En färsk studie som publicerades i tidningen Nature visar att utsläppen av lustgas ökar globalt med 1,4 procent per år. Enligt artikelförfattarna är Parisavtalets mål om maximalt två grader upphettning omöjligt att uppnå om ökningen fortsätter i samma takt. Det lutar snarare mot tre graders upphettning, med bland annat matbrist och artutrotning av mindre däggdjur som följd.
Människan står i dag för nästan hälften av lustgasutsläppen, där störst del utsöndras från mineralgödselmedel.
– Den dominerande drivkraften för ökningen kommer från jordbruket och den växande efterfrågan på mat och foder till djur kommer att ytterligare öka de globala utsläppen av dikväveoxid. Det finns en konflikt mellan vad människor äter och att stabilisera klimatet, säger Hanqin Tian, forskningsledare och professor på amerikanska Auburn-universitetet, till The Guardian.
Gasen bildas när överflödigt gödselmedel bryts ner av mikrober i marken. Det sker särskilt i syrefattig jord som ofta är blöt eller fuktig.
Minskade utsläpp i Europa
Sara Hallin, professor i mikrobiologi på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tycker att det är bra att lustgasens påverkan på miljö och klimat uppmärksammas.
– Det pratas mest om koldioxid och forskare räknar om alla växthusgaser till koldioxidekvivalenter, vilket gör att allmänheten kanske bara tänker på den gasen. Det som är bra i den här Nature-artikeln är att den lyfter att det finns andra växthusgaser som är starkt kopplade till vår livsstil, säger hon till Dagens ETC.
Europa är den enda världsdel där man sett minskningar av gasen sedan 1990-talet vilket bland annat beror på stramare regelverk vid fabriker och nya riktlinjer för användningen av gödselmedel. Främst ökar utsläppen av lustgas i Brasilien, Kina och Indien.
– De är omställningsländer som vill ha samma levnadsstandard som i USA och Europa. I Europa och USA har man jobbat på kväveutnyttjande i jordbruket, där man använder en liten del gödselmedel men kan ändå få ut en hög skörd. I Kina är kvävegödsel så billigt, och har till och med varit subventionerat, vilket leder till övergödsling. Det skapar ibland en liten större skörd men kostar väldigt mycket för miljön, säger Sara Hallin.
Hon framhåller att studien, trots att den är naturvetenskapligt utformad, även tangerar rättviseaspekten när det gäller klimatutmaningen.
– Hur det ser ut i olika delar av världen och hur resurser fördelas hänger ihop med de här frågorna. Det skapar funderingar som: varför ska man få äta en köttbit i USA och inte i Kina?
”Konkreta åtgärder finns”
Sara Hallin tror kväveutnyttjande är nyckeln för minskade utsläpp.
– Det har skett en utveckling där man jobbat med växtförädling och man har tittat på när på året och var man sprider gödsel. Konkreta åtgärder existerar. Det måste bara finnas rätt incitament, säger Sara Hallin.
I Sverige har lustgasutsläppen minskat med totalt 1,2 ton koldioxidekvivalenter sedan1990 men under 2010-talet har utsläppen sakta stigit igen enligt Naturvårdsverket. Fluktuationerna är troligtvis kopplade till en ojämn kostnadsutveckling för gödselmedel.
– I Sverige har vi blivit bättre på att hushålla med gödselmedel men jag tror att man skulle kunna få ner nivåerna ganska mycket mer utan att göra
jättestora åtgärder. Det mesta av åkermarkerna är mineral-
jordar medan en liten del är torvjordar som släpper ut mycket mer än vad mineraljordar gör.
Om man även fick bort dikade jordar, alltså mark som dränerats för jordbruk eller skogsbruk, skulle Sverige kunna minska sina utsläpp rejält, enligt Sara Hallin. Men det skulle kunna slå hårt mot enskilda jordbrukare.
Ät mindre kött
Det pågår också forskning för att hitta naturliga sänkor för lustgasen.
– Bland annat om mikroorganismer som kan omvandla lustgas till ofarlig kvävgas, säger Sara Hallin.
Forskare vill förstå varför en sådan process ibland sker naturligt för att kunna återskapa den i en större skala.
En minskad köttkonsumtion skulle också leda till en minskning av lustgasutsläpp.
– Effektiviteten av kväveutnyttjandegraden sjunker drastiskt när vi producerar kött. Ju mer vi producerar som direkt kan få ut mer föda per areal, desto mindre förluster. Det talas mycket om att vi måste ställa om vår livsstil, att vi idag äter mycket mer kött än vad våra kroppar har behov av, säger Sara Hallin.
