Frilansfotografen Martin Stenmark vägrar bil, tunnelbana och buss. Sedan drygt ett halvår använder han bara cykel i jobbet. Idén till att byta transportmedel fick han sedan han tröttnat rejält på att släpa runt sin tunga kamerautrustning i Stockholms kollektivtrafik.
– Jag hade först tankar om att tillverka en egen ryggsäck så jag skulle kunna ta alla saker smidigt i kollektivtrafiken. Sedan tittade jag på vandringsryggsäckar som man bär på höften. Men det kändes inte görbart. Då fick jag en tanke om att möta upp en assistent på fotograferingarna och cykla själv. Men så tittade jag lite på lastcyklar och hittade snabbt en som passade mig perfekt, säger Martin Stenmark.
Cykeln han pratar om är en dansktillverkad tvåhjuling med ett avlångt lastutrymme mellan framhjulet och styret. Den är specialutrustad, klarar nästan hundra kilo och gick lös på 26 000 kronor. Det kan låta dyrt, men Martin Stenmark säger att han kommer att tjäna på sin investering i längden.
– Jämför man med en företagsbil så är det ganska billigt och priset motsvarar väl ungefär tre års SL-kort. Det är ändå nästan 800 kronor varje månad som jag inte betalar.
Bil inget alternativ
Bil var aldrig ett alternativ för Martin. Han hade helst sett att alla som kunde lät sina bilar stå utom möjligtvis de få som har körandet som hobby. Själv är han nämligen en av dem. Martin äger en veteran-BMW som han kör runt 200 mil om året med.
– Jag tycker att de som borde ha bil är den lilla promillen som älskar att köra den lilla, lilla stunden då de gör det. Inte alla andra som känner att de borde ha en av infrastrukturskäl. I dag är det väl mer så att folk cyklar som en hobby men kör bil överallt annars.
Martin uppskattar att han cyklar runt tre–fyra mil om dagen i genomsnitt när han är ute på fotouppdrag runt om i Stockholm. De dagar då han bara behöver ta sig mellan hemmet i Årsta och studion på Söder blir det kortare sträckor.
Vid de ganska få tillfällen då han har mer långväga uppdrag får dock cykeln stå. Då blir det tåg istället.
– Nästa vecka ska jag fota i Västerås och att cykla, nja, en övernattning känns liksom som överkurs. Jag hade en tänkt fotografering på Arlanda som inte blev av men till den planerade jag att cykla, säger Martin Stenmark.
Stockholm en utmaning
Han understryker också att det är en utmaning att vara cyklist i Stockholm. Staden är byggd för biltrafik med sina stora, centrala trafikleder, och cykelinfrastrukturen är bristfällig jämfört med städer som Amsterdam och Köpenhamn. Det avspeglar sig också i statistiken. Nästan 40 procent av Köpenhamnsborna trampar till jobb eller skola dagligen och Martin är en av de endast 8 procent stockholmare som gör detsamma.
– Det är mycket svängande och det blir väldigt omständligt att cykla eftersom infrastrukturen är så dålig. Plötsligt blir man nästan klassad som gångtrafikant och ska röra sig i sju kilometer i timmen, och nästa sekund ska man vara bilist. Sedan slungas man fram och tillbaka mellan det där typ tolv gånger innan man är framme, säger Martin Stenmark.
Cyklandet en form av aktivism
Men han är också ganska glad över att slippa vara beroende av kollektivtrafiken. Det handlar inte bara om att han sparar pengar och slipper trängsel och förseningar utan också om att han känner sig lite friare och smidigare eftersom han slipper passa tåg- eller busstider. Samtidigt ser han på sitt cyklande som en form av aktivism.
– Jag kan tänka mig att det är många som vill cykla om man bara kunde komma fram lätt. Men det kan de inte i dag eftersom infrastrukturen är så dålig. Då får någon driva kampen, säger Martin Stenmark.
