordning inte vara sabotage. För sabotage krävs därutöver att det är fråga om skada som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjningen, den allmänna samfärdseln etcetera.
När åklagaren prövar om åtal ska väckas ser han eller hon till helheten. Om någons handling utgör en överträdelse av båda paragraferna ska båda brotten utredas. Det är inte så att man först prövar det ena brottet och går sedan vidare med det andra.
Man kan fråga sig om möjligheten att åtala för sabotage eller ohörsamhet mot ordningsmakten i praktiken innebär att demonstrationsfriheten inskränks. Svaret är ja. Demonstrationsfrihet är skyddad genom grundlag, men skyddet är inte absolut. Rätten att demonstrera får nämligen begränsas genom lag, för att ”tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle”, som det sägs i regeringsformen. Enligt samma grundlag får begränsningen inte heller ”gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen”. Domstolarna ska se till att bestämmelserna om sabotage och ohörsamhet mot ordningsmakten tolkas i enlighet med Sveriges grundlag.
