– Det var lite lugnare när pandemin rasade som värst, men nu när vi börjar komma ut på andra sidan har det tagit fart igen, säger Erika Bjerström.
– Jag har uppenbarligen lyckats pricka in två ämnen – Trump och klimatfrågan – som väcker väldigt starka känslor. Samtidigt ställer jag mig frågan: När blev det en del av min arbetsbeskrivning och vardag att jag ska behöva acceptera att dagligen, när jag öppnar min inkorg, mötas av upp till 100 mejl där folk öser förolämpningar över mig?
Hon berättar att de hatiska mejlen blivit både fler och grövre under senare tid – något hon tror bottnar i det rådande polariserade samhällsklimatet. Det rör sig om alltifrån rena hot, vilka direkt skickas vidare till SVT:s säkerhetsavdelning, till personliga påhopp med formuleringar som ”vänsterpack”, ”kryptomiljöpartist” och ”debila hagga”.
Erika Bjerström är inte heller ensam med dessa erfarenheter. Andra public service-journalister som Dagens ETC varit i kontakt med vittnar om att de hatiska mejlen är i stort sett oundvikliga när de rapporterar om klimatkrisen.
– Absolut, och mejlen är mycket mer hotfulla när jag rapporterar om klimat än om andra frågor, säger Anna Björklund, som arbetar på SVT Vetenskap.
Påhopp från klimatskeptiker
En stor del av de hatiska mejlen och samtalen kommer från människor som i olika grad är skeptiska till eller förnekar den globala uppvärmningen. Utsatta public service-journalister tycker sig även se en koppling mellan ökade hot och mediebolagets ändrade finansieringsmodell år 2019 – från att vara licensfinansierat till att finansieras via skattesedeln.
– Sedan dess får jag fler mejl av typen ”jävla kärring, jag betalar din lön och ska se till att du blir avskedad”, säger Erika Bjerström.
Hon upplever att kvinnor som rapporterar om klimatfrågan är mer drabbade av hat och hot än vad manliga branschkollegor är.
Peter Alestig, som nu är klimatredaktör på DN men tidigare skrev om klimat för SvD, är inne på samma linje. I Vi-skogens rapport ”Varmare klimat – iskall nyhet” medger han visserligen att han också blir påhoppad av klimatskeptiker.
– Men jag har inte mottagit några egentliga hot. Jag tror det är mycket tuffare för kvinnor i branschen, som oftare får ta emot aggressiva påhopp, säger han.
Inte heller Björn Wiman – som ägnat flera av sina DN-kolumner åt klimatfrågan – anser att han är särskilt utsatt för hat.
– Inte mer än den stundtals aggressiva och förnuftsfientliga kritik som jag får finna mig i min roll. Min erfarenhet är att kvinnliga skribenter är betydligt värre utsatta på alla områden.
”Genererar mycket hat”
Nyligen kom en rapport som slog fast att en stor andel journalister i Sverige upplever hot och hat i samband med sitt yrkesutövande – något som både lett till negativa hälsoeffekter och självcensur. Journalister med utländsk härkomst är särskilt utsatta, och kvinnliga journalister upplever sig vara mer utsatta för ofredanden och sexuella ofredanden, enligt studien. I dagsläget har forskarna ingen statistik över just klimatjournalisters utsatthet.
– Däremot kan vi se i en av enkätundersökningens öppna frågor att flera journalister anger att rapportering av klimatfrågor generera mycket hot och hat, säger Oscar Björkenfeldt, doktorand vid Lunds universitet och en av forskarna bakom studien.
Han hänvisar till tidigare forskning som kopplar den allt mer utbredda faktaresistensen i den offentliga debatten till hot och hat mot journalister.
– Här pratas det om att folk står emot tillgänglig kunskap om till exempel klimatpåverkan, vaccin eller invandring. Min egen gissning är därför att klimatfrågor, i flera fall, kan väcka starka reaktioner, säger han.
Oförändrad passion till yrket
För Erika Bjerströms del har de många hoten och påhoppen hittills inte hindrat henne från att rapportera om något ämne. Även passionen till yrket är oförändrad, säger hon, vilket inte är samma sak som att hon står oberörd inför hatet.
– Folk säger att du ska inte ta åt dig och så vidare, men det är lättare sagt än gjort. Det finns vissa formuleringar jag önskar att jag aldrig hade läst.
– Det är absolut något jag kommer fundera mycket över den dag jag slutat arbeta som journalist – att mina sista tio år i yrket kom att präglas av det här hatet. Det känns tungt, helt klart.
Samtidigt vill Erika Bjerström betona att hon tillhör den priviligierade delen av världens journalistkår, eftersom hon arbetar på en redaktion med säkerhetsavdelning och där hon får ett bra internt stöd.
– Det är betydligt värre i fattigare länder, där allt fler miljöjournalister mördas för att de utmanar mäktiga intressen och lobbygrupper.
Att hotbilden mot miljöjournalister världen runt ökar bekräftas i en rapport från Reportrar utan gränser från förra sommaren. Under de senaste fem-sex åren har 10 miljöjournalister mördats och över
50 frihetsberövats, samtidigt som mörkertalet anses stort.
När journalister hotas på grund av sin rapportering riskerar inte bara viktiga frågor eller enskilda journalister att tystas ner – i förlängningen är det också ett allvarligt hot mot demokratiska grundvärden.
– När folk spottar på mig så är det i förlängningen yttrandefriheten och demokratin de spottar på, säger Erika Bjerström.