– Mitt fältarbete hade försenats till följd av oförutsedda problem som naturkatastrofer och säkerhetshot och självklart var min arbetsgivare inte glad att min hemkomst sköts upp med flera veckor, men att hoppa på ett flyg var inget alternativ för mig, berättar Gianluca Grimalda.

En samvetsfråga

Han har undvikit att flyga i mer än tio år nu, något han beskriver som ”samvetsvägran”. Orsaken är att flyget är det mest utsläppstunga transportsättet av alla och en stor bidragande orsak till klimatupphettningen, säger han.

– En flygresa från Papua Nya Guinea till Tyskland ger upphov till 5,3 ton koldioxid per passagerare. Det motsvarar lite drygt vad en genomsnittlig person släpper ut på ett år.

Att resa långsamt genererar uppskattningsvis tolv gånger mindre utsläpp, omkring 420 kilo, enligt Gianluca Grimalda.

Dessutom har han lovat alla 1 800 medverkande i hans forskningsprojekt på ön Bougainville i Papua Nya Guinea att resa klimatvänligt.

– Jag vill hålla mitt löfte. Vita människor kallas ofta ”giaman” här – det betyder lögnare/bedragare – och jag vill inte ses som en lögnare.

Tvingande undantag

Löftet betyder inte att Gianluca Grimalda inte satt sin fot på ett flygplan de senaste tio åren; i själva verket har han flugit flera gånger, berättar han, när det inte fanns några andra möjligheter att ta sig fram.

– Även i år, för att ta mig till Bougainville tvingades jag flyga från Kolkata till Thailand eftersom det var omöjligt att resa genom Myanmar och Kina. 

Men så länge det finns alternativ till flyget stannar han på marken. Gianluca Grimalda framhåller att klimatvetenskapens bedömning för varje år pekar mot ett allt sämre läge för planeten.

– För fyra år sen var det inte lika klart hur nära en ekosystemkollaps vi faktiskt är. Om jag måste följa en totalt orimlig begäran från min arbetsgivare för att få behålla jobbet, så föredrar jag att få sparken och hitta en annan arbetsgivare som delar mina värderingar.

Ringar på vattnet

Gianluca Grimaldas övertygelse innebär många dagar på resande fot, men det är knappast bortkastad tid, menar han.

– Absolut inte. Jag jobbar, och jag älskar att snacka med människor och höra deras berättelser. De här samtalen är viktiga för mitt arbete också. När jag reste genom Pakistan och pratade med folk där förstod jag exempelvis hur utbredd fatalismen är i landet. Det hjälpte mig i min forskning, säger Gianluca Grimalda som bland annat studerar hur klimatupphettningen och globaliseringen påverkar olika samhällen.

Gianluca Grimalda säger att han inte gillar att tala om för andra hur de ska leva, men han önskar att hans exempel att välja bort flyget ska ge ringar på vattnet.

– Omställningen kräver systemförändring på global nivå, men utan individuellt ansvar kan ingen systemförändring uppnås. Det är ganska otroligt hur många människor som fortfarande ignorerar det faktum att fossila bränslen är huvudorsaken bakom klimatkrisen. Jag hoppas att ökad medvetenhet ska få människor att kräva politisk förändring, säger han.

Det nya normala

Gianluca Grimalda är knappast den enda forskaren som valt att inte flyga när det finns alternativ. Han känner själv ett dussintal som gjort samma val.

– Men de är alldeles för få. Klimatforskare tillhör dem som flyger mycket. Det vore en sån styrka om fler av dem anslöt sig till klimatprotesterna. Det skulle öka klimatkampens legitimitet något enormt, säger han.

Redan nu har många människor kontaktat Gianluca Grimalda och sagt att de också kommer att anamma långsamt resande.

– Men en forskare sa tvärtom att mitt exempel demonstrerade det omöjliga med långsamt resande för akademiker, eftersom de flesta  inte har möjlighet att resa i en eller två månader.

– Men min utgångspunkt är inte att alla akademiker ska resa långsamt hela tiden. Vad jag försöker göra är att uppmana människor att vidga gränsen för vad som är normalt i tider av klimatkris.

Tänker överklaga

Bortsett från att få sparken, har ditt beslut att bara flyga när inga andra alternativ finns inneburit några fler negativa följder eller uppoffringar för dig?

– Jag har inte bara förlorat mitt jobb utan även min flickvän. Till slut innebar mitt val att inte flyga för henne att vi inte spenderade tillräckligt mycket tid tillsammans, och hon tröttnade på mig. Att inte träffa mina föräldrar är också en uppoffring, särskilt min mamma som lider av demens och älskar mig så mycket.

Kiel Institutets beslut att avskeda honom tänker han överklaga i domstol.

– Vi får se hur det går, men oavsett utgång är jag säker på att jag kommer att hitta en annan forskartjänst, säger Gianluca Grimalda.