Som kuriosa kan nämnas att amatörforskaren Eunice Newton Foote redan 1858 kunde visa att koldioxid absorberar värme. Hon drog också slutsatsen att en atmosfär rik på koldioxid borde leda till en varmare jord. Men eftersom hon var kvinna och dessutom lekman inom fältet glömdes hon snabbt bort.
De första beräkningarna som visade att koldioxid från eldning av fossila bränslen kan värma upp jorden gjordes av den svenske kemisten Svante Arrhenius, i början av 1900-talet.
Vad är det man mäter?
Huvudsakligen koldioxid, som är en restprodukt från förbränning av fossila bränslen – kol, olja och naturgas – eller andra oxidationsprocesser. Koldioxid avges också vid kemiska processer inom industrin, bland annat vid produktion av cement och stål.
Förutom koldioxid – huvudorsaken till växthuseffekten – övervakas också utsläpp och förekomst av andra naturliga växthusgaser som vattenånga, dikväveoxid, metan och ozon. Varför mäter man dem? För att övervaka växthuseffekten. Den uppstår när växtshusgaserna släpper igenom solljus med högre frekvens än infrarött, vilket i sin tur får jordytan att värmas upp. Samma växthusgaser gör sedan att värmen inte kan stråla ut i rymden igen, utan studsar tillbaka från atmosfären till jorden.
Hur mäts utsläppen?
Egentligen mäts de inte – de uppskattas. När det gäller fossila bränslen räknar man ut hur mycket som förbrukats under ett år och utifrån detta uppskattas ungefär hur mycket utsläpp detta lett till. Detta gäller dock bara industri- och transportsektorn. Svårare är det med utsläpp från arbetsmaskiner, från gräsklippare till dumprar, där det finns olika modeller för att komma fram till ett sannolikt svar.
Störst osäkerhet råder kring odlad mark, djuruppfödning och skog, där man måste utgå från aktivitetsdata om till exempel antal djur och areal odlad mark för att komma fram till ett ungefärligt värde på utsläppen.
Hur säkra är vi på slutresultatet?
Relativt säkra. Felmarginalerna är som minst när det gäller förbränning av fossila bränslen, som står för 82 procent av koldioxidutsläppen. När det gäller jordbruk, skog och markanvändning är de som sagt mer osäkra, men samtidigt står dessa bara för 13 procent av de samlade utsläppen.
Överlappar mätningar varandra?
När nationella utsläpp redovisas brukar det talas om territoriella, produktionsbaserade och konsumtionsbaserade utsläpp, som alla mäter olika saker och därför kan överlappa varandra. Samma problem uppstår när internationella utsläpp ska beräknas, vilket gör det till ett tidsödande arbete att få all data sammanhängande och jämförbar. Siffror på konsumtionsbaserade utsläpp innefattar till exempel utsläpp som svenskar ger upphov till utomlands och ska därför inte blandas ihop med nationella utsläpp.
Kan vi lita på internationell data?
Eftersom olika länder är olika bra på att föra statistik och beräknar utsläpp på olika sätt är det svårt att göra exakta jämförelser mellan länder. Däremot går det att ha som tumregel att de länder som har svårast att göra exakta beräkningar också är de länder som har lägst utsläpp.
Vem samlar in och beräknar utsläpp?
Ett flertal aktörer. En fullständig redogörelse skulle ta för mycket plats, men förenklat skickas data från världens länder till amerikanska energimyndigheten EIA, internationella energirådet IEA, FN och BP, som årligen sammanställer världens energianvändning. Dessa skickar i sin tur data till andra aktörer eller underavdelningar som sammanställer statistiken. Exakt vad som ingår i den data som sammanställs utökas och förfinas med jämna mellanrum. Sverige skickar sina beräkningar till EU och FN.
Får vi med alla utsläpp?
Allt som kan ge upphov till utsläpp redovisas. I princip. Men nej, en exakt siffra kommer man aldrig att kunna få. Som parentes kan nämnas att utsläpp från militära aktiviteter är ett område som många länder av strategiska skäl ofta väljer att hålla inne med. Å andra sidan tyder det mesta på att även dessa utsläpp fångas in via övriga variabler.
En annan post som inte heller ingår i nationella sammanställningar av utsläpp är så kallade biogena utsläpp, det vill säga koldioxidutsläpp från biobränslen producerade av biomassa, eftersom dessa ingår i jordens kolcykel.
Hur mycket koldioxid har världen släppt ut?
Svaret beror på vem du frågar, men någonstans i storleksordningen 2 400 miljarder ton koldioxid sedan mitten på 1800-talet, även om summan enligt vissa källor kan vara drygt 5 procent högre.
Hur mycket mer koldioxid kan världen släppa ut?
Brukar kallas världens återstående koldioxidbudget. För en hygglig chans (66 procent) att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader kan världen enligt FN:s klimatpanel maximalt släppa ut 420 miljarder ton, från och med januari 2018. För tvågradersmålet är motsvarande siffra 1 170 miljarder ton. Sedan 2018 har världen släppt ut närmare 100 miljarder ton. Den återstående budgeten är med andra ord 100 miljarder ton mindre i dag. Siffrorna tar inte hänsyn till återkopplingar i klimatsystemet. De anses krympa koldioxidbudgeten med ytterligare 100 miljarder ton.