Kritiken är Climate Action Network Internationals och syftar på regeringens hållning i fråga om fattiga länders önskan om en fond för att täcka kostnaderna för de skador och förluster som klimatkrisen redan åsamkat dem.
För trots att Sverige hittills varit en av EU:s ”bättre aktörer inom klimatfinansiering” – för att citera Rachel Simon, expert på Climate Action Network Europe, i en DN-intervju – har regeringen valt att stå bakom EU:s blanka nej till en sådan fond.
– Att sätta nya mål och starta nya fonder – det skulle vara väldigt trevligt att le och ta bilder och presentera de satsningarna. Men hur ser vi till att faktiskt nyttja satsningarna som finns?, sade klimatminister Romina Pourmokhtari (L) i samma intervju som försvar för Sveriges motstånd.
”En del framsteg”
Igår, torsdag, kom ett utkast till avtal från Cop27. Och som många befarat utan att någon fond för klimatskadestånd nämns i den. Världens rika länder med USA och EU i spetsen har som sagt varit motståndare till en sådan, trots att det varit ett strikt krav från många önationer och utsatta länder.
Å andra sidan är det som kommit ut fortfarande bara ett utkast till avtal och enligt Marie Stjernquist, klimatexpert på Naturskyddsföreningen, har diskussionen kring frågan inte stått helt still.
– Just för skador och förluster har vi sett en del framsteg: redan att det hamnade på agendan och senast igår ett enhälligt beslut från G77 och Kina om att sätta Santiagonätverket i full effekt. Det som återstår att se är om det blir några beslut om finansiering eller en fond eller facilitet för att kanalisera detta, hon.
”Rimligt att lyssna”
Apropå klimatministerns inställning till ”nya mål och fonder” håller Marie Stjernquist med om det inte ska skapas överflödiga mekanismer. Men påminner om att delaktighet också är en viktig faktor.
– När det gäller finansiering för omställning och utsläppsminskningar sägs det ofta att önskemål och behov av typ av finansiering måste komma från låginkomstländerna själva, och det är just en fond eller facilitet som de efterfrågar. Det rimliga är att lyssna och fråga dem varför de tror att just det är den bästa lösningen.
Hur mycket har Sverige egentligen svängt i frågan?
– Sverige är ju en del av EU:s position i dessa förhandlingar. Min bild är att Sverige och EU alltid haft som position att en ny facilitet inte bör skapas. Men det kan vara så att vissa länder inom EU varit mer lyhörda än andra, och att det därför uppstått meningsskiljaktigheter i gruppen.
