Nyligen uppmätte den ryska forskningsstationen Vostok minus 17 grader vilket är den varmaste noteringen sedan stationen upprättades 1957. Aldrig tidigare har det noterats temperaturer över minus 30 grader för februari-mars på Antarktis som befinner sig i sensommar, rapporterar Washington Post. Temperaturhöjningen antas ha orsakats av regnväder som bildats i smala varma korridorer i atmosfären, skriver tidningen med hänvisning till klimatforskare från universitet i Wisconsin.
Oftare och värre
Enligt klimatforskare som Dagens ETC har pratat med, inträffar av och till stora temperaturvariationer vid Syd- och Nordpolen. Att värmetoppar inträffat samtidigt vid polerna anses mest vara en slump. Det som oroar är snarare att de sker oftare och att de blir aningen kraftigare med tiden.
– Det vi ser är bara toppen av isberget. Frågan är vad som händer med isarna när det närmar sig nollgradigt vid polerna. Det kan påskynda en process som vi vet lite om, säger Michael Tjernström, professor i gränsskiktsmeteorologi vid Stockholms universitet.
Att värmeböljor vid Arktis och Antarktis skulle vara ett resultat av en skenande klimatkris tror inte Michael Tjernström. Däremot är han övertygad om att extremväder hänger ihop med den globala uppvärmningen.
Han får medhåll av Tom Arnbom, art- och Arktisexpert på Världsnaturfonden, WWF, som menar att enskilda extrema väderhändelser även utgör ett stort hot mot djur och växter.
– Extremväder under sommaren i Arktis kan innebära att havsvattnet blir sju till åtta grader varmare än normalt, vilket slår ut plankton och därmed orsakar stor fiskdöd så att havsfåglar svälter och dör. För två år sedan dog flera miljoner sjöfåglar på Alaska på grund av så kallade heatwaves. Risken är att vi får se fler sådana händelser, säger han.
Avsmältning kan gå fort
Sedan länge har det varit känt att havsisen runt Arktis minskar för varje år. Däremot har inte samma tendenser hittills gått att se för Antarktis istäcke. Till skillnad från Grönland, där inlandsisen oftast når havet via trånga dalgångar, finns det stora vida isfält i Antarktis som går direkt ut i havet. Det gör att Antarktis inlandsis är sårbarare och en ishavsmältning kan därför ske snabbare i Antarktis menar Michael Tjernström.
– Mycket av Antarktis vidsträckta isytor går rakt ut i havet. Om tröskelnivån passeras, som vi inte känner till, kan en kollaps gå oerhört snabbt och konsekvenserna blir enorma, säger han.
Det enda sättet att förhindra smältande havsisar är att minska den globala uppvärmningen och då omgående sluta använda fossila energikällor som olja, gas och kol anser både Michael Tjernström och Tom Arnbom.
– Den globala uppvärmningen försvinner inte men avstannar. Vi kan inte reparera den skada som redan har skett men vi kan förbättra läget inför framtiden, säger Michael Tjernström.
– Vi måste bli energieffektivare och ha en större krismedvetenhet gällande klimatet, säger Tom Arnbom.
