Larmklockorna kan inte tjuta högre, verkligheten inte tala ett tydligare språk. Skyfall, torka och monsterstormar gör redan livet svårt i stora delar av världen – och vetenskapen visar att det vi ser bara är början. Ändå fortsätter utsläppen att öka.
Världens fossilintressen kommer inte ge upp frivilligt. Det stod åter klart under Cop29. Inte ens rika stater som Sverige, utan egen olje- och gasindustri och goda förutsättningar för omställning, gör vad som krävs för att mildra klimatkrisen. Allt fler lyfter därför fram juridiken som det kanske mest effektiva verktyg människor har för att försöka vända utvecklingen.
På måndag inleds en unik rättsprocess i Internationella domstolen (ICJ) i Haag. Domstolen ska för första gången i historien svara på vilka skyldigheter världens stater har enligt internationell rätt att skydda planetens klimat och livsmiljöer från mänsklighetens växthusgasutsläpp. Domstolen ska också ge sin syn på vilka de juridiska konsekvenserna är för stater som skadar klimatet.
Det krävs ett omfattande påtryckande arbete från alla samhällets aktörer för att se till att stater lever upp till sina skyldigheter och inte skamlöst ignorerar dem.
Domstolens tolkning kommer att presenteras i ett så kallat rådgivande yttrande som kan få stor betydelse, enligt Ida Edling, jurist vid föreningen Miljöjuristerna.
– Yttrandet är inte bindande i sig, men konventionerna som det tolkar är bindande. Därför kan det bli ett viktigt verktyg i nationella klimatmål, som exempelvis Auroramålet i Sverige, säger Edling, som också är talesperson för ungdomsorganisationen Aurora som stämt den svenska staten i ett pågående klimatmål.
Gemensam plädering
Om en vecka är det Sveriges tur att ge sin syn på frågorna om ansvar och efterräkningar inför världens högsta domstol, som Internationella domstolen brukar kallas. Svenska staten pläderar gemensamt med övriga nordiska länder.
– De nordiska ländernas exakta hållning har hittills varit hemlig, men vi misstänker att de – som rika länder med höga utsläpp brukar – kommer att argumentera för att slippa undan sitt klimatansvar, säger hon.
Processen väntas ta några månader.
– Vi hoppas och tror att ICJ kommer att understryka de rättviseprinciper som uttrycks klart och tydligt i internationell klimaträtt: Rika länder, som Sverige med höga utsläpp historiskt och nu, har en juridisk skyldighet att vidta mycket mer ambitiösa klimatåtgärder än andra länder.
”Effektivt verktyg”
Hur ser du allmänt på metoden att tvinga stater till en mer effektiv klimatpolitik genom juridiska processer?
– Juridiska processer tvingar inte stater till mer ambitiösa klimatåtgärder än de själva redan lovat. Klimatprocesser kräver bara att utsläppare följer lagen. Det gör det till ett väldigt legitimt verktyg.
Ida Edling framhåller att internationell rätt skapar långtgående skyldigheter för stater att få ner växthusgasutsläppen.
– Rättsprocesser är ett potentiellt skarpt och effektivt verktyg eftersom de i ett drag kan få fastslaget att ett land måste ändra hela sin klimatpolitik.
Samtidigt är internationell rätt bara så stark som stater gör den, säger Gertrud Wrange, som sitter i Auroras styrelse och kommer att följa rättsprocessen på plats i Haag.
– Det krävs ett omfattande påtryckande arbete från alla samhällets aktörer för att se till att stater lever upp till sina skyldigheter och inte skamlöst ignorerar dem, som till exempel Sverige gör med sina klimatskyldigheter idag, säger hon.
Fotnot: Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) har inte velat svara på några frågor från Dagens ETC om Sveriges hållning eller processen i övrigt utan hänvisar till UD:s presstjänst.
